Aftonbladet – 27 juli 1848, sida 2

han beundrade dem underbara uts gten; pdet beror på eri samtycke, om jag får njuta den hedern och iyckaa ait bebo denna paviljong. På mitt sanycke?n hviskade ladyna näston ohörart, ehuru hon icke tuade förklara ens för sig sjelf, hvarföre kon icze hade talat högt. Jog måste uppriktigt och basiämdt söga, hyvil136 — hr7iltet förbehåll jag ar nidsakad at göra, sennor, sade hon högra och mycket fort. Jag är färdig au underteckna era vilkor, son Inora, och skall söka iakttaga dem punktligt. ibaka i rummet och pokade på cr on sjelf tog plats. orla sade hon I bastämd ton, som 1 jem öre!se med heunes förra, ehuru derföre ic:e micdr: mu sisalisk. Jeg lefver här ensam, sennor, ensam med mitt bara och två nogrinzor, som äro mina uppasserskor. Min msn är från. varande. Jag väntsr honom inom två månader, op: icka förr. Kanhända skall jeg framdeies kunca yrpo för er de omstäniligbeter, som hafva föranladt mi; act iostänga mia här Nog at! Jeg är här icke utan fara, men i hyilket hänsoerda kan jag icke nu förklara för es. Jeg ker verkligen önskat, att er karl måtte bo i mitt grenoskep såsom ionehafvare af denne paviljong; en karl på hvilken jag kunde lita. Ni är för mig lika fremmande som någon: på jorden; men min onkel känner er onkel — och begge äro hsdorsmän, Ni är cocnuor Thomsons sy sterson, och fastän ni sjell är mig f:ämmande, kän ner jag ett obegränsadt förtroende för er. Hennes läppar darrada och harvnes ögon tycktas omtöcknas. Vill pi vara min beskyddare? Jag är i föra? upp epade hon mad en ton af vemod och qväfd B0rgDet täcka ansgtets uttryck, hvilket nästan vid hvarje ord af denna förklaring väckte en olika känsla grep yoglingen lika mäktigt, som det förtroende, tyckies