Aftonbladet – 24 juli 1848, sida 3

i målet fälde. Vid ransakningens företagande hördes först Maria Persdotter, som är född den 45 November 4827, och uppgaf att hon, efter förlossningen, dervid endast mormodren varit närvarande, i anseende till mattighet icke af bvad omkring henne sig tilldragit, iakttagit annat, än mormodrens yttrande, att bona bört en harkling i barnets hals eller bröst, men att barnet icke gifsit tecken till lif och att bon lagt barnet insvept i ett lakan vid Marias fötter; hvarefter enkan Elm, som är född 14789, i anledning häraf och hvad i öfrigt under målets handläggning förekommit, vid serskilda tillfällen hörd, de!s uppgifvit, att hon, som någon dag hösttiden sist). år af sin dotter Maria Jonsdotter erhållit unpderrättelse derom, att dotterdottern Maria Persdotter vore i hafvande tillstånd, och fredagen den 26 Nov. nyssnämde år på e. m. blifvit af Maria Jonsdotter anmodad att, i anseende till dotterns illamående och möjligen förestående barnsbörd, hos henne tillbringa natten i brygghuset, vid den mot påtöljde morgon inträffade förlossningen närvarit och emottagit det framfödda fostret, men icke funnit detsamma hafva lif eller visa annat tecken dertill, än genom en rossling i halsen; dels ock, efter det enkan Elm blifvit i häkte iomanad och af sin själasörjare förmanad, tillagt och bekänt: att då bon, på Marias under födelseplågorna gjorde påkallan om biträde, vid bennes bädd sig inställt och i sina händer emottagit det födda barnet, hade enkan E!m icke allenast hört den af henne förut omförmälda rossling i barnets hals, utan äfven tydligen sett barnet röra armar och ben, i synnerhet de sistnämnde; att hon dervid på Marias fråga om fostret vore vid lif, yttrat efter: ordea: ja visst har det så, det rör på sig; men nog kan ett sådant litet lif snart vara utsläckt och det skall jag göra, så blir du af med det, samt, efter det Maria Persdotter dertill svarat: ja, om ni vill görat, så vill jag vara af med detr; utan att vidare yttra något, tagit ett lakan från hufyvudkudden och lindat det omkring barnet, samt utanpå lakanet tryckt med venstra handen öfver barnets mun och med den högra på benen, till dess någon rtörelse eller lif hos barnet icke vidare kunde förmärkas, då enkan Elm uppvecklat lakanet och, i enlighet med förhållandet, underrättat Maria, att barnet upphört att lefva, med uppmaning tillika, att uppgifva, det barnet varit dödt födt, hvartill dock Maria icke gifvit något svar; samt att enkan Elm derefter lindat Jakanet omkring barnet och nedlagt detsamma vid Marias fötter; hvarjemte enkan Elm förmält, att hon, som med någon annan icke gått till råds om gerningen eller ens påtänkt densamma förr, än i det ögonblick hon, på sätt berördt är, den föreslagit, föröfvat våldet, för att derigenom befria Maria Pe:sdotter från besvär och skam, samt under förhoppning, att rätta förhållandet städse skulle hållas hemlgt; och har Maria Persdotter, i anledning af denna enkan Elms bekännelse, vidare hörd, genast utan ringaste anmärkning erkänt, att vid ifrågavarande tillfälle så tlillgått, som enkan Elm berättat i afseende på hennes förs:ag om barnets afdagatagande och Marias dertill yttrade samtycke, men påstått, att Maria för mattighets skull ej kunnat lemna uppmärksamhet åt enkan Elms företag; och fastän hon önskat att blifva barnet qvitt, hade dock icke någon föregången öfverläggning derom med enkan E!m egt rum; hvarjemte enkan Elm och Maria Persdotter hvar för sig uppgifvit, att de icke någonsin meddelat Maria Cath, Jonsdotter underrättelse om hvad emot barnet blifvit företaget. Häradsrätten afkunnade efter fulländad ransalning den 20 Januari innevarande år utslag i målet och dömde, med åberopande af 42 kap. 4 och 2 6S samt. 24 kap, 4 och 4 S Missgerningsbaiken både enkan Elm och Maria Persdotter att mista ifyet genom halshuggning; hvarefter målet blifvit Svea Hofrätts pröfning underställdt, som den 48 sistlidne Maj meddelade följande utslag: Alldenstund enkan Catharina Larsdotter Elm inför rätta frivilligt erkänt, att hon, som, efter det hennes dotterdotter Maria Catharina Persdotter morgonen den 27 November 4847 i enkan Elms närvaro framfödt ett lefvande barn, beslutat att taga detsamma af daga, för verkställighet af detta beslut omkring barnet lindat ett lakan, samt utanpå detsamma tryckt med ena handen öfver barnets mun och med den andra på dess ben, till dess hon icke vidare förmärkt rörelse eller lif hos barnet; fördenskull och som denna bekännelse styrkes jemväl deraf, att, enligt på ed i målet hörde vittnens berättelser och hvad iakttagits vid den å barnets döda kropp hållne läkarebesigtning, funnits å barnets ansigte spår efter sådant våld, som enkan Elm uppgifvit sig hafva å fostret användt; att, enligt hvad läkaen, som förrättat besigtningen, uti afgifren attest intygat, barnet, som varit fullgånget och lefvande f(ramfödt samt fullständigt andats, ljutit döden till följd af mot detsamma öfvad våldsamhet och derigenom åstadkommen gqväfning; samt att. så vidt genom ransakningen kunnat utredas, annan Person vid Maria Persdotters förlossning icke närvarit, än enkan Elm, hyartill kommer, att enkan Elms omörmälda erkännande om förloppet vid tillfället blifvit af Maria Persdotter vitsordadt; alltså anser kongl. Hofrätten enkan Catharina Larsdotter Elm lagligen förvunnen att hafva med vilja och stadsadt råd dräpit det af dotterdottern Maria Cathaina Persgotter framfödda barn; pröfvande kongl. Hofrätten förthy, i förmågo af 42 kap. 4 Miss;erningsbalken samt kongl. förordningen den 40 Juni 4841, rättvist döma enkan Elm att för detta sitt grofva brott, sig sjelf till straff och andra till varning, mista lifvet genom halshuggning. Beträffande äter Maria Catharina Persdotter; så, emedan, genom hennes erkännande och hvad i öfigt förekommit, är utredt, att sedan Maria Persdotter framfödt ifrågavarande barn, hvarmed hon blifvit af oloflig beblandelse hafvande, och mormodren Enkan Elm, som vid förlossningen varit illstädes, yttrat afsigt att detsamma afdagataga, Varia Persdotter, uppå detta mormodrens yttrande, wgilvit ett bifallande svar; samt, efter det enkan Elm derpå genom våldsam behandling afdagatagit varnet, icke blott förtegat brottet, utan jemväl sökt letsamma genom osanna uppgifter fördölja. Men Maria Persdotter hyarken före födseln dolt att hon varit hafvande eller vid densamma sökt enslighet, Her bevisligen sjelf å fostret lagt våldsam hand; vid hvilket förhållande Maria Persdotter, som ej kan anses hafva rådt eller bulpit till gerningen så att den derigenom skett, icke i afseende å fostrets död kan tillräknas annat, än att hon, efter att hafva hört mormodrens yttrade afsigt att barnet afdagataga, icke afstyrkt en sådan gerning och, så vidt hon i sin dåvarande belägenhet kunnat, sökt densamma förhindra, utan i stället dertill lemnat samtycke; tby pröfvar kong!. Hofrätten, med tilllämpning af 61 kap. 2 och 3 SS jemförde med 4 8 i 46 kap. Missgerningsbalken samt i förmågo af 55 kap. ö H samma balk, kongl, förordningen den 40 April 4810 och kong). förklaringen den 23 Mars 4807, rättvist, det skall Maria Catharina Persdotter, för hyad henne i målet till last ligger, för ol ia TR a a