Aftonbladet – 21 juli 1848, sida 3

PEMA SRV oNTERJT oi MRF ESPEt RIEZESDAGEN. DISKUSSIONER I TULLFRAGAN HOS RIDDERSKAPET OCH ADELN. (Forts. fr. gårdagsbl.) Hr RIBBING: Ehuru jag anser det fåfängt att lär söka öfvertyga mina motståndare derom, att de iafva orätt, kan jag dock icke lemna obemärkt det oemödande man här gjort sig att förvilla omdömet denna fråga. Här har nemligen blifvit yttradt såsom mig syntes med mycket bifall från flere versoner) den invändning mot frih. Raab, att han kulle vilja påtruga näringsidkarne den öfvertyjelse, att de skulle må välaf en nedsättning, ehuru le sjelfva trodde motsatsen. Detta låter mycket äl, men torde böra närmare skärskådas. Efter nin öfvertygelse bör man icke betrakta frågan ur n så ensidig synpunkt. Det finnes nemligen uti amhället andra personer än blott näringsidkarne, reml. kopsumenterne, och om dessa sednare kan nan väl icke säga, att de må väl af förhöjda tular, emedan de måste bestå fiolerna. Här är likäl icke fråga om några maktspråk från den ena ller andra sidan, utan det är fråga om att öfverägga och besluta om hvad som mest bidrager till let allmännas förkofran. Samma ensidiga åsigt ar den värde talaren, som jag här äsyftar, uttalat lå han ordat om de främmande sändebuden och då van frågat om man trodde, att dessa påyrkade redsättning för att gagna Sverige, eller om det icke vore för deras egna landsmäns skull. I hast beraktadt, kan det visserligen synas, som om yrkandet af en dylik nedsättning från främmande makts sida blott innefattade ett försök att kunna å rikta sig på vår bekostnad, men dervid utgår man från den olycksaliga grundsatsen, att hvad len ena i detta fall vinner, skall den andra nödrändigt förlora, hvilken jag dock anser vara falsk, medan jag anser att, i frågor som dessa, kan vinst ömse sidor ega rum genom en större frihet i vandel och vandel. Arfvenså måste man kemma håg, att de främmande sändebuden mången gång frka nedsättning i våra tullsatser endast för att unna medgifva nedsättning i deras egna tullbetämmelser, hvarigenom först en större liflighet i iaudel och vandel emellan derespektive nationerna can uppkomma. Det är nemligen gifvet, att om vi rafva så höga tullar, att utländningar icke kunna rågonting hit införa, så är det också tydligt, att le icke taga något härifrån. I handel och vandel fsättas icke varor ensamt för reda penningar, silfer eller guld, utan det är ett slags varubyte geiom export och import, som utgör handelns egentiga lif. Penningar begagnas blott för att betala killnaden i räkning handlanderne emellan. Efter nin öfvertygelse skulle också en sådan ömsesidig edsättning af tullar och lossande af onaturliga and på handeln vara till ömsesidig förmån för åda parterna. Jag instämmer äfven uti hvad friierre Raab yttrat angående lurendrejeri, och aner detsamma inverka skadligt på våra näringar. för öfrigt kan jag icke neka till att det skulle hö;eligen förundrat mig, om en så vigtig fråga, som len nu förevarande, utan någon diskussion blifvit fgjord. Jag tror dock att man bör allvarligt berunda denna fråga, innan man derom skrider till veslut. Många tusende menniskors väl eller ve jero på Rikets Ständers beslut i denna fråga. Jag ruktar dock att allt ordande i denna fråga icke jenar till något, att döma efter den utgång sista joteringen fick. Men det kan dock tjena dertill, tt eftertankan skärpes till nästa gång, och jag hopas att frågan vid en annan riksdag får en bättre itgång, än den nu synes få; imedlertid voterar eg för bifall till betänkandet Hr PRINTZENSKÖLD: Det torde tillåtas mig tt, i anledning af frih. Raabs yttrande, det korungens proposition skulle i allmänhet innefatta ägre tullbestämmelser än utskottets förslag, fåsta ippmärksamheten derpå, att utskottet för flera ariklar föreslagit lägre tullafgifter, än Konungens roposition innehåller. Derjemte har utskottet, som ill regel tagit att bestämma tullen till 25 procent if varans värde, likväl i många fall nedsatt den rida derunder, och :detta ofta till den grad, att nedsättningen utgjort 50 procent, ja ibland 66 ?, procent, emot hvad 4845 års tulltaxa innehåller. Till bevis derför får jag bänvisa till artikeln häkor och hyskor, som i nu gällande taxa har 4 rdr ull sig åsatt, men som utskottet föreslagit böra nedsättas till !; deraf, eller 46 sk. per . Samna förhållande är med krukmakarearbeten, hvilka iu draga en tull af 3 sk., och som utskottet ansett böra nedsättas till 4 sk. per tb. Likaledes har utskottet föreslagit, att talgljus, hvarå tullen hittills utgjort 6 sk., hädanefter endastskulle draga en tull af 3 sk. 6 rst per mark. Hvad utsk. yttrat angående sistnämnde artikel, är i synnerhet märkvärdigt att läsa. Utskottet tillkännagifver, att K. M. föreslagit tullens nedsättande till 3 sk. per skålpund. I anledning deraf yttrar utskottet, att som det är kändt, att den ryska talgen i detta and är belagd med utförseltull; hyaremot talgljus få derstädes fritt utföras, så Vore det vådligt att utsätta en så låg införseltull, som den KE. M. föreslagit, emedan denna näringsgren bedrifves af fatliga personer; och utskottet har af detta skäl tillstyrkt en förhöjning i den af Kong Moj:t föreslagna tullen med 6 rst., säger sex runstycken, pr skålp. Således har mans:till de föreslagna ,. lagt !V,., och denna tolftedel-anser man hafva en oberäknelig kraft att skydda de fattiga producenterna. Vidare har hr friherre Raab yttrat att konkurensen vore nyttig, och såsom bevis derföre anfört de framsteg bleckslagerihandteringen skall hafva gjort under de sednare decenvpierna. Det är möjligt att så är förhållandet. Jag får dock underrätle friberren, att efter hyad flere idkare af detta yrkt inom Stockholm sjelfve sagt mig, äro de med nu: vsrande tullbestämmelse så föga skyddade, att de icke kunna tillverka några lackerade arbeten, utar nödgats hos hr Leja, af hvad ban utifrån importe