Aftonbladet – 20 juli 1848, sida 2

från Serbien, som yttrade sig skymfligt oml kejsaren af Österike och konungen af Ungern, samt uppfordrade byns invånare att sluta sig tilll Serbien: Wallacherna, förenade med ungrarnal från grannskapet, jagade dock insurgenterna på flykten. Några dagar sednare framryckte 4800 insurgenter; 200 ublaner, under öfverste v. Thänsen, drogo emot dem och slogo dem på flyk-I ten. Men vid de s. k. turkiska skansarna höllol insurgenterna stånd och gåfvo eld på uhlanerna med tre kanoner; derjemte framrycktel: 500 insurgenter mot uhlanernas flank, så att de genast nödgades retirera. Kaptenen grefvel! dOrsai tillfångatogs af: insurgenterna och dölades. S:t Mihaly år plundrad och satt i brand. Den i trenne läger sammandragna unserska armåen, utgör en styrka af 32,000 man. bestående af ungerska linietruppar, national-l sarde och frivilliga. Utom denna imposantal makt, skola ännu ytterligare nya frikårer, uppgående till 40,000 man, organiseras. ITALIEN. På det med sednaste posten omtalade sammanträdet af nationalförsamlingen i Venedig har det då förväntade beslutet tagits. Med 127 röster mot 6 beslöts att provinsen Venedig skulle förenas med konungariket öfra Italien, d. v. s. Lombardiet och Piemont. Oberäknadt det verksamma biträde, som venezianerna efter denna förening kunna påräkna af Carl Alberts armå, i:striden mot Österrike, finner man af en rapport ifrån österrikiske fältmarskalklöjtnanten Welden sjelf, att Venedig är ganska väl rustadt för att i nödfall kunna försvara sig på egen hand. Det heter bärom i rapporten : De talrika utvandringarne från Venedig, så väl som den närmare beröring, hvari kejserliga armeen kommit öfver lagunerna, tillåta oss att gifva en tillförlitligare skildring öfver tillståndet inom denna holmverld. Vid en af de sednaste mönstringarne, som neapolitanska generalen Pepe höll, hade öfver 47,000 man ryckt ut på Campo Marzo, hvilka, sammanräknade med garnisonerna i de yttre skansarne, utgöra en besättning al 24,000 man. Detta oväntadt stora antal härrör från det hastiga avryckandet af fältmarskalk Radetskys armå mot Vicenza, hvarvid alla mellan Mestre, Padua och Rovigo befintliga afdelningar neapolitaner, piemonteser, mobila nationalgarder och frikårer undanträngdes till Venedig, der general Åntonini nu har befälet öfver staden jemte fästena, och Pepe öfverbefälet öfver bela krigsmakten. Fästet Malghera eger en besättning af 4800 man och öfver 60 artilleripjeser; det försvarar ingången till lagunerna, ifrån Mestre, och kan endast intagas genom ordentlig belägring, emedan byggnaderna äro bombfasta. Nästa fäste, Brondolo, med 4000 mans besättning och 40 artilleripjeser, är fullkomligt stormfritto. Derifrån; långsåt kusten och fästet Alberoni till Lido, stå 3000 man. Treporti, Burano, Mazzorbo äro svagare besatta; och vore elt anfall på Venedig genom lagunerna tänkbart, så skulle det endast kunna ske på denna sida. Allt hvad fienden nu företager, antyder försvarsåtgärder; han spärrar till och med kanalerna på flera båll. Om derföre en så stark garnison, hvilken till och med :är mer än tillräcklig att undertrycka äfven inre oroligheter, särdeles genom de starka marinafdelningarne och ett oerhördt artilleri, lemnar föga hopp att eröfra sista tillhållet för revolutionen i venezianska provinserna, så förökar likväl just talrikheten af denna truppstyrka förlägenbeten vid dess förplägning; och då: den bålles förlamad genom en långt mindre på min sida, så skyddas derigenom terra ferma (venezianska området vester om lagunerna) och betryggas ifrån förnyadt intrång i armåens rygg vid Etsch., Neapolitanska kamrarna öppnades den 4 Juli, genom hertigen af Serra Capriola, på konungens vägnar, Intet upplopp förspordes i staden; men man befarade i alla fall en ny lössläppning af de plundringslystna lazaronerna. — Den stora jäsningen i södra provinserna fortfor. TURKIET. Förra postdagens tidningar ifrån Konstantinopel berättade att sultans svåger, Sarim pascba, den ihärdige förföljaren af Reschid pascha, Ali pascha och framskridandets representanter i allmänhet, hade blifvit såsom förrädare förvist till Sinope; med dagens post af den 28 Juni förkunnas, att Redschid pascha foch Ali pascha redan hade blifvit återinkallade i ministerrådet, och det betviflades icke att ej Redschid skulle innan kort befinna sig på sin förra plats, i spetsen för styrelsen och det reaktionära partiets hufvudimän vara ur affärerna. PERSIEN. Från Tabriz berättas den 40 Maj, att BahIman Mirza, en af schackens bröder, förut ståthållare i Adzerbidschan, men för längre tid sedan afsatt, har af tzaren fått sig en tillflyktsort erbjuden i Ryssland, och skulle från Teheran afhemta sina barn, för att flytta med hela familjen till Tiflis, Georgiens hufvudstad. Det förutsägs, att sedan Babman vore i säkerbet inom Ryssland, skulle han icke underlåta latt göra anspråk på persiska tronen, vid sin brors frånfälle, hvilket icke kan dröja länge, Idå schacken redan är ganska svag, genom o-Ibotlig sjukdom, Och då Bahman besitter ofant