Aftonbladet – 15 juli 1848, sida 1

Mm MMMM jemte papperet och sade lågt: Der! Men drick icke upp det; gif det till er hustru, såframt dokumentet icke är falskt. Falskt! falskt! o Gud! utropade den fattige mannen, under det han på det bjertligaste tackade. Det är, ty värr! allt för sannt; jag har varit här åtta år som sergeant vid Tyska legionen, och är nu fader för en familj med sex små barn; och sjuk, som ni sern. Detta är allt ganska godt, min gode man; men hur kan pi hafva sex barn, då ni, enligt ert dokument, icke varit gift mer än fem år? Har er hustru då haft tvillingar ? Nej, min gode herre, icke tvillingar; — men hon är en fransk qvinna, från Provence och — M:r Thomson brast i ett högt skratt, hvari de båda kamraterna instämde. pDetta är allt ganska godt, min gode man, fortsatte läkaren; omen detta privilegium på faderskap är förvuftstridigt. Jag gilver er icke denna allmosa såsom en familjefader, utan af medömkan med er hustru och edra barn; för er har jag intet medlidandel Hvarför det, sir? frågade invaliden, litet förlägen. Emedan det berodde på ert fria val att giftaer eller icke gifta er, och emedan tusende måste afhålla sig från det, som Di sökte i det äktenskapliga lifvet; tusende, som hafva samma anspråk på buslig lycka som ni, men som göra sig samvete öfver att förbinda en varelse med sitt öde, hvilken likaledes har sina fordringar på lifvet och som nu måste dela sin sans lidanden. Men om någon komme till mig och sade: Jag har i öfvergifven ensamhet haft att kämpa mitt lif igenom; jeg har af öfvertygelse uppoffrat mig för mitt folk och mitt ind och varit nödsakad att förneka mig all husg lycka; jag har icke njutit någon kärlek och alårig blifvit en ökta man, hvilket nu för tiden hvarje odåga kan bli; jag har ej känt någon kärlek och 280, för honom hyser jag deltaanden. dia åsikter L pEnoligt edra åsigter, herr dokt a epvklingen, likaledes förärande äon tattiee mätnen eo gåfva, enligt edra åsigter bör ingen gilta sig. oIogen? Ni missförstår mig. Låt den gifta sig som fianer ömsesidig kärlek och känner sig i den ställning, att han kan sörja för sin hustru och uppfostra sina barn; men låt ingen inbilla sig, att han har speciella anspråk på aktning blott och bart