Aftonbladet – 18 juli 1848, sida 2

ienden. Skulle, säger brefskrifvsren, omstäntligheterna än medföra, alt svenskarne måste emna Danmark, utan att hafva dragit svärd ör oss, så skall deras vistande här på Fyen lock blifva en kär erinran, hvilken mäktigt kall bidraga att tillknyta ännu fastare bandet nellan broderfolken. — — I följd af ingångna underrättelser Trån venska och vorska konsuln i Odessa, äro fölande förordnade till svenska och norska konuler : Francois Bonnet i Eupatoria eller Kozoft på Krim; Jean Gasparell Iwancich i Berliansk vid Azowska hafvet; Jean Droscowich -Mariopol vid Azowska hafvet. Choleran bar visat sig ibland manskapet i karantänen vid Odessa; många matroser ära ngripna och en del döda; då lokal-auteriteerna ännu icke hafva officiellt erkänt sjukdonen, saknas tillförlitlig uppgift öfver de sjuas och dödas antal. Ibland de skepp, på vilka sjukdomen varit ombord, är också tvenne svenska fartyg. — Handlanden P. Richardt är förordnad ill svensk och norsk vicekonsul i Odense efter vicekonsuln Fugelberg. — Angående garntullen. Ett par landsortstidningar hafva under de sednare veckorna gjort anmärkning dervid, att, enligt hvad de förment, den motion om nedsättning i tullen å bomulls och ullgarn, som vid riksdagens början väcktes af hr L. J. Hjerta, sedermera icke under riksdagens lopp skulle blifvit af honom vidare bevakad; Till bemötande af denna anmärkning få vi erinra, att Aftonbladet flere gånger yttrat sig rörande garntullen. Att yttranden på riksdagen om denna hkasom flere andra frågor hittills blifvit mera sparsamt meddelade, bar härledt sig af utrymmets upptagande i och för andra ämnen, hvilka red. ansett måhända mera intressera allmänheten. Imedlertid, och då frågan om garntullen ännu en gång förekommer till slutligt afgörande i förstärkta Statsutskottet, torde det ej vara otjenligt att bär meddela ett utdrag af det yttrande, hvarigenom hr Hjerta reserverat sig mot adelns beslut, att bibebålla den närvarande tullen å bomullsgarn af 3 skillingar, hvilket är en högre skyddstull än sockerfabrikanterne skulle fatt afven efter Regeringens förslag, om man vemligen besinnar, att ifrån skyddstullen å raffinadsocker måste afdragas inkommande tullen på råsockret, men att råämnet för bomullsgarnet deremot inkommer tullfritt, så att importtullen å garnet blir en premie helt och bållet. Utdraget följer: Då Ridderskapets och Adelns tankar varit så föga skiljsktiga i detta ärende för bibebållande af en högre importtull, synnerligast rörande hvad som utgjorde förnämsta föremålet för min motion, nemligen det ofärgade bomullsgarnet, att jag ej velat förgäfves uppebålla diskussiopen, anhåller jag likväl att få anmäla min reservation emot det beslut, som Ridderskapet och Adeln i detta hänseende fattat. Såsom motionär i frågan anser jag detta för en skyldighet, derföre att jag tror det hade varit af nytta för de inhemska bomullsmanufakturerna, om man antagit åtminstone den tull af 4 sk., som Bevillningsutskottets afdelning föreslagit. Jag skall äfven denna gång tillägga några ord till utvecklande af min åsigt och till stöd derför. Det torde vara Ridderskapet och Adeln bekant, att den första motionen i detta ämne väckte en viss oro hos en del af garnfabrikanterna, äfvensom att en brocbyr sedermera blifvit utgifven, hvaruti författaren sökt, att med kontrvuppställningar i siffror vederlägga de kalkyler, som jag hade bifogat min motion. Det kan ej vara min mening att trötta Ridderskapet och Adeln med att ingå i någon utförlig granskning af dessa kontrauppställnivgar; då man kan hafva tillräckligt tillfälle dertill på annat ställe. Men i förbigående anhåller jag dock få yttra, att de argumenter, som blifvit använda i fråga om tull-lagstiftning för denna vara till förmån för den högre tullens bibebållande, kunna bemötas med tvenne gällande motskäl. Det ena är, att ju billigare priset är på garn, till desto billigare pris måste äfven väfnader af detta garn kunna produceras. Detta synes mig lika klart, som att 2 gånger 2 blir 4; och jag har ej beller hört någon rent af kunna neka dertill; ehuru man sökt att på mångahanda andra sätt kringgå denna sats. Jag har följaktligen trott, att det skulle vara i väfnadsmanufakturernas intresse att kunna erbålla garnet, vare sig svenskt eller engelskt, för så billigt pris som möjligt; och detta anger jag ännu ovederlsgdt. Men, har man å andra sidan sagt, detta kunde ej låta sig göra utan att ruinera de inhemska bomullsspinnerierna, och då skulle denna tullnedsättning, i stället för att gagna den inhemska industrien, tvärtom skada densamma och gynna ett utländskt intresse. Till svar å alla de beräkniogar, som till bevis för detta förhållande blifvit framställda, såsom kalkyler af högre anläggningskostnader , af större förlust vid den inhemska tillverkningen m. m. d., anhäller jag att få anföra blott det factum;, som as ses —— SA ——L föl —————