Aftonbladet – 21 juli 1848, sida 3

— MELLAN TvÅ ELDAR. Bland alla notabiliteter i Frankrike, synes ingen hafva spelat en så verkligt tragisk roll, som den bekante Louis Blanc. Det her förut bitfvit berätt t att denne f. d. ledamoten af provisoriska regeringen, vid ett tillfåle under de förfärliga Junidagarna höll på att blifva fusilerad af en afdelning nationalgarde, som hade träffat honom, och i sin förbittring yttrat, att han var skulden till alltsammans. Uti en engelsk tidning ha vi sedan sew berättadt från Paris, att det icke var nog med detta äfventyr. Just då Louis Blanc råkade ut för detsamma, var han på vägen att begifva sig till en barrikad för att tala vid insurgenterna, i asigt att åstadkomma stillestånd, ellsr förekomma blodsutgjutelse. Men när han hade kommit dit fram och begärt att blifva hörd af dem, bade de till svar bedt att han bara skulle packa sig Lort genast, annars skulle då skicka några kulor efter honom; ty det var hans fagra tal, som ifrån bösjan hade inledt dem i hela d.nna olycka. Derefter återstod för honom icke något annat, än att b gifva sig kort med bedröfvadt bjerta. — TidI ningea Pounch har upptegit detta älventyr och säger, att Louis Blanc ru går omkring i Paris, såIsom en gengångare eller vålnad af sitt eget system, Isåsom skuggan af en god afsigt.