ARENAN mans obebag, och stum med hänseende till sina egna känslor emot honom. Hon tror det vara sin pligt att vörda i sin make den man, som hon icke kan älska; hon låtsar mot honom all vördnad i andras närvaro, och söker göra till en dygd det låga skrymteri, bvarmed qvinnan ursäktar, förskönar och, om så beböfves, försvarar alla sin mans fel och lågheter, samt efterhand till och med gillar dem. Jean Pau! kallar äktenskap en fördubblad egoism, men jag påstår 8tt äktenskap utan kärlek skyddar alla broti. Iogen hustru har någonsin öfverlemnat åt rättvisan en tjuf eller en förfalskare, omban var hennes man. Likssom ingen menniska är så låg, att bon icke har någon hemlig så kallad god sida, så söker nu hustrun att framdraga denna goda sida kos sn man, dömer honom helt och hållet enligt den, och försvarar och öfverskyler hans laster och brott, jemför honom med andra och finner företräde på företräds, och ett gällsamt sjolfbedrägeri gör familjfadren tadellös, der mannen skullo fördömas för sin låghet. Det som var skrymteri blifver sålunda demorallsation: — den känsla, som en gång reste sig mot lågbeten, förslöas. Så försakar hon efterhand den allmänna opinioners omdöme i allt som rörer, hennes maps anseende. — pJag kan andraga exempel. En hustru till en embetsman af hög rang, som var brännmärkt af allmänna opinionen såsom en bof och bedragare, förklarade för en förtrogen väa hvarje ord till hennes mans nesa, gom händelsevis hade kommit till bennes öron, för smädelse och lögn, änskönt samma fruntimmer längesedan hade känt sin kärlek för honom slocknad och exa stark vedervilja för honom längesedan hade angripit hern:s nerfsystem: J:g fann denna olyckliga varelse i bysteriska konvulsioner och insåg omöjligheten af fysisk återställelse der moralisk räddning var omöjlig. Så upphörde jag till stut med min lysande p aktik som fruntimmersJäkare i Moskau, och g!ck till flottan. Jag öfverlät