Aftonbladet – 22 juli 1848, sida 2

sig. Det förhåller sig likväl icke så, ty det utländska linet är vanligen sjörött och ingalunda så behandladt som här vanligen i största delen aflan-l: det sker. Bruket af det inhemskt sjörötta linet sträcker sig knappast nedom Mälaren. Söder om densamma blifver linet deremot alltid vatturött, utan att något af de många försök, som genom instituter, hushällssällskaper och kringresande undervisare blifvit gjorda att lära allmänheten använda sjörötning och behandla sålunda beredt lin visat minsta framgång; i följe hvaraf införandet af en utländsk linsort, som icke blefve begagnad, blott skulle föranleda till upphörande af inhemska odlingen och derigenom öka svårigheten att kunna sysselsätta fattighjonen. Jag anhåller om den gamla tullens bibehållande. Grefve SPARRE, ERIK: Jag beklagar att jag af de föregående talarnes yttranden icke kunnat finna mig öfvertygad, hvarföre införsel af detta råämne icke skulle befordras. Vill man befordra och uppbjelpa husslöjden, så måste väl första vilkoret vara att råämnet skall fås för billigt pris. Är det en sanning, såsom hr Rääf yttrat, att bomullsväfnaderna uttränga begagnandet af lioneväfnader, så mäste det vara otvifvelaktigt, att man bör göra allt hvad man kan för att nedsätta tillverkningspriset på lin, om linneväfnaden skall kunna konkurrera med bomullsväfnaderna. Hvad beträffar befordrandet af linodlandet inom landet, så är fråga om det kan anses särdeles fördelaktigt. Jag har sjelf tillbragt en del af min lefnad i den nor:a delen af Sverige och en del i den sydligare, och jag har funnit att produktionen af lin anses i allmänhet icke förmånlig, just derför att den icke, likasom andra vexter, lemnar någon gödsel eller spillning efter sig för jordbruket, hvilket är fallet med hö och halm. Kan man nu erhålla råämnet utifrån för godt pris, så förefaller det mig oförklarligt, att icke linneväfstillverkningen deraf skulle bafva fördel. Då i alla fal! den föreslagna tullen här är 40 sk. per I8, så tycker jag för min del, att detta är en temlizen försvarlig skyddstull, och tillstyrker säledes att densamma må af Ridd. och Adeln antagas. Frih. CEDERSTRÖM, C. R.: Jag anser i denna fråga nödvändigt att man öfverväger ärendet i hela dess sammanbang. En värd ledamot har yrkat, att det vore en lättnad för husflitenp, om rudimaterierne derför erhöllos för bättre pris, men samme talare har icke behagat dervid taga i betraktande den historiska utvecklingen af denna näringsgren. Det är i Norland, som linodligen och lisneväfnaden i större skala inom Sverige först egt rum Det var tandshöfdingen Örnsköld, vördnadsvärd i åminnelse, som samlidigt i nämnde landsort införde odlingen af linplantan och begagnandet af linet till spånad och väfnad. På sådant sätt har berörde industri hos oss upphunnit den utvecklingsgrad, hvarpå den sig befinner. Den historiska sanningen af denna utbildnings gång lärer ej kunna förnekas. Det torde derför vara gnnska helsosamt att man nu, såsom förut, låter dessa föremål för husfliten gå hand i hand, och att man icke så ställer till, att de som sysselsätta sig med spånad och väfnad, underlåta att odla sjelfva plantan. Det är visse rligen möjligt att, på säll det har blifvit uppgifvet, rudimaterien kunde erbå!las för bättre pris utifrån; men jag tror det äfven vara en på andra sidan betraktansvärd fördel, att inom eget land ega den rudimaterie man behöfver. Hr Rääf har redan förut, ehuru grefve Sparre icke behagat deråt egna någon uppmärksamhet, vidrört några hänsigter, i hvilka det är af intresse för spinnerierna och väfverierna inom riket att kunna påräkna inhemskt råämne för sin industri. Jag tillstyrker således vördsammast, att 4845 års tulltaxa i afseende på denna artikel måtte oförändradt få bibehållas. Hr von HOHENHAUSEN: Vore det fråga om nedsättning i tull, som skulle verka derhän att landtmannen saknade tillbörligt skydd, som skulle derige om upphöra, så skulle jsg visst icke instämma i utskottets förslag; men den nedsättning af tullen, som skett, och den nedsättning i varans pris, som hr Rääf omtalat, härröra visserligen till en del deraf att bomullsvänader kommit mera i bruk men jemväl ockrå derifrån att linneväfnad och linspånad fabriksmessigt de sednare åren bedrifvits, och att således linneväfaad kan lemnas till billigare pris och äfven import till riket af sådane fabrikslinneväfnader ske. Detta har vållat nedsätltning af linneväfnadernas pris. Man anför såsom en fördel af det handspunna linet framför det fabriksmessigt spunna, att de af det förra tillverkade väfnader ailtid bibehålla en viss elasticitet, som de hafva , synnerligen framför bomullsväfnader, och hvilket icke heller de af fabriksmessigt spunnetlin frambragte väfnader hafva i lika hög grad; men imedlertid hafva dessa linneväfnadsfabriker verkat en nedtryckning i priset på linneväfoader, och många provinser finnas — åtminstone flera — i hvilka linodling icke drifves högt, utan ett betydligt belopp af varan årligen införskrifves. Om man nu här genom en modifkation af tullen, hvilken ingalunda upphäfver linodlingev, der den bedrifves och red fördel kan bedrifvas, lättar varans införsel för att här kunna bearbetas, så skall detta verka till busflitens förmån i många provinser, och jag kan derför icke annat än tro att den nedsättning i tull, som utskot:et föreslagit såsom lämpjig och rigtig, af ridderskapet och adeln antages, hvil ket jag således för min del tillstyrker. Hr HJERTA, L.: Om man skulle gå till väga efter det resonnemang, som ett par talare här hafva framställt, nemligen att man borde sätta eo hög tull på linet för att jordbrukaren skulle finna förmån igt ait odla denna vara, hvilket eljest icke skulle löna sig, så borde man gå till väga på samma sätt med alla artiklar, som hösa till jordbruket, men hvilka icke, utan något stort skydd, skulle kunna löna sig att här frambringa, såsom:t. ex. hampa. Likväl har man funnit, att den stora konsumtionen i vissa näringar af hampa föranledt att tullen å denna vara är ganska låg. Vill man närmare betrakta saken, så tror jag att affären skall blifva ungefär enahanda i afseende å linet. Det torde, om man vill taga ämnet i skärskådande uti hela dess omfattning, såsom en föregående talare har sagt, icke vara ur vägen att ihågkomma, att tillverkningen af lärfter är en husslöjd, som beIdrifves i samma orter, der linodlingen är allmänERE EERRRERERE—E—RRRERRRERRR RR as flm ananhat AL!