Aftonbladet – 19 juli 1848, sida 2

ett progressivt element finnes inom akademien. Derom vore just ingenting vidare att anmärka, blott ej den sednare fraktionen vore så fåtalig, att de stationära åsigterna nästan alltid behålla öfverhanden, Frukterna häraf ligga i öppen dag, och den svårigbet, som för ej längesedan yppat sig inom 2:ne riksstånd, att bevilja den al akademien begärda ganska måttliga anslagspåökningen, lärer äfven kunna räknas härtill. ) De båda stånd, som till statsutskottet återremitterat denna fråga, lära nemligeu grundat sina betänkligheter derpå, att ingen plan till en behöflig reorganisation af akademien förefunnits. Deita inkast förutsåg akademien redan för 2 år sedan, då beslut fattades angå ende begäran af ökadt anslag, hvarföre den nedsatte en kommitt till utarbetande af ett reformprojekt, som borde vara färdigt föreinnevarande riksdags början, föratt dermed hos ständerna understödja nämde begäran. Denna kommitt nedsattes i början af sommaren 4846, efter många omständigheter, och säkert minnes ännu mången de klagomål öfver inMonseqvent och egenmäktigt förfarande vid valen, som bärvid yppades från flera håll. Projektet skulle vara färdigt till slutet af nämde år. För närvarande befinna vi oss i Juli 4848, och ännu har, oss veterligen, ingen bokstef af det tilltänkta projektet skådat dagens ljus. Kommitteen sammankallades en gång, hvarvid ordförande och sekreterare utsågos, och denna kraftyttring var den första och sista, som utgick trån denna akademiska elit. Med uteslutande af alla vidare kommentarier till detta pikanta ämne, kan man dock ej undgå att deraf märka, till hvilken grad det stationära elementet gör sig gällande inom akademien, och huru: vida det verkar till dess båtnad eller skada. Föga mindre abderitiskt har den akademiska konservatismen uttalat sig i frågan om direktörsexamen. —sEn hvar vet ungefär hvad som erfordras hos en musikdirigent vid universitet eller gymnasium : han bör nemligen, hvad vio linen beträffar, vara god orkesterspelare, derjemte åtminstone försvarlig pianist och violoncellist, med synnerligt afseende på a vistaspelning, kunnig i harmonien, van partiturläsare, öfvad i instrumentationskonsten ). (Dessutom bör han, till följd af en iskolstadgan förekommande föreskrift, äfven vara kunnig i orgelspelning och elementarsång.) Redan vid slutet af år 4844 väckte akademiens sånglärare fråga om att skärpa direktörsexamen, for hvilket ändamål en kommitte nedsattes, och denna utarbetade ett förslag, som uppställde examensfordringar, i det hela öfverensstämmande med dem vi här uppgifvit. En värd ledamot bifogade imedlertid — förmodligen för att gifva det torra protokollet någon baut gout — en slutstrof, hvsari föreslogs, att utmärkta artister, som likväl ej mäkta uppfylla alla prestanda vid examen, mållE det vaktadt approberas. Imedlertid bör nämnas, att denna originella apostill; som erinrar om sista parsgrafen i puncheologiska sällskapets stadgar, mötte motstånd från flera håll samt (såvidt vi minnas) jemväl uteslöts ur det eljest ganska förtjenstfulla förslaget. Så vidt var allting godt och väl; men nu, då förslaget skulle afgå till Kongl. Moj:t för att vinna sanktion, var det ock hög tid för konservatismen att sätta p för reformen. Skriftliga protester af mer och mindre märkvärdig beskaffenhet ingingo från flera håll, åtskilliga ledamöter, som redan godkänt förslaget, sågo3 nu oförmodadt öfvergå till motsatta sidan, och förslaget sjelf jordfästes slutligen 3 akademiens Arbjv; der act annu hytter och hvarifrån det troligen ej så snart skall uppstå. Denna kommiud reformerade följaktligen nättopp lika mycket, som den vi förut omnämnt, och numera lärer man väl, af lätt begripliga skäl, akta sig för att så snart åter bringa reformkommittåer på tapeten. — Ånnu skulle man, om utrymmet tilläte, kunna anföra åtskilliga kuriosa rörande direktörsexamina, hvaribland t. ex. den en gång iotäffade omständigheten, att 2:ne personer, som undergått denna examen, i akademiens protokoll uppfördes såsom musiklärare, men deremot erhöllo betyg som direktörer — en lapsus calami, som vi hör beläggas med föga smickrande epiteter — men delta allt spara vi, som sagdt är, till en annan gång. Vi hafva redan i det föregående yttrat, all akademiens läroverk egentligen endast är en elementarskola. En sådan är, för sig sjelf betraktad, ej blott nyttig, utan ock nödvändig: den är, som man vet, en förberedande läroanstalt, hvarur man inträder i en högre, för all bygga vidare på den i förskolan lagda grunden. Ur den högre skolan utträder man i det offentliga lifvet, för att proktiskt använda de kunskaper man sålunda förvärfvat. Men nu ega vi ingen högre musikalisk lärdomsskola än just akademien, och då denna blott är en förskola, så finner man lätt hvilka resultater vinnas för det allmänna, då den ännu blott med ) Statsanslaget till akademien är 1700 rdr banko. Akademien har begärt ett tillskott af 3300 rdi bko, och denna måttliga summa har i den kgl propositionen reducerats till 4300. Afven denna anspråkslösa begäran har, som man vet, endast af adeln och presteståndet blifvit bifallen. s) Man har invändt, att upiversitetsdirektörer, son icke varit violinister, det oaktadt med öfverlög sen förmåga förestått sin post. Vid ett univer sitet, der dirigenten anför med batongen, kan et sådant förbållande ega rum; ej så vid andra läro