Aftonbladet – 27 juli 1848, sida 3

RIESDAGERN. Ridderskapet och Adeln biföll i går — efler alt hafva, i enlighet med ekonomiutskottets hemställan, afslagit väckta motioner om utvidgande af judarnes rättigheter — samma utskotts förslag till en undezrdånig skrifvelse med begäran: att lagstiftningen rörande judarne hädanefter må behandlas af konungen och ständerna gemensamt. — Bland åtskilliga memorialer och betänkanden från statsutskottet, hvilka dels biföllos, dels lades till bandlingarne, var ett med förslag till 4:sta afd. af nytt reglemente för riksgäldskontoret; alla dessa SS godkändes, utom sista mom. af den 20:de. — Borgareståndet afgjorde under gårdagens plenum Statsutskottets utlåtande JB 942, i anledniog af dels Kongl. Maj:ts Proposition, ongående beskattningsväsendet, samt uppbördsoch redogörelseverkets fördelning, dels enskilda i samma ämne väckta m-tioner. 40:de punkten lades till handlingarne, vid 34 och 52 punkterne: lät Ståndet bero, 57 punkter antogs med tillägg å andra raden af orden: och bölern, näst efter ordet kronoutskylder. Öfriga delar af utlåtandet biföllos. — I plenum den 3 Juni föredrogs 52:dra punken, artikeln smör. fr von Hartmansdorff hesärde först ordet och yrkade att tullen å denna vara icke måtte nedsättas mer än till 9 rdr. Hr PRINTZENSKÖLD, C.: Äfven jag är af den tanken, att utsk. bär, för den stora principens skull, har gått allt för långt i nedsättning. Någon nedsättning bör likväl i min tanka, enl. hvad hr von Hartmansdorff äfven yttrat, kunna cga rum med landtbrukeis betryggande. Jag tror mig med visshet kunna säga, att bondeståndet stannat i samma beslut, i detta afseende, som presteståndet; åtminstone var det en ledamot af de: förra ståndet som yttrade detta till mig, nu på f. m. Om pu ridd. och adeln skulle stanna i lika beslut med presteståndet, så får man tre stånds beslut i frågan, och då eger man hopp derom, att en tullbestämmelse skoll komma att ega rum, hvilken hvarken skall blifva ofördelaktig för producenten, hvars bästa och hvars fördel man här ofta nog söker att försvara. Hvsd åter beträffar tullvärdet, så tror jag deremot all det vore lämpligare att uppsätta detsamma, så som utskottet föreslagit eller till 6 rdr banko för lisp., ty detta tullvärde kommer icke i något slags beräkning vid andsa tillfällen ön då tullförsnillning eser sum, emedan då det värde af varan, som i taxan finnes utsatt, ligges till grund för böternas bestämmande, så framt icke varan på aukiion försäljes. Det kan derföre vara nyttigt att detta tullvärde uppdrifyes så högt, nära nog, som möjligt; och jag anser att fruktan för brott mot. tullagarne skall ökas genom denna åtgärd, om stadgandet med n: grannhet handbafves. . Frib. HAMILTON, HUGO: Erfarenheten har visat, att smuggling af smör, i ganska stor skala bedrifves på norra gränsen, och det är en ganska naturlig sak, då smöret i de angränsande provinserne af Finland är i högst betydligt lägre pris, än hos 039. Efier hvad jag hört sägs, skall der betalas högst 4 rdr banko för iispundet. Att nu ålägga dem att betala 2 rdr 24 sk. banko i tull, eller äfven om den endast skulle minskas till 2 rdr bko, såsom de föregående talarne bafva yrkat, d. V. S. hälften af varans inköpspris på stället — det kan man icke anse annat än såsom en den aldra starkaste retning till smuggling och lagbrott samt dermed följande osedlizhet. Detta hvad den delen af frågan beträffar. Hvad åter angär den delen af frågan, huruvida ett tillräckligt skydd erhålles för näringen genom en tull af 4 rdr 24 sk, banko, så får jag, åtminstone för min del, som ör på de landtegendomar eg sköter, en ahde beydligar. sö örpreducentorne,