ledamöter från Östergötbland hade ingifvit ett anförande, deri vissa menliga följder för derås provins emotsågos, föranledda af tvånget att med penningar lösa naturaprestationerna, i synnerhet som Östergöthland emot de öfriga landskaperna skattar i spanmål såsom 3 till 49. Det nu brukliga markegångssättet skulle medföra kännbara förluster. De yrkade derföre optionsrättens bibehållande för sin provins. — Pelter Persson, Sandstedt och P. J. Pettersson från Jönköpings län hade äfven ett anförande, hvari förslaget erkändes såsom ett mästerstycke, men, bibehållande af uppsägningsrätten påyrkades. — Östman önskade att man ej måtte sönderplocka utlåtandet, utan bifalla det i sin hel het. Många instämde. — Erik Andersson, Anders Ersson och Bergström från Kopparbergs lån hade anföranden, åsyftande att begära likbet vid skatteförvandlingen äfven för deras ort, särdeles i afseende på skattekolen m. fl. prestationer. Magnus Hallberg från Halland önskade att enskilda intressen ej borde söka söndersplittra förslaget, utan att det måtte i sin helhet antagas. — Sahlström genvdref de östgöthske reservanternes påståenden, såsom att deras provins hade brist på afsättning, låga priser på spanmål o. s. v., och tröstade kopparbergarne dermed, att K. M., som vid denna riksdag gjort proposition om skattekolens lösning, säkert icke skulle lemna den frågan å sido. Talaren yrkade bifall åt det hela. — Rulberg medgar, att då landet välsignas med flera göda år, leverering in patura blir fördelaktig för de skattskyldige, men som förslaget ginge ut på att undanrödja de icke utan skäl öfverklagade prejerier, ville han för sin del bifalla. Diskussionen afbröts kl. half 40 på qvällen, för att i nästa plenum fortsättas