ERKEBISKOPEN AF PARIS VID BARRIKADERNA. Öfver erkebiskopens uppträdande vid barrikaderna och den olycka för hvilken han der blef utsatt har följande berättelse blifvit offentgjord, med generalvikariens sanktion: General Cavaignac biföll icke blott erkebiskopens önskan att genom sin mellankomst söka hejda barrikadstriden, utan välsignade denna tanka, och uttryckte sin förhoppning att erkebiskopens ädla bandlinvg skulle krönas med framgång. Fastän erkebiskopen redan var uttröttad förut, och hade varit klen till helsan i flera månader, dröjde han ej ett ögonblick efter detta samtycke, utan begaf sig genast på vägen till bastiljtrakten. Under hela färden dit bemöttes han med den största utmärkelse; unga officerare, mobLilgarder svärtade af krutrök, nalkades honom för att betyga honom sin vördnad; många erinrade honom att det var han, som konfirmerat dem; men alla bådo honom att icke utsätta sig för faran; några ropade: Yälsigna blott våra vapen, och vi skola vara oöfvervinneligal I mån som han nalkades valplatsen, kommo befälhafvearne honom till mötes, med tårar i ögonen, och besvuro honom att icke gå vidare, i ett så älventyrligt företag; de erinrade att generalerna Ncgrier och Brea samt dennes adjutant hade stupat, Men han svarade lugnt, att så länge han såg en skymt af hopp, ärnade ban söka sätta gräns för blodsutgjutelsen. När han kom till den plats, der officeraren som anförde barrikadstormningen befanns, tillkännagaf han för denne det samtycke, som general Cavaignac gifvit och bad att skjutningen måtte inställas ett ögonslick. Jag skall framträda ensam, jemte mina rester, till detta vilseledda folk,, — yttrade han; jag hoppas att man skall igenkänna min presterliga skrud och det kors som jag bär på oröstel., — Hans begäran efterkoms; skjutningen upphörde. Flera nationalgardister besärde att få eskortera honom; men detta afslog han; blott en tapper arbetare tilläts att så framför honom med en stor palmqvist, som ;rkebiskopen medtagit, såsom sinnebild af sitt ridsamma värf. Företaget lyckades öfver hvad nan i allmänhet hade hoppats; skjutningen från barrikaden upphörde och barrikadbesättingen begynte röja ett fredligare lynne. Erebiskopen gick nu tvärtöfver bastiljtorget och efann sig, jemte sin storvikarie, snart kringwvärfd der af insurgenter, som nedgått från arrikaden, och till hvilka några soldater äfven ramträngt, sannolikt i afsigt att förlikas och luta brorsämja med dem. Men efter några ögonlick uppkom en ordvexling, och ropet : Ti