härrörer till det mesta från landets institutioner. Regeringen har visserligen sin fö:del i befolkningens stora mängd, hvilken ökar statsinkomsterna genom direkta och indirekta skatter. Men den som icke har någon fosterlandskärlek, är sitt land till föga båtnad, och må derföre emigreran. Visserligen; hvad det vidkommer, kan jeg ej motsäga er, anmärkte m:r Thomson, aBerättade ni mig icke nyligen,, fortsatte läkaren, vom en ung neger, som icke ville gifta sig med sin svarta sötunge, förrän han köpt henne fri? Han ville icke öka antalet af sin herres slafvar? Jo; den unga flickan tillhörde mig, vch jag gaf henne hennes utstyrselv. Bravo! m:r Thomson, det är er likt! Jag måste tacka er för det,, återtog doktorn. bJag påminner mig åtminstone tio andra dylika fall härstädes, som göra våra Mulatter heder. Men finner ni icke häruti raka motsatsen mot mitt påstående om de hvitas lättsinnighet? Det är ett brott satt bringa slafvar i verlden, till följd af en blott sedvana, utan kärlek; slafvar af de omständigheter, hvarunder de äro födda. Om de ej uti ordets strängaste mening äro slafvar, så göra de sig likväl skyldiga till brotw. Visserligen! jag förstår er nu; och jag är helt och hållet af er meninpg, försäkrade m:r Thomson, arbatande ännu på sin rostbiff. Att lemna ett förtryckt land, fortsatte doktorn, utan att räcka en hjelpsam hand till sitt fosterlands befrielse, att vandra bort och bjelpa till att öka ett fritt lands befolkning, att njuta en frihet, för hvilken en annan generation gjutit sitt blod, det kan man göra; men jeg finner häruti intet hvarken förtjenstfullt eller aktningsvärdt. Den som på detta sätt, af sjelfviskhet, för att befordra sin personliga lycka i någon sfligsen del af verlden, lemnar sitt folk och sitt fosterland, är uppenbarigen en egoist, som endast tänker på sig sjelf, och cke erkänner några pligter mot sin nation. De ir min åsigt. Kan ni motsäga den? Ingen tänkande man skulle häruti vilja motsäga er, anmärkte herr Thomson; ty edra principer iro i botten patriotiska, Brittiska principer, sådana vi bafva ådagalagt under Carl I,. För er lyckliga förlofning inom år och dag, m:r Thomson, samt korpulensens utveckling ! ropade )aronen. Tack, herr baron! svarade den andre; om ett godt tillfälle erbjuder sig, skall jag ej lemna det obegagnadt. ?