Aftonbladet – 13 juli 1848, sida 3

ati de passionerade momenter af vrede och lidelser, hvilka han, i den svåra rollen såsom hjeltinnans bror i Lucie, har att utföra, — Signor; Caggiatihar en röst, som väl tyckes hafva upplefvat sina bästa dagar och förekomner något passerad när det är fråga om de inare partierna, men som bibebåller jen märkvärdig styrka. Duetten emellan honom och ignor della Santa i början af tredje akten af Lucie, äfvensom den bekanta sextetten, voro af n förträfflig effect och besvarades af publiken ned stormande bravorop. — Vi böre härvid cke glömma truppens komikus, signor Galli, som i representationen af Don Pasquale, hvarned sällskapet här debuterade, visade en beydande talang i Buffagenren. Man kan, vid shörandet af dessa föreställningar, om de i afsende på speciella fordringar äfven lemna ett och nnat öfrigt att önska, icke undgå att erfara tt bestämdt intryck af den påfallande liflighet och värma, som råder i italienarens hållning, örelse och expresion i jemförelse med hvad nan eljest är van att se härstädes. Maärkbart ir i detta afseende isymnerhet det sätt, hvarpå le förre förstå att använda recitativet, utan att let blifver långtrådigt och släpande. Hvarje nnsikvän skall erfara ett nöje af att bevista lessa lyriska föreställningar. Vi hafve också ört sägas, att truppen inom kort kommer att skas med en sångerska, som tills vidare stadvat efter i Köpenhamn, och som skall vara den egentliga primadonnan. I sådant fall och m äfven understöd af ännu en tenor kunde rhållas, hvilket måhända är den svagaste punken, så vore detta sällskap nog fullständigt, ör att kunna mäta sig med hvilket annat som velst, med undantag af italienska operorna i Paris eller London, som stå på sin serskilda unkt, öfver alla andra,