Aftonbladet – 25 juli 1848, sida 1

intet bord al!s fsnns, gaf han mig omsider tillbaka mina fem milireis till reseomkostnader, visade mig vägen ur skogen till flodens stränder, och skänkte mig en båge och pilar, stsom ett minne, samt en hand full insektsr, bland hvilka olyckligtvis icke var något oupptäckt exemplar. Hans höghet från Rio Doce hade under berättelsen gått till sitt rum. En neger enmälde en resandes ankomst, som frågade efter doktor Merbold. Jag Vet hvem det är. Det är min reskamrat, engelsmannen från Buenos Ayres; hvad hette han —? Han kan få logi här,, ropade uppassaren, följande naturaliesamlaren utför trapporna, på hvilkas läg sta steg hr Daily stod, som kallade cig sjelf m:r James John Stone. Han hade från smugglaresmacken lyckligt kommit i land på brasiliansk botten, på stranden af en bugt utanför Suzar Loaf, och med uppoffding af något litet öfver den stipulerade summan, gått väl i lend med allt. som rörde hans inkognito och hans två tunga koffertar, hvilka nu buros med hozom på två jettelika negrers ulliga hufvuden. De böllo just nu på att göra sig löse från sina ofantliga bärdor. Huru ham sedan midnatt hade kommit från stranden in i staden, visste muiåsnorna, som hade fört bonom och hans koffertar, och kanhända deras drifvare bättre än han. Nog, ett herr Stone hade uppnått det tyska värdshuset på do Canogatan, hvarpå doktor Merboli tjerstaxtigt hade gifvit honom snvisning, och pu inträdde i det anspråkslösa rummet, der han för närvarande ställde sina koffertar i säkert förvar. I Herr James, eller James John Stone, såsom han ömsom stilistrade sig; emedan namnet var honom ! nytt, gjorde sin toilett com en bokhållare, hvilken ville passera för en gentelman, tog frukost hemma, och gick derpå till Direitogatan, för att anmäla sin ankomst på huset Walker et Co:s byrå. De tre reskamraterna från La Piate, som hede tagit in på Hotel du Nord, sutto likaledes vid ict aromatiska kaffet, som, drucict på sin hemort i Brasilisn, förekommer helt olika mot i Europa, emndan bönorna, genom transporten ölver hefvet; förlora någon det af sin tropiska lukt och smak. En neger, Gango, gick ut och in, och var syn nerligen uppmärksam på hvarje tillrop af Hinazfo, sn ban redan för två år sedan hade blifvit