Aftonbladet – 13 juli 1848, sida 3

rättning, kan åstadkomma, då deremot svårigheter icke i lika hög grad möta i afseende på de äldre barnen. Principen i sin tillämpning har redan tillskyndat barnhuset en inkomst af fattigvården, uppgående till 3 å 4000 rdr årligen, som nu af stadsnämnden gäldas vid inlösen af äldre barn, hvilka förut af barnhuset för intet fått emottagas. Hvad slutligen angår de klagomål motionären anfört deröfver, att ett betänkande, ledande till en reorgånisation af barnhuset, hvilket betänkande likvisst endast omfattar en del af frågan, och som Kong!, Maj:t skulle hafva infordrat af direktionen redan 4842, ännu icke inkommit, torde det tillåtas mig förbigå den period af detta ärendes handläggning, då jag icke var ledamot af Allmänna Barnhusdirektionen, eller från 4849 till 48435 års början, och endast, hvad mig sjelf rörer, förklara, att dröjsmålet har sin grund dels i ärendets svärlösta och invecklade beskaffenhet, emedan man vid dess handläggning träffar på frågor, som inför moralisten, vetenskapsmannen och lagstiftaren ännu äro oafgjorda, eller åtminstone synas ganska tvifvelaktiga, men som icke dess mindre ega det bestämdaste inflytande på inrättningeovs form och verksamhet, såsom t. ex. denna: huruvida omsättningen af späda barn, genom deras öfverlemnande till fosterföräldrar, bör vara liflig, det vill säga att barnen, efter emottagandet, så fort som möjligt utlemnas, hvilket i hög grad i de flesta fall gynnar de späda varelsernas lif och helsa och tryggar inrättningens financiella ställning, eller om de späda barnen inom inrättningen böra, på sätt nu i allmänhet sker, då icke läkaren finner anledning till undantag, underkastas någon tids observation, till undvikande af de vådor för fostermödrar och familjer, samt kanhända i ännu högre grad för inrättningen sjelf, som kunna uppstå till följd af smittosamma sjukdomars spridande genom barnhusbarn. Dernäst torde det tillåtas mig anföra, att vid den tidpunkt, då jag kunde egna mig ät utredningen af denna sedan flera år hvilande, fräga, förhällanderna genom tillvexten af barnantalet, så väl inom som utom hus, så väsendtligen förändrat sig, att alla byggnadsoch andra förslag, som med beräkning, grundad på detta barnantal, blifvit uppgjorde, befunnos otillförlitlige och oanvändbare; att direktionen, rörande en väsendtlig del af försleget, eller beträffande lämpligbeten, att med barnhuset förena ett barnsjukhus och en klinisk läroanstalt i större skala, alldeles bade förändrat åsigter; och slutligen att under den tid som detta ärende hvilat, flere betydliga förbättringar, som till en del varit afsedda i detta förslag, beträffande så väl mathållningen och beklädnaden, som nya byggnaders uppförande och de förut befintligas apterand, härunder inbegripet borttagandet af alla eldfarlige och vanprydlige trädbyggnader, som belastade tomten, och uppförandet i deras ställe, af sten, utaf gymnastik, småbarnskola, samt tvättoch badhus i förening med cn rörledning från Clara sjö, som med tillhjelp af ett uppfordringsverk, som drifves med ånga, förser inrättningen med en god och ymnig vattentillgång för alla sina hushållsbehof, blifvit vidtagne eiler inledde; samt att direktionen, för att med sakkännedom och trygghet kunna föreslå de ännu återstående åtgärderne, ledande till en reorganisation af barnhuset, egt skälig anledning önska, att se det redan påbörjade fullbordat, för att icke företaga allt för mycket på en gång och derigenom i högre grad än veder borde, äfventyra sin egen ansvarighet och inrättningens belastande med alltför dryga utgifter. Detta i förening med nödvändigheten att ofta afbryta arbetet för handläggning af dagligen förekommande mål inom denna vidlyftiga administrat:on, eller för att infordra upplysningar af verkets tjenstemän, äfvensom att direktionens ledamöter icke kunnat uteslutande egna sin tid åt denna inrättning, bar vållat ett uppskof i frågans formella och definitiva handläggning, hvarvid man fästat en vigt, som det icke förtjenar, och som hade bordt lemnas oanmärkt, äfven på den grund, att tid ovilkorligen är nödig för att reformera en inrättning, då reformens ändamål och nödtvungna fordran äro, att inrättningens verksamhet bör utvidgas på samma gång som nya tillgångar måste skapas icke blott för dess upprätthållande; utan till betäckande af kostnaderne för betydliga byggnadsföretag och andra materiella behof, och detta i en tidpunkt, då icke blott denna, utan en mängd andra likartade stiftelser uppställa anspråk på enahanda omtanka och uppoffringar. För den som skådar reorganisationen af barnhuset på afstånd, må denna förefalla lätt, för dem åter, som skrida till bandläggning af ärendet visar det sig snart, att frågan har för många utgreningar för att kunna i sin helbet redas på en gång, och att det endast är småningom och under en lefvande uppmärksamhet på förvaltningen, som en sådan inrättniog kan gå de förbättringar till mötes, som äro verkställbara och hvaraf den må vara i behof. Då jag funpit mig uppkallad att uppträda i denna fråga för att meddela några upplysvisgar, som visserligen icke äro fullständiga, reen som likväl i sin mån torde kunna leda till skingrande af en eller snnan villfarelse, beträffande barnhusets förvaltning, som under de sednare tiderna uppkommit, sxulle jag slutligen göra mig en välgrundad förebråelse, om: jag icke begagnade detta tillfälle, att till samtlige våra riksdagsmän af alla stånd, och alla rättsinnige medborgare framställa den önskan, att de hvar inom sin ort ville skänka de barn, som fiån barnhuset spridas inom landet; en kärleksfull uppmärksamhet och omvårdnad, äfven derigenom att de vaka öfver och underlätta barnens emottagande bos ömsinta och värdiga fosterföräldrar, och framförallt söka förekomma sådane på tillfälligheter eller en föga kristelig farhåga, att barnen kunde i sinom tid falla fattigvården till last, grundade kommunala beslut och tillgöranden, hvarigenom detta förhindras, och hvilka beslut. beklagligen icke äro utan exempel. Friberre CEDERSTRÖM JACOB: Det är -verkligen beklagligt att utskotten i allmänhet med: så mycken Jätthet tillstyrka undersökniogar i bide likt och olikt. Så är det äfven i detta fall: Rikets Ständer hafva sjelfve, genom sina delegerade, vid bvärje revision, tillfälle att taga kännedom om barnhusets organisation och vård, och kunna således ganska väl se hutu dermed tillgår. En begäran om särskild undersökning kan efter milt förmenande icke leda till något annät än hinder och besvär för den vanliga gången af :ärenderna inom förvaltningen; och jag tillstyrker derföre, lika med utskottets reservanter, att Rikets Ständer icke måtte bifalla utan afslå detta betänkande. (Forts.) a ——LkHkt — Redaktionen får fästa uppmärksamheten på en origtighet i fredagens blad, vid refererandet af riksdagsfullmäktigen Eric Anderssons Cl . FR LO a Tr