dagens Köpenhamnstidningar ingenting. Likaså ifrån danska armåen ingenting annat än hvad som läses under rubriken Krigsteaterny. Krigsministern Tscherning hade den 22 afrest till armeen, och det bestyrkes att den emellan armåbefälhafvarne öfverenskomna vapenhvila skulle räcka till och med den 24 Juli. Krigsteatern. Ifrån Kolding skrifves, att den 49 dit ankomrit kammarherren Reedtz och general Oxholm, i sällskap med engelska ministern Wynn och svenska ministern Lagerheim. Stafetter hade genast afgått till begge de kommenderande generalerne för danska och tyska armåerna och general Hedemann hade äfven ankommit, men strax efteråt rest tillbaka. General. Wrangel hade afsändt grefve Pourtales, sarat generalerna Oriola och grefve Mänster. Del hade alla samlats kl. 4 e. m. på gården Bellevue, strax invid Kolding, der underhandlingarne fortsattes till kl. Y,44 på aftonen. Den 20 på morgonen afreste de begge ministrarne och general Oxholm åter till Köpenhamn, men kammarherren Reedtz till danska högqvarteret. Man visste icke något pålitligt om underhandlingårnes resultat, men befästningsarbetena vid Kolding fortsattes. Ifrån Veile skrifves under den 20 dennes, alt de militäriska rörelserna i och omkring staden, gifvit den ett helt annat utseende. Från morgonen till aftonen komma och gå stafetter och ordonanser, och stäudigt inträffa större eller mindre afdelnirgar af de i byarne deromkring inqvarterade trupper. Stadens hvälida stenbro vid södra porten hade blifvit palisaderad. Pa fjorden lågo de begge ångfartygen Carolina Amalia och Christian VIII. Högqvarteret troddes komma att flyttas längre norrut och en del af kommissariatet hade redan dit afgått. STORBRITANNIEN. London d. 43 Juli. Sedan de förnämsta anförarne för kartisterna blifvit lagförde och dömde, är lugnet i England fullkomligt befästadt; och det ser icke ut, som skulle det så snart blifva våldsamt stördt. Desto mera fruktar man oroligheter i Irland. De förbundne hafva der öppet förkunnat uppror; i Oktober skall det bryta löst. För ögonblicket är visserligen allt lugnt, men -klubbarne utbreda sig öfver hela landet. De äro redan temligen försedda med vapen, och krigiska öfningar felas heller icke. Förliden tisdag höll S. OBrien mönstring med alla förenade klubbar, och frågade till slut: Kan jag säga Duffy och de andre, som blifvit släpade i fängelse, att männerne i Cork stå färdige?, — Jal! ja! och äfven qvinnorna! ropades högljudt. Engelska pressen ifrar starkt emot de irländska klubbarna, och tycker illa vara, att regeringen ännu icke vidtagit några åtgärder emot dem, Men regeringen har under den sednaste tiden utfärdat flere förordningar, som lägga band på dem, och genom talrika arresteringar sörjt för dessa förordningars efterlefnad. Det torde knappt vara rådligt, att ännu mera öka antalet af sådana tvångsåtgärder, som stå i strid med Brittiska författningens anda; en reaktion skulle knappt kunna udvikas, fastän engelsmännen, dessa vänner af den konstitutionella monarkien på den bredaste aristokratiska basis, knappast tyckas tänka derpå i sina prediknvingar. mot Irland. Och genom tvångsåtgärder kan man dock blott hindra missnöjet att gifva sig tillkänna, men upphäfver ej dess orsak. Sådana lagar, som de, hvilka nu föreligga parlamentet till afgörande, rörande skuldsatt egendom, äro visserligen af trängande nödvändighet för Irland, liksom de om en bättre representation af folket i parlamentet äro det för hela riket. Tiden väntar icke på menniskorna! Tecknen till återkommande förtroende, och i följd deraf tilltagande verksamhet inom industriens särskilta renar, blifva med hvarje dag mera synbara. Dock är man inom handelsverlden lika livst lugnad, som inom den politiska. Man har under loppet af de tvenne sista åren upplefvat alltför mycket oförmodadt. På allmänt välstånd och oerhörd verksamhet följde först en europeisk hungersnöd, som tog de vesiliga ländernas hjelpkällor starkt i anspråk. Evgland måste ett enda år skicka 30 millioner till utlandet för spanmål och andra lifsförnödenheter, och gifva 40 millioner för att frälsa Irland från hungersnöd. Sedan kom en allmän stockning i handeln, en penningebrist sådan, att dess like knappt funnits; i London, Liverpool och Glasgow gingo många af de mest ansedda bandelshusen öfverända, och indrogo andra, i alla länder, i sitt fall. Egendom sjönk på elt förfärligt sätt i värde; aktierne i jernvägen emellan London och Birmingham föllo ifrån 223 till 147, aktierna i den stora vestliga jernvägen från 4350 till 89; blott på den bomull, som fanns i magasinerne, förlorades öfver: 4 million. Och knappt voro dessa förlaster i någon mån ersatta, förr än de för köpmannaöron i synnerhet så förförliga orden: republik! revolution! gåfvo genljud i hela Europa. Utrikes handeln har derigenom på ett kännbart sätt blifvit afbruten; likväl är det förvånande, och kan endast förklaras genom de låga priserna, huru föga förbrukningen af utländska produkter hittills aftagit i Eogland. Utförseln till de europeiska länderne har deremot ansenligen minskats. Lyckligtvis beror Englands storhet såsom handlande makt på långt när icke så uteslutonde af dess export till länderna i Europa, som de okun