Aftonbladet – 14 juli 1848, sida 2

yfficerare öppet tagit parti af upproret. — ——— NN — Följande enligt vårt tycke förträffliga relexioner i tidningen Le Constitutionnel skola äkert läsas med intresse: Det nya, i det förfärliga blodbad, som drabbat Paris, består endast i ett fullkomnadt användande if några försvarsmedel, såsom upptresandet af förärliga barrikade, hvarigenom en del af staden vastigt blifvit förvandlad till en fästning, samt upproret sålunda utveckladt till en verklig vetenkap. Men om formen för denna strid varit ny, å bar allt det öfriga: fält:opet,faran, syftemålet, den. vilda blodtörsten, redan tjugu föregångare i histoien. Det finnes ingenting nytt, hvarken i deteorier som upptändt kriget, i de elementer, som Zjo:t dess väsende så förfärligt, eller i de handlinsar, som sölat det. Hvarje stor, religiös, politisk eller social verldsörelse, som kommer till stånd, drager efter sig såsom slutföljd en viss förbistring i en mängd sinnen och gifver luft åt de ursinnigaste ärelystnader, de! mest förvända begärelser. Den förändring, som föregår i samhället under dessa menskligheters stora kriser, är en lockelse för tänkarne att sätta: sjelfva samhället i fråga. Retrograda sofister, hvilka tro sig sjelfve vara uppfinnare, stiga tillbaka inda till barbarict, och påstå sig der upptäcka den sociala full: omligheten. Vanligen neka de eganderätten och loforda, under särskilda former, gemen-. samheten i egodelar, hvilken medför en oundviklig. förstöring af arbete och sparsamhet; de förneka familjens id, som enligt dem är ett konstladt band, en källa till dygder och tillgifvenheter, som stå i: opposition med de as systemer. En plump cpikurism ligger på botten af alla dessa sckters filosofi; de taga lystnadens häftighet för rättigheternas regel; och sna:t sätta de samma lidelser af egoismen och fåfängan, som härigenom blifvit lössläppta, i häret på hvarand:a.. De sednaste bändelserna och de sannolika följder, som insurrektionens seger skulle medfört, på: minna bland andra exempel om den kända episoden i religionskrigen, då vederdöparne hade intavit staden Mönster. I bö:jan af detta krig fordrade vederdöparnes sekt reformer, som till större gelen voro overkställbara i Tyskland på den tiden, men til hvilka verlden borde långsamt framskrida. 5n:rt derefter, då motståndet hade förbittrat teformatörerna, scm, hänförda af passionens iogik, med bvarje dag mera drefvo sina grundsatser till ytterlighet, påstodo de, att samhället måste sönderbrytas, emedan man icke ville lämpa det efter deras vilja. De inrättade då ett gemensamt begagnande af all egendom och af qvinnorna. I hvarje stad, som föll i deras händer, dödades eller förvistes adeln, presterna och magistratspersone:na. De uppbrände arkiverna och böckerna, samt förstörde sjelfva museerna, för att tillint tgöra all symbol och all uppenharelse af överlägsenhet eller makt. Detta var jemlikheten i sitt vansinne. I Mönster såg man den tiden tyg-llösa hopar löpa fram på gatorna, undtr utrop af: En ny döpelse, eller döden! Detta var den tidens förbrödripg. Srart omkullkastadss slla myndigheter; vederdöparnes chef lät hembära i sitt hus allt hvad guld, silfver eller ädelstenar fanns i staden. Snart gafs der ingen annan lag, än den absoluta viljan hos Johan af Leyden, Anabaptisternas profet; och det mest förskräckande tyranni utgjorde sista följden af dessa jemlikhetens saturnalier. De sektmakare, om hvilka vi nu talat, voro icke annat än socialisterna af den revolution, som Luther nyss hade fullbordat i Tyskland. Skilnaden var endast, att de as teoretici hade mindre slagit sig ned på nationalekonomiens gebict än vå:a. Och deras soldater, mindre skickliga i strategien, totsade martyrdöden, i stället att befästa sig bakom bär.ikader, uppförda med lärdom i krigskonsten; men -galenskapen var densamma. Man bör icke låta alltör mycket oroa sig af dessa våldsamma villfarelser, som periodiskt skaka samhället, men som ald:ig kunna besegra det. Låtom oss ej förtvifla om framtiden. Det, som vederdöpa:ne i början begärde af rättvisa och möjlighet, har tiden verkliggjo:t genom f-:mskridandet efter hand, hvilket deck fö dröjdes gencm den ha m, som de-as raseri och förhatliga läror väckte. Numera skall vär nation hafva nog klokhet och nog styrka, för att hyarken låta sig besegras eller fälla modet.