Aftonbladet – 24 juli 1848, sida 1

ITOORROBUA Med utländska posterna i går och i dag hafv: tidningar erhållits från Hamburg af den 20 Paris och London af den 46 dennes. DANMARK. Generalerna Wrangel och Hedemann hade d 44 dennes en sammankomst emellan Kolding och Hadersleben, hvarvid öfverenskommelse träf fades om en vapenhvila på 3 dagar, hvilker först skulle löpa till ända den 49 dennes. Samma dag denna vapenhvila slöts, hade preussiske generallöjtnanten von Neumann från Berlin ankommit till Wrangels högqvarter i Hadersleben, och, såsom Ifamburgerblad påstå, medtört befallning till Wrangel, att endast på sådana vilkor underteckna ett stillestånd, at! de kunde godkännas af riksföreståndaren, erkebertig Johan. Kolding har af Danskarre blifvit starkt förskansadt. IHempels Avisp, som utgifves i Odense, meddelar från Faaborg-trakten, att de der liggande svenske trupper fått befallning att hålla sig marchefärdige 2 timmar efter ordres. Från Köpenhamn skrifves den 47, att transportfartyg troddes skola derifrån afgå till Skåne, för att hemta svenska och norska trupper. FRAÅNERIKE. Det har visat sig, att alla de utspridda ryktena om. tillämnad ny uppresning den 44 dennes varit utan grund. Lugnet i Paris har icke blifvit stördt, och alla de tagna säkerhetsmåtten visat sig öfverflödiga. Deremot befarades att på hösten ställningen icke blott i hufvudstaden, utan nästan i hela landet, blifver betänklig. Nationalförsamlingens plena bade under de sista sammankomsterna varit af föga politiskt intresse, men deremot öfverläggningarne inom byråerna ang. nya .statsförfattningen, samt finanskommitlteens angående statslinansen af så mycket större. Äfven iutrikesangelägenheternas kommitte hade, framför allt Lamartines försvar för provisoriska regeringens, eller såsom man heldre må kalla det hans utländska politik väckt stor uppmärksamhet. Han visade först och främst huru den moderation och öppenbet. som iakttagits mot England hade fram kastat dess styrelses fredliga och vänliga hållving och gjort återupplifvandet af den gamla koalitionen på fastlandet omöjligt, och att ehuru ställningen till Ryssland ännu icke var säkert utvecklad, ingenting likväl antydde nödvändigheten af en sammanstötning mellan de begge stora makterna, som borde snarare anses bestämda att tjena hvarandra till motvigt, än att vid begge ändarna af Europas fastland, råka i av