Aftonbladet – 25 juli 1848, sida 2

sraft förökat sig, så att de kunnat gå sin stig och ära sin lott, ofta till en död under bilan eller på vålet. Utan utsigt till den -ides förverkligande, hvars stråle genomträngde dem, var deras död en personlig uppoffring, utan.vederlag i något bifall af lerss samtida.p Jag förstår er, och er egen uppoffring väcker mitt deltagande. Men vet ni väl, att män från just le länder, för hvilka ni uoppoffrar er, förakta er? Så kallade liberala, till och med landsflyktingar, som n gång mot sin vilja blifvit dragna in i den revojutionära rörelsens hvirfvel hos sin nation — landslyktingar, som icke veta hvarför de stridde, och nu ingra sin upgdomliga obetänksambet, — förakta er, och skulle hånskratta åt er, om ni, under en landsförvisning, råkade i fattigdom och elände. Jag vet det; jag vet, att män finnas, som tro att jag står i skuld hos deras nation, derföre att jag skrifvit på dess språk; jag känner andra, som skryta öfver, att de beredt mig tillfälle att dela stridens rykte, att deltaga I en spekulation, som de tro befordra deras sak, änskönt den olyckligtvis, lik så många andra saker, har misslyckats. Men utgöra dessa individer den nation, för hvilken jag stridde? Huru litet bekymrar mig dylikas förakt, om jag känner mig sjelf och har ett rent samvet:! Hvar och en bedömer andra efter sig sjelf — det är en känd erfarenhetssats; och deraf följer, att den som sjelf icke är i stånd att göra någon uppoffring för mensklighetens sak — att den som sjelf alltid handlar med afseende på sina enskilda fördelar, icke kan förstå mig eller rätt bedöma mig: endast sig sjolf ser han i mig.p Och ni kan och vill icke afvika från er väg? — icke sätta er i ro på något ställe? — icke ler na politiken? — icke söka huslig lycka och lefva i lugn ? Hyad förstå vi med politik, berr Vernon? Månne Sydamerikas sak är främmanie för Europas? Månne den frihetsprincip, för hvilken man kämpar i Monte Video och Rio Grande, är en annan än den, för hvilken hundrade i Italien och Polen hafva slutat sitt lif i ensamma fängelser? ... Kan jag, såsom menniska, utan att motsäga mig sjelf, betrakta Sydamerikas sak med likgiltighet, när jag ser tillbaka på Europa?... Ni frågar, om jeg icke vill sätta mig I ro på något ställe och pjuta huslig lycka? Tror