Aftonbladet – 13 juli 1848, sida 1

SPANIEN. Den glada underrättelse, som marskalken Narvaez nyligen gaf drottning Isabellas gemål, bekräftas af dagens tidningar från Madrid Drottningen befinner sig i andra månaden, Inrikes ministern har afrest till Sevilla, der man afvaktar hertiginnans af Montpensiers förlossning. Drottningen ämnade med sin familj utflytta till La Granja den 8 eller 40 dennes. Infanten don Fransisco da Paula har haft nya äfventyr i sin familj. Man känner, en af hans döttrars giftermål med polacken Gurowski, och sonens don Enriques kärleksförvillelser; nyligen har drottningen förklarat ännu en af hans döttrar, infantinnan Josefa Fernanda Luisa af Bourbon förlustig alla sina furstliga rättigheter, emedan hon gift sig med en amerikanare Jos Guelly Rente. FRÅNKERIKE. I Nationalförsamlingens sammankomst den 3 Juli, hade man för första gången vidtagit den åtgärd, att alla ledamöterna erhöllo små hvita och blå kort, för att dermed afgifva sina röster. Efter några anmälanden af petitioner, och en anmälan från de ledamöter som fått uppdrag att deltaga i ransakningen öfver upproret, att de ej kunde få tid att bivista sessionerna under det ransakningen fortgår, uppträdde general Cavaignac med den berättelse han utlofvat angående tillståndet i nationalverkstäderna: Han sade, att bestyrelsen af dessa hade helt och hållet frånträdt den första planen enligt hvilken de blifvit anordnade; de hade då företett en fruktansvärd organisation. Denna sanning hade blifvit erkänd redan innan man lemnat ät honom verkställande makten, och han hade varit vittne till de bemödanden som gjorts, alt på fredlig väg upplösa dessa verkstäder. Han ville ej ingå i detaljer om deras administration, men den hade varit sådan, att utan tvifvel felen helt och hållit undgått dem, som skulle leda densamma. Man ville nog väl; men det goda man ville göra gick mindre bastigt än det onda, som der med hvarje dag frambringades. Det var,, sade generalen ,vid åsynen af dessa välmenande bemödanden att afbjelpa svårigheterna, och då arbetarne i verkstäderna sett att allvarsamma steg gjordes till derasupplösande, som en mängd af dem kastat sig in i striden; och det är af vigt att göra sig reda för den verksamma de! som de tågit deri. Man uppgifver ol.ka antalet af dem, som deltagit i striden. Somlige påstå 50,000; jag antager det vara det högste; men hela antalet af verkstadsarbetarne var 403,000 till 406 000. Det är bevisligt, att et stort antal af de upproriske icke varit arbetare i nationalverkstäderna. Man kan således med visshet antaga, att blott en minoritet af dessa deltagit i Upproret;: men. nekas kan det icke, att; ibland de icke deltagande funnits sympathler för deras, kamrater. Huru bärmed än må förhålla sig, var ställningen så betänklig att man ej kunde tveka att våldsamt brjta en så fruktansvärd förening, och det är hvad man ock gjort. Så snart församlingen uppdrog mig verkställande makten, befallde jag, att all aflönirg skulle upphöra i verkstäderna, och att alla utbetalningar skulle göras i arrondissementerba eller mairierna. Man kunde ej genast inställa betalningarne utan blott förändra sättet; och jag bar ej heller tvekat att ännu fortfara med utbetalningen, om ock det medför en svår olägenhet. Hade man ioställt den, skulle ett missnöje uppstått, som föranledt handlingar hvaraf upproret hade begagnat sig. Betalningarne göras nu såsom understöd till alla, som kunna visa att de verkligen deraf äro i behof. Under sjel!va upprorsdagarne var det svårt stt bringa ordning i dessa utbetalningar, men seder-! mera har det lyckats mairernas nit att göra det.j fag kan nu underrätta församlingen att national-. verkstäderna äro fuilkomligt upplösta, ått de upphört att finnas, och att vi således batagit de elaka passionerna ett af deras farligaste bjelpmedel. Då jag förkunnar detta, vill jag ej dermed säga, att det icke finnes ett Mycket betydligt antall! menniskor till hvilkas bistånd vi måste komma; men den farliga orgatlisstionen finnes ej mera. Vi måste, i min tanka, fortfara att utdela understöd, it dem, som i nationalverkstäderna och under sjelfva upproret visat ett godt uppförande. Desså understöd böra tilldelas dem i sina bemvist. Det. öljer häraf att en följd af åtgärder måste föreslås, ör att låta en så abnormal belägenhet fortfara. Unierstöd äro ej nog för män som icke begära annat in arbete, Finansministern har uppdrag, att föfeslå de mått och steg som böra vidtagasn. Generalen förordade slutligen, att den sål allade byggnadsföreningen skulle genast få et kreditiv, emedan dess anspråk voro så billiga och dess verksamhet nyttig. ; ; Finansministern: Goredchaux afgaf sedan ka-! vinettets förslag, som åsyftar skyndsam återl! l l vetalning till sparbankarne af alla insaltser unler 70 fr. och betalning i 5 proc, statspapper ör insattser utöfver det beloppet; att liqvidera lla skattkammarbevis, utfärdade före den 9241!ebr. med 3 proc. räntepapper: att låta anstål! ned försäljping af en del statens fasta egen-! lomar och skogar; att återkalla beslutet omli ernvägarnes utlösning af staten, utan att der-S öre afstå från rättigheten dertill i framtiden,t medan åtgärden ansågs mpytig; att återkallalt eslutet. om brandförsäkringens öfvertagande aflt taten; att bibehålla den påbjudna bevillningen! f inteckningar, under förklaring likväl, att den j sedan kommer alt fortfara; att antaga al rogressiv skala för skatt å arf och testamen-: en; att låna 430 millioner francs af banken. f utt slutligen öppna en: kredit för byggnadsöreningen på 3 millioner fr. ä Derefter föredrog hr Jules de Lasteyrie förn lag till begrafnivgsfest för alla dem, som fal-lE t offer för sin tillgifvenhet för fosterlandet, vilken skulle firas den 6 Juli — med denn nkelbet, som är passande för storheten af ens! llmän sorg och bedröfvelsen af en enskild, st Ufven föreslogs, att anslå 5000 francs till erehiskopens af Paris begrafning, hvars lik vila ats i flera dagar, och redan hade beskådats aflo fver 409,000 personer. I alla Brorntsstocl