Aftonbladet – 15 juli 1848, sida 3

NO mm Thomson. Miss Susanna är mycket angelägen att bli gift; hon tycker om en tysk baron. Hon må taga honom, eller snarara han taga henne, och jag vill taga en hofmästara och vara allena. — Det blir det bästa.n Utan att vilja det minsta motverka sin tants Iust att gifia sig, gjorde Robert i ögonblicket den riktiga anmärkningen, att hennes aflägsnande från hans morbrors hus skulle lägga svårigheter i vägen för den unga ladyns emottagande. Svårigheter! hvilka svårigheter!s frågade mr Thomson. Jag ser inga. Ursäkta mig, min bäste onkell svarade Robert I. ganska låg ton, om sennora Dolores skulle lefva — GV Je anmästare, vore det meri sin ord, usanna ankomst; och hon — cke alls fick veta af hennes Men hon vet redan derom — hon kän att miss Faony är här! Jag skickade negor från hotel Faroux till mitt hus vid Bota Fozo, för att underrätta henne och bsafalla min vagn till hotelet. Godt då, min bästa onkell Tant Susanna väntar miss Fanny. Skulls vi icke kanna säga henne, att det var ett missförstånd? ett ni missförstått tulltjenstemannen? att jag ensam hade kommit? Vi kunde då genast hyra ett landthus för sennora Dolores, och skaffa henne en pålitlig hofmästare. Det går ej an, det går ej an, Robart! ropade mr Thomson, lik en lots i en storm. ,Det sirider mot bruket; det skulle aldrig gå an! Ursäkta mig då, min bäste onkel, men det skulle ännu mindra passa henne och er hofmästare., att lefva ensam med or Mr Thomson suckade och bet i cigarr. Ni har fullkomligt rätt, FAR har fullkomligt rätt! De dumma, Öömåliga fördomarna! Jag ser det nog; det går ej an! och ingenting återstår oss än att förmå miss Susanna att hålla sin tänga AJj! för detia förslag är jag rädd, anmärkto Robert. Om hon ännu har samma lynne som i Busnos Ayres, då hon icke en gång ville tillåta mi att spela fortepiano, fy —) g MAC ja! suckade mr Thomson, så är det! det är det ledramma! Hon blir odräg!igare med hvart år. Icke deao mindre,, sade hen, hastigt aförytande sig, ty han kände, att han redan sagt för mycket i den nyligen aniända främltingens närvaro, cke desto mindre gör det intet tiil saken. Jag är herro i mitt hus, och — miss Fanny, får jag etbjuda er min arm? Vill ni vara så god och hålla er färdig? Vi skola möta min våga vid landningsstället.n : Dolores gick att gifva sina tjenare nödiga bofallningar och fullbörda sin toilett för landstigningen. få Fördöme mig!o mumlade den gamla enklingen Mt ig, ho anla ett anlag! mitt ord på det ot ante