Aftonbladet – 27 juli 1848, sida 1

symmetriskt skön, gom hans bållning imponerande Eno vacker profi!, med uttryck af allvar och värdighet kring de välbi!ldade läpparna, harmon!erado med de mörkblå, klart strålande Ögonen, som stucko af så mycket mer genom sin kontrast mot det svarta håret och ögonhåren. Hvarföre saknade yoglingen nu den lugna fattning, som vid alla andra tillfålloo utgjorda en del al hans natur och var honom så egen? Var det en känsla från ett qvinaohjertas inre djup, hvilken såsom ett magnetiskt fludium utstrålade från hennes fjäl och på ett bemlighetsfullt sätt inträngde i hans egen?... Hvem kan besvara denna fråga? Fvifvelaktigt är om ban self nigonsia äantd2 svaret på densamme. Kärleken vid första anblicken, eller att en qvizna ser en man, celler en man en qvinna och gensst blir kär, är en af dessa orialigheter i hvardagstalet, som motsäga all psykologisk sannolikhet. En person kan väl vid första anblicken göra ett oförklarligt och obsskrifligt intryck På an annan — kan väcka en känsla eller rörelse, som icke låter uitrycka sig i ord, och som efteråt kan mogna wil kärlek; men att kalla sjelfva denna ögonblickliga rörelse för kärler, dat är lika löjligt som osennt. Stunder fianes 1 det inre lifvet, i hvilka det förekommer oss, som om vi bafunno oss för andra gången på den plats, som omgifver 053; som om vi hade förut någon gång sett det landskap, som är omkring oss, medan vi insa omöjligheten, att detta Ian vara händolsan. Det förekommer oss, som hade Vi rodan sstt den eller den personen någonstädes förut, med hvilken vi komme i baröring; som hade vi förr bört den röst, hvars ljud vi nu höra, och icke desto mindro har ett sådant sammanträffande aldrig egt rum på jorden. Det förexommer oss, då vi möta ett ögas blick, som om den inträngde till innersta djupet af våra bjsrian och lästa vår själs hieroglyfer. Både Robert och fruntimret befunno sig I en sådan ställning, utan att kunna klart göra sig reda för sina känslor, Robert erinrade sig omsider, hvad som här vore det ppassah iden för honom; nemligen att öppna samlet, Han framförde således på ett något osammanhängande sätt helsningen från herr Moreto och ia onkel, och tillade den förmodan, att den förre