estår af dem, som påstå sig hafva blifvit vungna att vara med vid barrikaderna; till lenna klass, den talrikaste af alla, räknas 4000 sersoner. Det alltjemt fortfarande belägringstillståndet ar nästan alldeles förstummat tidningarna här-,. tädes. Hvar och en redaktion fruktar att tid-l: ingen skall blifva indragen och att redaktö-l: erna skola blifva häktade. Ingen vågar säga tt ord till förmån för La Presse och Emill le Girardin. Han har hållits i bemligt fänelse tills sistlidne måndag, då hans bekanta indtligen fingo tillstånd att besöka honom. Det ycks att styrelsen råkat i verklig förlägenhet ör hans skull. Man har icke kunnat uppäcka någonting, som kan rättfärdiga hans häkande eller genomsökandet af bans papper. Man fruktar för det uppseende, som hans klasomål måste göra, när han återfått friheten, ch man eger icke något svepskäl för att hinIra återutgifvandet af La Presse. — Tryekerirbetarne vid La Presse hafva gjort ett försök tt tillställa en allmän arbetsvägran i samtliga idningstryckerierna; så att ingen tidning skulle unna utgifvas och ej heller styrelsen kunna åta trycka något beslut eller någon kungöelse, — Pluraliteten ibland tryckeriarbetarne rafva likväl vägrat att ingå på detta förslag. TYSKLAND. Nationalförsamlingen i Frankfurt. Frankfurt kan numera anses såsom Tysklands :entralpunkt, och förhandlingarne, inom den sonstituerande församlingen, komma naturligtvis alt äga ett stort, allmänt intresse, då detta vidsträckta och i sin enhet mäktiga lands roamtid, i väsendtlig mån kommer att bero af le beslut och åtgärder, som fattas och vidtasas inom densamma. Med ännu spändare inresse riktas nu hela Europas blickar på denna, den tyska civilisationens brännpunkt , sedan den allmänt värderade erkehertig Johan af Osterrike står i spetsen för Tysklands högsta politiska myndighet, i närvarande ögonblick, den provisoriska centralstyrelsen , i hvars bänder blifvit lagd en makt, och ett inflytande öfver Tysklands politiska utveckling, som ej äger någon annan begränsning, än den som folkets egna ombud finna för godt att bestämma, Det torde derföre intressera våra läsare att närmare följa utvecklingen af den politiska verksamheten i Frankfurt, och vi ämna derföre, så långt utrymmet möjligen medgifver, redogöra för det vigtigaste af af den konstituerande nationalförsamlingens förhandlingar och centralstyrelsens beslut. Det vigtigaste af den konstituerande församlingens hittills fattade beslut är centralstyrelselagen, för hvars ordalydelse vi förut redogjort. Debatterna om Tysklands försvarsväsende äro ifven af synnerligt intresse, och beslutet i denna fråga blir för Tyskland af stor vigt. Den 10 dennes förekom äfven en Lhflig dehatt om slesvig-holsteinska krigsfrågan. Som likväl hela denna diskussion icke ledde till något egentligt beslut i hufvudfrågan, hafva vi ej ansett lämpigt att närmare redogöra derför. Presidenten illkänvagaf nemligen inför församlingen: att yktena om ett vapenstillestånd med Danmark hade föranledt flera anföranden. Häröfver uppstod nu en lång diskussion. Vid voteringen atföll saker så, att församlingens beslut i fråsan blef följande: I anseende dertill, att hittills blott obestyrkta rykten och icke officiella tidningsartiklar voro förhanden, och att lagenligt blott riksföreståndaren, i samråd med nationalörsamlingen,: har att bestämma öfver krig och fred, öfvergår mnationalförsamlingen till dagordningenn. Såsom tillögg till gårdagens utförliga redogörelse öfver riksföreståndarens högtidliga inåg i riksstaden, m. m. meddela vi följande utdrag af en korrespondensartikel, daterad Frankfurt d. 42 Juli: vErkehertig Johan har i dag i Paulskyrkan debuterat såsom riksföreståndare; han har bållit sitt festliga intåg och rönt en entusiasm, sådan hittills svårligen) någon kejsare erfarit den. .Hyem skulle väl kunna nog lifligt skildra intrycket af denna märkvärdiga scen, på den oräkneliga menniskomassan i och utom Paulskyrkan? — Riksföreståndarens högtidliga förräkvan: patt han med gladt hjerta ställer sig i spetsen för Tyskland, och att han hoppas alt enhet och kraft, lycka och välsignelse skola för fäderneslandet uppspira af denna akt, tycktes plötslit från alla åhörares bjerta hafva bortjagat hvarje oro och misströstan, hvarje bekymmer för den gryende framtiden.n Detta är det intryck, som dagens stora fest i Fraokfart framkallat, och jag tror att detta intryck skall sprida sig vidare och blifva gemensamt för bela Tyskland. Så mycket är visst, att det i detta ögonblick här ej gifs något parti, eller fast hellie, att en och samme känsla af Tysklands pånyttfödelse uteslutande bemäktigat sig alla. Blott ultraradikalerna äro missnöjde och draga sig tillbaka, afvaktande bättre tider,, såsom deras betecknande lösen nu heter. De 23 parlamentsmedlemmarna af yttersta venstern, som vid valet till riksföreståndare ej röstade, hafva i går gjort en utflygt till Maiz, för att, såsom de säga, icke nödgas bevittna kejsarkröningens styggelsel Det radikala partiet har ej vunnit något i sympatier genom denna anstötliga demonstration. Riksföreståndaren bår, straxt efter installe