Aftonbladet – 27 juli 1848, sida 3

Jag anser mig lhKval böra öÖlversälta dessa slut!0:Jder på ett annat språk, så att det kunde lämpa sig till den kriminella lagstiftningen, hvarigenom jag skulle komma till precis samma resultat der, som i tull-lagstiftningen, nemligen att taga bort alla stadganden i kriminallagstitningen, derför att de egga till öfrerträdelse. Anser man att en tullb estämmelse å ena sidan och straffet för dess öfverträdelse å den andra icke skulle utgöra något skydd å ena sidan för producenten och på den andra ett medel att afskräcka frän brott, så kommer man derhän, att det är bäst att icke hafva några förbud eller straffbestämmelser, på det att man icke derigenom må uppmaha till brott Detta kan icke vara kriminallagstittarens mening, och likaså litet kan det vara tull-lagstiftarens. Bå han på den ena sidan vill skydda producenter, så belägger han öfverträdelsen af detta skydd med ett straff, likaväl som kriminallagstiftaren utsätter straff för att stjäla; och då lagstiftaren väntar sig att det straff han stadgat för stöld skall afskräcka ifrån en sädan förbrytelse, så väntar han sig äfven, att det straff han stadgat för tullförsnillning skall afskräcka ifrån sådana företag. Jag tillstyrker för min del den tull, som af Presteståndet blifvit antagen, och om äfven frih. Hamilton förklarat sig nöjd med den tull som blifvit föreslegen, så följer icke deraf att det långt talrikare antal producenter som finnas i landsorterne, och hvilkas vara fördyras genom en mycket längre transport, skulle vara nöjda med denna nedsättning i tullbestämmelsen. Vi känna något hyar, att just det höga priset på smör har föranledt en mängd landtbrukare i södra, vestra och fmmedlersia delarne af riket att öka sina ladugårdar, och att de hufvudsakligea lagt sig på smöroch ostproduktion. Då den höga tullen frambragt ett sådant för landet nyttigt och önskvärdt resultat, så hemställer jag huruvida det icke vore nyttigt och nödigt att fortgå på samma bana och att icke genom en allt för hastig förändriog i tullbestämmelsen alldeles förstöra de förhoppningar, som dessa landtbrukare hafva gjort sig, att genom utvidgning af sina ladugårdar kunna al dem draga en vinst som de ost:idigt förtjena. He: RÄÄF: Hr von Hartmansdorff her gjort den arhillan, att tull på smör mitte bestämmas till 2 Raår. Om kronans ickomst af tullen skall bibehå:l:s, Osktadt nedsättning i tulitsxan, så måste det ske gerom en öked införsel. Denna ökade inÖrsel stule naturligtvis vara en vinst för det land som afsände varan och en förlust för det andre, Git varan inkommer. Jag är öfvestygad, gerom erfarenbeten, alt smörtillverkningena skall uppdofvss till den böjd, att derigenom kan åstadkommas lindring i det nuvarande priset, som jag medger är i hufvudstaden något för högt, synnerligen iförbållasdetill andra varor, men deremot för lågt i jandsor:e erne. I de orter, der hemmäansklyfningen gått långt, är antelet af kor hos hvarje jordägare ganska ringa. Man kan således icke derstådes, och ej heller i sådara trakter, som med städer äga lingviga eiler kostsam gemenskap, afsätta dessa små partier färska, till det högre pris en sådan beskaffenhet vanligen medförer; tvärtom måste msn, för att erhålla ett till afforsling tjenligt belopp, förvara smöret fiera månader, hvsrigenom uppkommer nödvändighe t att använda mycket salt, som hos sådana producenter fördyrar varan. Når härtill kommer den vigtförl :st som forstingen ästadkommer och hvilken under varma somrar upp går till omkring 2 skålp. och undar den svala årstiden till 4 skålp. per Jispuz d, så finner men deri orsaken till det förbållande, att landsOrtspriserna på smör alldeles icke äro för höga. I sydvestra delen af Östergöthland och nordliga deJarce af Smälsnd, har smöret ingalunda hufvudstadens uppdrifna priser. Det betalss der icke mera än med 6 Rdr 32 sk., 7 Rdr 24 sk. eller aldra högst 8 Rdr. På dessa skäl anbåller jag aw den af hr von Hartmansdorff föreslagna införseltull af smör efter 2 Rdr per lisp. må blifva af ridd. cch adeln antagen. Frib. GYLLENHAAL: Under det jag fullkomligt instämmer u:i hvad som biifvit segdt uti Kal Mojestäts nåd. skrifv., kan jag icke annat än förlena mig me: Utsk., rörande den tull som detsamma föreslagit. För hvar och en som har någon närmare kinnedom om vår riksgräns emot Rysstand, torda det vara uppenbart, att ett fullkomligt förekommande af tullförsnillning derstädes är omöjligt. Jag her likväl trott och äfven hört erkännas, att den förstärkning som vår tullbevakning i Hapåranda erhållit, bidragit till lurendrejeriets aftagånde, likasom derigenom äfven en mängd besleg blifvit gjorda. Sedan traktaten med Ryssland upphörde, bar förtullniogen i Heparanda varit snart sagåt ingen under de sednare åren. Icke destomindre har den förut vanliga qvaptiteten ef smör från Haparanda till Stockholm inkommit, således utan förtulinivg. Jag skulle desföre tro, att det icke är något annat skäl, än den högt uppdrifna tullen, som 1ålat lurendrejeriet. Det är icke möjligt att bekosta en bevakning, som helt och hållet kunds förekomma lurendrejeriet. Jag skulle önska att ridd. och adeln vile tega detta i betrak-. tande, och föreslår vöresamt, att ridd. och adeln måtte actaga den tull som Uisk. föreslagit. För min del har jag i tullkommittesna föreslagit en insörseltu!! ef endast 4 Rdr 42 sk., emedan jag anser att Jandthrukarens smörprojuktion, äfven med detta skydd, kunde drifvas med fördel. Grefve GYLDENSTOLPE: Hvad jeg nu. kommer att anföra, är ingalunda rigtadt emot mina värda n otsåndare, ty emot dem är icke värdt att säga nigot, siffor och fecta gälla litet för dem; men jag anhåller alt få vända mig till ståndets öfriga jedamöter mel svar. Deno fråga om tallen som nu här förekommer, ken betraktas i trenne jar seen den, Dels är tullen ämnad till skydd för i ringen, dels bidrager den till en Piatstnkomst. och för det tredje inverkar den på konIsumenternes rätt. I afseende på det skydd som Iden lemnar näringerpe, hit ex ledamot enmärit, att han såsom producent är nöjd med det skydd isom den af Utsk. föreslagna afgiften lemnar denna näring. I afseende på statsia komster, så vilja åtskilliga personer här anse att statsinkomsterna : skulle blifva större för det tullen blef hög. . Det är dessa motståndare, som icke låta ö vertyga sig al siffror, men jag skäl nu sika öfverbevisa dem. Jeg anhål ler att få visa hvad följden biilvit i afsejende på statens inkomst af den förhöjning. som jegse rum vid i gen. Förut hade förtullats öfver Hojosand Stockbolm ett belopp af (7,267 lisp. smör och i Stockholm 29,425 lisp-, elder sammaulagdt omkring 37,000 lisp. å 32 sk. b:ko tull pr lisp. Tullen ble: dereftar höjd till 2 Rår j24 sk, b:ko, och då inforiulledes till Hapsranda A2V. lisp. och till Stockholm 904 lisp., således tillsammans icke fullt 4000 lisp. Om 4000 årages från 37,000, så återstår 56 000 lisp., för hvilka tullen förlorades, med efdrag af skill:sde. emellan 2 Rdr 24 sk. och 32 sk. b:ko för lisp. af den Tförtullade qvaniiteten. Sålunda hafva rikets stän