Aftonbladet – 17 juli 1848, sida 2

Rn nn 20 utan polisens tillåtelse sammankallar sådana eller ger sig åstad som talare eller ordnare dervid. Straffet utsattes från 3 till 50 r. th. eller motsvarande fängelse. Ofvanför hr v. Bardelebens plakat såg man samma dag på e. m, ett annat plakat uppslaget, hvilket, undertecknadt af de fyra demokratiska klubbernas bestyrelser, sammankallar ett folkmöte vid die Zelten, och som på dagordningen har: ;Tysklands förenande, riksföreståndaren och truppernas inkallandep. Potsdam den 8 Juli. Till firande af ryska kejsarens födelsedag gafs i går en stor diner på Sans Souci, hvarvid ryska-1legationen, likasom grefve Benkendorf, kejsarens flygeladjutant, voro närvarande. Konungen och samtliga prinsarne af kongl. huset visade sig i ryska uniformer, tillhörande de dem anförtrodda regementer. Alla vattenkonster voro i rörelse. Om aftonen gjorde hofvet en lustfärd till sjös från Marmorpalatset till Påfogelsön. Wien d. 40 Juli. Stridigheterna mellan Ungern och Kroatien tilltaga alltmer. I Agramerlandsdagens sista session meddelade representationen erkehertig Johan de vilkor, hvarunder en fredlig förlikning mellan Kroatien, Slavonien och Ungern skulle :vara möjlig, och hvaribland främst står återkallandet af det kejserliga manifestet mot banen (om dennes afsättande); vidare uttalas serbiernas önskan, att alla förföljelser mot serbier och slovaker i Ungern inställas; att de i Kroatien och Slavonien befintliga trupperna ställas dirckte under österrikiska krigsministeren i Wien, och -ej under den ungerska. Då banen i denna session beklagade bristen på penningmedel för truppernas afsändning till de hotade punkterna, trängde sig alla deputerade och : åhörare omkring honom och gjorde frivilliga insamlingar, hvilka. inom ett ögonblick stego till öfver 435,000 floriner. — Ungerska ministeren på sin sida synes än i denna stund icke vilja veta af någon eftergift. Wien den 9 Juli. Erkehertig Johan, jemte de sju Frankfurterdeputeråde hafva i går afrest härifrån till Frankfurt. Ungerska ministerpresidenten, grefve Batthyany, befinner sig här. Han bar haft en lång öfverläggniog med! erkehertigen. Det oaktadt, torde såsom sakerna nu slå, ej vara att tänka på ett fredligt biläggande af stridigheterna mellan Kroatien och ! Ungern. Den nya ministeren är, efter hvad man berättar, på följande sätt sammansatt: v. Dobblhoff, konseljpresident och inrikesminister; Wessemberg, utrikes-; d:r Bach, justitie-: v. Bruck, handels-; prof. Exner från Prag, kultur-, grefve Auersperg, krigminister. Enligt andra berättelser, skulle ministeren ej de6nitivt bildas förrän efter erkehertig Johans återkomst från Frankfurt. Den konstituerande nationalförsamlingen i Frankfurt hade i sin 33:dje session den 7 Juli förehaft till diskussion åtskilliga frågor af stor vigt. En af dessa var.representanten Gumbrechts proposition om nedsättande af ett utskott för kyrkooch skolangelägenheter. De fleste talare förordade nedsättande af tvenne skiljda utskott, det ena för kyrko--det andra för skolväsendet. Vid omröstning afslogs, med stor majoritet, inrättandet af ett utskott för kyrkoangelägenbeter, men. antogs: deremot vid frågan om skolväsendet, som således kommer att uppdragas åt elt serskildt utskott. Härefter företogs frågan om Tysklands försvarsskick. Hr v. Auerswald upplyste att de församlingen meddelade sifferuppgifterna grundade sig på beredvilligt meddelande af förbundsförsamlingens militärutskott, och på förbunds-militärkommissionens tabeller. Att genast upprätta en nationalarmå är overkställbart, och att ställa en dylik emot en väl öfvad krigshär vore ett oförsvarligt förande till slagtbänken. Rörande! detaljerna skall inom kort centralstyrelsen gilfval sina åsigter tillkänna. Hr v. Radowitz yttrade: I första rummet måste behofvet bestämmas. Jemförelsen af detsamma, med den styrka Tyskland för närvarande kan disponera, gifver en säker måttstock att bedöma hvad som fattas. Undersökningen af de faror, som möjligen kunna hota oss utifrån, måste naturligtvis stanna inom de skrankor, som en offentlig förhandling gör beböfligaTyskland :kan blifva angripet af tvenne kontinentalmakter. Ett liktidigt inträffande anfall är ej sannolikt; men Tyskland måste vara tryggadt mot ett anfall från hvarje sida. Det är ej att räkna på att någon af dessa makter skulle blifva Tysklands bundsförvandt; ty mer än ett skäl kan göra en dylik allians betänklig (2). Den enda fördelaktiga allierade är ingen kontinentalmakt, men denna kan ej öfvertaga det omedelbara försvaret. Tyskland måste och kan hjelpa sig sjelf. Frankrikes nuvårande effektiva militärmakt är 480,000 -man. Häraf erfordrar Algier 50,000, det inre af landet 80,000. Således återstår en armå af 350,000, man, såsom de från vestern hotande krafter. År 4840 stodo 120,000 man i Metz, 140,000 man i Strassburg, och 80,000 man skola snart följa. Detta motsvarar ungefär nämnde Frankrikes anfallsstyrka. Ryssland har fyra kårer, utgörande dess kustarmå, uppgående till 250,000 man; härtill kommer tvenne andra kårer, utgörandel 150,000, således en styrka af 400,000 man. Förl reserymanskap och för defensivt krig vid kaukasiska gränsen, är dessutom särskildt sörjdt. Tyskland behöfver omkring 700,000 man: 400,000 i fält och återstoden till reservmanskap, samt besättningar i fästningerne och vid gränserna. Kontingenterna uppgå till 449,000 man. De felande 250,000 man skola genom en obetydlig ansträngning lätt kunna åstadkommas i ett land med 45 millioner innevånare. Närvarande förbållanden fordra att Tyskland lägger hela vigten af sin kraft i vågskålen i farans ögonblick. Blotta folkbeväpningen är ej tillräcklig, ty ett antal beväpnade är ännu ingen här, och blott med härar vinner man slagtningar. Dej: ädlaste krafter böra ej gagplöst förspillas. Borga I)