Aftonbladet – 15 juli 1848, sida 4

Aa 4 om A bedja till Gud om det dagliga brödet, är både Jält och tröstfullt, både en glädje och ett behof, ty maa vet att det är till en Fader man beder; — att för första gången till medmesniskor usträcka handsa och sucka: gif mig är deremot svårare, ty hoppet är blandadt med fruktan, innan en gladare erfarenhet säger css att våra likar kunna och vilja vara våra bröder. Förf. af dessa rader har varit i tillfälle att se ea stackars olycklig, som i hög grad pikallar deltagandet, och som, i friska dagar verksam, nu efter hälsans förlust ser sig bragt i yttersta nöd. Elter att sednast i 6 månader ha qvarbållits vid sjuksäsgen, är den arma nu litet på bättringen. Enda hoppet attåterfå hälsa och kraft, och åter blifva gagnelig, hvilar på möjligheten att under denna årstid få litet vistas på landet, men dertill fordras medel, och sjelf eger hon intet. För deltagande medmenniskor är denna aavisning kanske nog. Barmhertigheten finner deri ledtråden, och der ringaste gåfva emottagas med största tacksamhet, då det sjuka fruntimret efterfrågas i huset Af 61 Mäster Samuelsgrävd, 3 tr. upp, andra dörren till venster.