Aftonbladet – 15 juli 1848, sida 2

Uti le Constilutionnel förekomma följande lägvärda reflexioner öfver ställningen i Frankrike: Olyckligtvis har man länge gjort sig de mest oriktiga föreställningar om franska samhällets moraliska tillstånd. Man har grymt förtalat det. Man har förblandat det med dess styrelser, hvilka på långt när icke uopnådde det i värde. Det beskyllades för materialism, när det, af ren vördnad för det gudomliga, vägrade att sälla sig till maktinnehbafvarnes skrymteri. När denna skrymtan föll, med den styrelse som begagnat den, omfattade vårt samhälle frivilligt de religiösa bruken, som då hade återvunvit sin värdighet, Hvem har ej märkt den religiösa rörelsens kraft, så svart den blef fri? Om erkebiskopen i Paris vigde sig till ett heligt ofter på barrikaderna för samhällets lugn, så har samhället måhända icke visat sig ovärdigt detta offer, genom den vördnad det egnat honom, och den sorg hvaraf det betogs vid hans fall. Vi ville härmed hafva sagt att franska sambället icke var hvad man stundom beskyllt det att vara: ett samhälle utan Gud och utan själ. Det är endast några socialistiska sekter, som inbillat sig kunna åstadkomma denna bemska öcken inom menniskohjertat och verldsbyggnaden. Imedlertid är det från denna ädla och storartade religiösa id, som brödrakärleken och alla dygder härstamma; och innan denna brödrakärlek stod att läsa på våra fanor, var den inskrifven i våra hjertan. Visserligen drömde samhället icke då om en jemnlikhet som icke Gud bade skapat; men det sträfvade att gevom sitt arbete och sina frivilliga åtgärder godtgöra det onda, som är oskiljaktigt ifrån olikheten i menniskors belägenhet. Varuframalstringen var ofantlig, och den gemensamma framgången väckte en lycklig tillgifvenhet emellan fabrikanter och arbetare. När -stundom ett stillestånd i produktionen inträffade; när vintrarna voro stränga; månne icke samhället då tänkte på de bekymrade? Månne icke välgörande föreningar mångdubblade biståndets medel och, snart sagdt, dess påhitt att kunna uppspåra den öfvergifne: från barnet i vaggan till — vi säga icke blott den kraftlösa ålderdomen — utan äfven den arbetsföra, fliten, som tillfälligtvis — förlamades genom arbetslöshet? Största delen af dessa föreningar uppfyllde opåkalladt sin pligt att hjelpa den nödställde; och hos de menniskor, som i sin själ voro mindre ädelsinnade, framkallades gärden genom tanken på allmänna omdömet. Man kundeåstadkom-: ma något bättre, någonting mer i stort och vidtomfattande : genom lagstiftningens mellankomst ; :samhället insåg det, och begärde reformer hos sin styrelse. Denna vägrade; då undandrog det den sitt understöd, och den föll. Man varseblef i detta ögonblick någonting ganska bedröfligt och ganska orättvist. De, som besegrat tronen, icke genom sin egen förmåga, utan genom samhällets liknöjdhet, vände bastigt statshvälfningen emot detta. Hufvudmännen för vissa sekter, uppfinnarne till den eller den overkställbara samhällsordningen, beslöto den verkliga samfundsverldens atskaffande; och för att vinna dennas invånare för sin svärmiska anordning af framtiden, sökte de värfva hela sambället. De pekade på dettas. ordnade skick, och sade åt de olycklige, som de bedrogo: Se der er fiende! Samhället var vid detta tillfälle beundransvärdt. Det försvarade sig mot denna inkräktÅA nn er re RN