Aftonbladet – 15 juli 1848, sida 2

utbildning inom de serskilda grenarne af förvaltn:ngen; och i afseende på principen i allmänhet, äro vi derutinnan af lika tanka med Aftonposten. Imedlertid hemställes, om icke den sednare låtit bänföra sig något för långt af sin ifver alt fördöma nationalförsamlingen i frågan om tillämpningen i det serskilda fallet. I förbigående bör först anmärkas, att korruptionen under Ludvig Filips regeriog bufvudsakligen låg i valrättens inskränkning, som lemnade regeringen tillfälle att verka på valen med löften om personliga och lokala förmåner. Det beslut, som nationalförsamlingen fattat, att regeringen eger att utovämna mairerne m. m. i departementernas hufvudorter, tillskrifver Aftonposten ångren och förskräckelsen öfver at hafva knappat af något på den kära centrala makten genom ett stadgande i allmänhet, att kommunerna skulle utnämna mairerne ; at derföre undantag blifvit gjordt för de större städerna; och att detta undantag fastställdes en. fjerdedels timma efter det föregående beslutet, lägger Aftonposten på det förskräckliga nenkammarsystemets, räkning och framställer saken så, Som om nationalförsamlingen, till följd af detta enkammarsystem, skulle hafva inom en fjerdedels timma alldeles ändrat öfvertygelse i en så vigtig sak: allt af hastigt påkommen ånger och ruelse öfver att hafva handlat i för mycket republikansk: anda. En sådan slutsats af Aftonposten synes oss imedlertid allför stark. För menniskor med mindre vishet, eller vanligt sundt förstånd, vill det helt enkelt synes, att det vid uppgörandet af eller rådplägningen om en lag, går an att antaga ett allmänt stadgande, med vissa undantag, samt att låta det allmänna stadgandet föregå och derefter fastställa undantagen; hvilket är en så vanlig händelse och innefattar ett så allmänt sätt att författa lagar eller instruktioner, att det troligen aldrig förut fallit någon in att skrifva anledningen dertill hvarken på enkammarsystemets eller tvåkammarsystemets räkning, eller tolka undantagens fastställande såsom en effekt af ånger och förskräckelse. Aftonpostens, i anledning af beslutet om regeringens rätt att utnämna mairerna i provinsernas hufvudorter, gjorda fråga: buru mycket af något slags vigt derefter står qvar af folkets utvämningsrätts, tyckes ock visa, att Aftopposten gått alldeles för långt i sitt nit för republiken, midt under sin fördömelse af densamma i allmänhet, hvilket är en serskild fråga. Mairen i en stad i Frankrike betyder ungefär detsamma, som hos oss en borgmästare. Nu skola dessa mairer, anligt nationalförsamlingens beslut, kunna utses utaf den af folket sjelf valda regeringen; men måste hkväl tagas ibland ledamöterna i det af kommunen utsedda municipaleller departementalrådet, och innehafva endast sin befattnivg för så lång tid, som dessa sistnämnda råd äro valda. I Sverige deremot t. ex. tillsättes hvarje borgmästare, äfven i den minsta småstad, och i Stockholm äfven rådmännen, af Konungen, och det på lifstid. Här är icke fråga om att nu uttala ett omdöme, hvilketdera af dessa båda sätt i och för sig sjelf är det bästa; men Aftonposten med sin lugna opartiskhet skall säkert, om den närmare tittar på sakerna, åtminstone erkänna, att bildandet af kommunernas styrelse i Frankrike sker betydligt mera af folket sjelf, och är vida mindre centralt än i Serige. Således kunne vi icke heller rätt förstå Aftonpposters dom, att det ifrågavarande. beslutet af nationalförsamlingen skulle på något sätt göra republiken omöjlig; likasom det förekommer oss, som om Altönposten varit tillen viss grad bortbjuden, då den ulti ifrågavarande bildning af municipaloch departementalstyrelserna skådat ett efter ,monarkiskt mönster inrättadt styrelseoch administrationssystem), belst när man antager, att sjelfva regenten väljes af hela folket. Det är visserligen beklagligt att nationalförsamlingen bär sig så illa åt, att dess öfverläggningar hos redaktörerne af Aftonposten endast väcka intrycket af ett ptanklöst pladder, som den nicke utan harm kan höra och Jäsar; äfvensom det är mycket intressant att genom hbesagde redaktion få förnimma, ,huru äfven en Irepublik :måste vara inrättad: och folket de: pbeskaffadt, in. m.; och vi hoppas att nationålförsamlingen låter detta leda sig till varning för framtiden. Men kanhända bör man äfver licke lemna ur sigte, att denna nationalförsamling bittills haft åtskilliga ganska qvistiga svårigheter att kämpa med, att en viss enhet i styrelseoch förvaltningssystemet tills vidare torde vara nödig, till dess republiken bunni konsolideras, och att det åtminstone kunde var: skäl att vänta, till dess man fått se harudar konstitution nationalförsamlingen gifver åt fran ska folket, innan man; såsom Åftonposten gjort helt och hållet affärdar densamma på gråt papper. Vi kunne slutligen icke undgå att tilläggs Jen upplysning, hvaraf Aftonposten synes vari TE SE TT a nr antsnsknr nes skereseeRR— lamina dam till nåsan af da nransgeleka hamenslaena