Aftonbladet – 14 juli 1848, sida 2

nn — Öfver sammansättningen af de elementer, af hvilka den sista uppresningen i Paris bestått, förekommer i Journal de Debats följande artikel, hvars suppositioner hafva mycken sanvolikhet för sig. Debats uppskattar insurgenternas antal till 40,000, och yttrar derefter: Delta antal synes icke öfverdrifvet, då det behöfdes en dubbelt så stor stridsmakt, för att besegra upproret, hvilket var det bäst ledda och mest förtviflade, som man hittills sett ibland oss. S som man erinrar sig, hade oordningar och sammanrotningar redan i fyra dagar föregått det verkliga utbrottet. Under dessa tidigere oordningar hafva insurgenterna rustat sig. Man anvisade de stridande vissa församlingso:ter, man bildade magasiner för vapen och ammunition, man angaf platserna för posterna och anförårne rådplägade. Insurgenternes ledare och underanförare voro, såsom det säges, följande: 1) Nationalverkstädernas chefer och underchefer. enligt en officiell uppgift af in rikes ministern; 2) det republikanska gardets officerare, som blifvit sflägsnade vid den nyligen skedda reorganisationen af denna kår; 3) den del af gemenskapen, som hade blifvit utvisad ur detta garde, och de s. k. Montagnards, en kort efter Februarirevolutionen bildad avarkisk frikår; vidare några få desertörer från mobila gardet, t. o. m. några af dess officerare, Men i ganska ringa antal; 4) de häftigaste klubbisterna, och 5) de skickligaste och mest beslutsamma af de befriade straffiåogarne. Många gamla soldater, många män af snille