Att bedja till Gud :om det dagliga brödet, är både lät och tröstfullt, både en glädje och ett behof, ty maa vet att det är till en Fader man beder; — att för första gången till medmennskor usträcka hander och sucka: gif mig) är deremot svårare, ty hoppet är blaedadt med fruktao, innan en gladare erarenhet säger ess att våra likar kurmsa och vilja vara våra bröder. Förf. af dessa rader bar varit i tillfälle att se en stackars elyoklig, som i hög grad phkallar deltagandet, och som, i friska dagar verkssm, ru efter hälsans förlust ser sig bragt i yttersta nöd. Efter att sednast i 6 månader ba :qvarhållits vid sjubsängen, är den arma nu litet på bättringen. Enda hoppet att återfå bälsa och kraft, och åter blifva gagnelig, bvilar på möjlighetea att under denna årstid få litet vistas på landet, mena dertill ferdras medel; och sjelf eger hon intel. För deltagande medmenniskor är denna awvisning kanske nog. Barmhertigbeten finner deri ledtråden, och den ringaste gåfva emottages med största tacksamhet, då det sjuka fruntimret ef:erfrågas i hu:et A4 61 Mäster Samussgränd, 3 tr. upp, andra dörren till venster.