Aftonbladet – 27 juli 1848, sida 1

EE DS VV EE ren sapnolikt redan underrättat henne om ändamålet med hans besök. Sennor Moreto lät mig veta i går afion, att pi — att en — ait en slägting till herr Taomson — en usg engesmac — stulle komma hit, sade den unga damen. Var så god och sitt ned. Asna, sätt fram en stol åt hero — kanhända är draget er obehagligt ? Medan hona yttrada dessa samtalsfragmenter mad särdsles vek röst och under en tjusanda förligenhet, hade den Brittisko ynglingen inträdti rummet. Han svsrade nu, med något mer fattoiog: pTyärtom, sennora, jag tackar er. Jag tycker om drag i deita ruro. Han tycktes derpå i bast erinra sig, att hav kunde hafva uttryekt sig bättre, och förblef artist ståsnde, tills sannorea kade gatt sig i sin divan. Var så god och slit ned — vänta ett ögonbliekp, sade hon, utan ait veto, hvarföre hon önskade att den unge Britten stulsa vänta, och ännu mindre, buru hon kom ait yttra denna begärs. Robert tog cn sto!, och havs öga föll på pianot. Ni är mugikslisk, förmodar jag? sade hip, för att säga något. Jag är en stor älskarinna ef musik och spelar Någon gång på piano; men om jag är musikalisk — d. V. 8. Om jag har musikalisk talang, betv:flar jag — Just detta svar kommer mig att förmods, att ni bsr synnerlig talang, ty den som har ingen talang ett konstslag, betraktar sig vanligen som mycket talangfull.p Jag har på några år icke haft mycken tid att ;yssolsätta mig med musik. När man är gift och nåsto hafva vård om sina barn, har man föga tid ifrig att öfverlåta sig åt sina konstoärstycken. Jag ser der den täckaste lilla ficken, elbröt Ropart, sannolikt er systern Dot är min dotter, svarade fruntimret med ett jelfbalåtet småleende. Omnöjligt! utropade Ynglingen, fixerande den lilla. pDet ken icke vara er dotter. Huru 8å? Hvarföre icke, sir?, sade moden med någon förvåning. Emedan — emedan — emedan ni sjolf ännu är ett barn), svarade ynglingen hastigt, scdan han fått ram ordet emedanp.