kade bifall åt det hela. — Rulberg medgar, att då landet välsignas med flera göda år, leverering in patura blir fördelaktig för de skattskyldige, men som förslaget ginge ut på att undanrödja de icke utan skäl öfverklagade prejerier, ville han för sin del bifalla. Diskussionen afbröts kl. half 40 på qvällen, för att i nästa plenum fortsättas — DISKUSSIONER I TULLFRÅGAN HOS RIDDERSKAPET OCH ADELN. (Forts. fr. Lördagsbl.) På e. m. den 2 Juni förekom artikeln fläsk. Dervid yttrade sig först hr v. Hartmansdorff, hvars yttrande icke kan meddelas, emedan det är uttaget till justering. Hufvudinnehållet deraf var, att som svinhandteringen på de sednarel åren stigit genom den förhöjda tullen; somli det bär sig, oaktadt densamma, att importera fläsk från Finland, och som stadsmannanäringarne, om de blifva skyddade, kunna betala landtmannens produkter; så yrkade hr von Hartmansdorff förkastande af utskottets förslag till nedsättning i tullen. Herr ROSENBLAD: Utaf alla viktualievaror är väl artikeln fläsk den minst betydliga, eller den har icke den vigt för tulltaxan, som artikeln kött, och isynnerhet smör. Nuvarande tullen är imed-l: lertid ganska betydlig vid jemförelse af den införsel som förut ägt rum, och af den tull, som före finska traktatens upphörande fanns. Detta synesl: af de tryckta tabellerne, som finnas i kommersekollegii sednaste årsberättelse, och som visa, att införseln 1844 utgjort 42,000 IE, och 4843, 13,000 Deremot är hr von Hartmansdorffs sats, att genom denna förhöjning skall svenska produktionen af fläsk gjort synnerligt stora framsteg, enligt min tanka, oriktig. Bevisningen häraf är han likväl skyldig. Jag tviflar visserligen icke derpå att svin och boskapsskötseln inom vårt fädernesland börjat i sednare tider göra framsteg. Jag tror att, genom den kommunikation, som blifvit öppnad inom rikets landamären, såsom Götha kanal, m. m., denna boskapsskötsel blifvit utvidgad; men deremot tror jag icke att ett lyckligare förhållande framkallats genom den finska traktatens upphörande. Jag anhåller att hvad artikeln fläsk angår Bevillningsutskottets förslag måtte bifallas, och får erinra, att fläsk är ett ganska vigtigt födoämne för en stor del af den arbetande folkklassen inom hufvudstaden. Hr AMINOFF: En värd talare har yttrat, att, äfven med bibehållande af nuvarande tulltaxa för fläsk, denna vara likväl kan med fördel från Fin-land hitföras och försäljas. Detta påstående måste jag bestrida. Det är numera en allmänt känd sanning, bevittnad af erfarenheten, att den vid sista riksdagen åsatte höga tullen på lifsförnödenhbetsartiklar verkat derhän, att ganska ringa qvantiteter af desamma hit inkommit från Finland, på denl lofliga vägen. Finnarne hafva i allmänhet genom den högre tullbestämmelsen blifvit tvungne att flytta sin handel från Sverge till Ryssland. Och hvad Stockholms invånare derpå förlorat, ligger i öppen dag, likasom den vinst Petersburg derigenom skördat. Sannerligen man kunnat göra Ryssland en större ekonomisk tjenst, än då man förhöjde tullen på lifsförnödenheter. Det återstår för att göra förlusten komplett att förbjuda all införsel af dylika varor, och jag börjar frukta, att sådant är meningen hos dem, som yrka höga tullbestämmelser. Det säkraste är nu, att prisen på förnödenhetsvaror stigit till den grad, att den fattiga och ar-) betande klassen snart kommer i den belägenhet, att den kappast kan förskaffa sig mer för dagenl. att lefva utaf, än sill och bröd. Har då icke svenska folkets ombud förbindelser i detta afseende till andra än producenterne, hvilkas antal otvifvelaktigt är ringare än konsumenternes? Jag tror det. Do förras fördel bör kunna vinnas genom måttliga tullbestämmelser, utan att de sednare derigenom för mycket blifva lidande. På grund af hvad jag nu anfört, tillstyrker jag bitall till Utskottets förslag i denna punkt. Grefve LAGERBJELKE: Jag anhåller att få förena mig med hr Rosenblad samt, såsom ett bevis derpå, att den förkofran svinafveln i sednare tider vunnit icke är att härleda från den. högre tullen, tillägga att då den finska traktaten var gällande, var tullen i ett progressivt stigande, dock så att den icke skulle öfverstiga 32 sk. bko. Under denna tid steg likväl ifrågavarande afvel högst betydligt. Hr PRINTZENSKÖLD: Om Sverge, såsom hr Aminoff nyligen anfört, gjort Ryssland en väsentlig tjenst genom att förhöja införseltullen å fläsk, så vill det, å andra sidan, synas mig, som skulle Sverge genom denna åtgärd hafva gjort sig sjelf den störsla tjensten, ty att den högre tullafgiften framkallat en förökad svinafvel inom vårt land, är ett faktum, som ingen skall med framgång kunna bestrida, likasom det med visshet kan förutses, att! denna afvel, i fall nu gällande tullbestämmelse å : fläsk får fortfara, skall innan kort uppdrifvas der4 bän att den inhemska konkurrensen ensam skall blifva tillräcklig för att nedsätta priset på denna förnödenhetsartikel till hvad det var för några få år tillbaka. Att för öfrigt vilja från den klandrade tullafgiften uteslutande härleda det höga pris å: fläsket, som under den sednast förflutna tiden varit rådande, är ett fullkomligt misstag, som vittnar att man icke gjort sig mödan att närmare under-l: söka förhållandet. Med 4843 års slut hade den s.j! k. finska traktaten upphört att vara gällande. Pri-l! set å fläsk under det påföljande året 1244 under-!! gick, oansedt den högre tullen derå, ingen märk-! bar förändring. Så hade också säkerligen, under! lika omständigheter, händelsen blifvit år 4845. Men då inträffade en svår missväxt, som för landtmannen gjorde det omöjligt att kunna det äret öda rågra kreatur till afsalu, utan han nödgades i stället att slagta en betydlig del af dem till eget behof. År 4846 var väl skörden här i landet i allmänhet god; men jemte det att sädespriserne voro sedan det föregående året betydligt stegrade blefvo de det ännu mer genom de stora spanmålsreqvisitioner, som ingingo både från England och flera länder på kontinenten, i följd af den missväxt, som år 1846 der hade inträffat, så att landtmannen fann större uträkning vid att sälja sin säd, än att med den göda svin och andra kreatur till försäljning. Det var då helt naturligt, att den af dn orsaker i hög grad minskade tillförsela af fläsk. SR e derå verka en betydlig förhöjning i priset. Aruti ligger således det egentliga skälet till fläskets, icke utan fog, öfverklagade dyrhet. Men scdan orsaken härtill numera lyckligen upphört, blir det också klart att verkningen måste försvinna och fläsket sålunda nedgå till sitt fordna, visst icke överdrifna pris, utan att för detta ändamål nägra konstlade åtgärder behörfya vidtagas. Frih. von SCHWERIN: Jag har trott mig finna