Aftonbladet – 12 juli 1848, sida 3

landen, som --uppstaderigcnom alt UC IUIRAfassvi, som bära snart sagdt alla statens bördor, icke i samma förhållande äro. representerade, som de klasser, hvilka hufvudsakligen bjuta sina företräden och sina fördelar på folkets bekostnad. Öfverallt ilandet höres ropemn på representationsreform, och iden stora tänkande majoriteten af-folket har medstigande deltagande för reformen nu mera så bestämdt uttalat sin öfvertygelse om de hufvudgrunder, Kvarpå den bör stödjas, att intet tvifvel mera kan Hysas om det allmänna tänkesättet och om de vådor,som kunna blifva följder af em vägrad ppmärksamhet Lill folkets röst; ett bakslugt kr ende af dess) billiga fordringar eller ett åsidösättande al dess med hvarje dag mera trängande behof.. Under sådana förhållanden är det beklagligt, att) regeringens afgilfna förslag icke motsvarat nationens förväntan. Man kan celler bör ej antaga, att det endast afgifvits för syn skull, men en hvar har dock redan insett, att om representationen skulle på det tillkonstlade sätt bildas, som deri föreslås, den icke skulle uppfylla tidens fordringar. Lingt ifrån att! stödjas på rättsgrund! eller betrygga den verksamma och statsunderhållet utgörande: befolkningen, skall den snarare ännu mera än sjelfva ståndsförfattningens missfärhål anden; undertrycka just denna del af samhällets medlemmar och genom embetsmännens, de ännu privilegierade klassers, samt ägarnes af den privilegierade och från grundskatter befriade jorden, öfvervigt vid valen, skali den blifva en nyuppsprungen källa till bitterhet och split emellan folkklasserna. Jag har vid betraktandet af de uppgifter, hvilka, om ock ofullständiga, dock lemna en ledning för omdömet, funnit att t. ex. öfver hela riket den stora jordbrukande befolkningen vid de omedelbara valen är alldeles öfverväldigad af adel, prester, embetsmän och öfriga personer, som till följd af vårt olyckliga skattesystem, vårt indelta lönesätt och våra olika jordnaturer, hafva en gifven fördel att bibehålla densamma i det genomi grundskatter, onera och tjenstskyldigheter nedtryckta skick, hvari den sig ännu befinner; och vid jemförelsen af de mig säkrare bekanta förhåHandena i min ort, visar det sig tydligt för migy att äfven vid de medelbara valen dessa samma folkklasseri många valkretsar komma, när de derom beflita sig, att afgöra pluraliteten af elektorsvalen. Under sådant förhållande: blifver allmogens lott att. fortfarande undertryckas af de mäktigare folkklasserna; och detta förhållande blifver så mycket betänkligare, dä det Besinnas, att äfven i städerna det ringare borgerskapets och de arbetande klassernas rösträtt, genom röstskalans missförhällanden, undertryckes af rikedomen och embetsmännen. Hela folket skulle hotas af ett slags fåvälde, ty emellan 6 å 7000 personer kommo att bestämma valen till begge de föreslagna kamrarna, på ett sätt som lemnar alla de, af de medelbart valda representerade intressen i en afgjord minoritet. Jag kan ej återhålla min: förundran, att män; som; här böra bevaka allmogens rätt och bästa, under omsorgen för folkets sanna väl, kunna deltaga i tillstyrkandet af ett förslag, som genom sina folkskygga principer, sitt inkrånglade-valsätt, sitt genom kamrarnes veto för alla reformer främmande riksdagsmachineri snarare skulle försätta allmogen ien vida svårare ställning, än gifva den en, emot dess deltagande i samhällets bördor och besvär lämpad, rättvisare andel i vårdandet afsina angelägenheter. Då imedlertid så skett, tillkommer det Bondeståndet, med all den rätt rikets grundlagar och besvurna regeringsform gifva, att söka afvända olyckan af ett ytterligare dröjsmål med den stora frå gas beredande, som utöfvar ett så allmänt inflytande på folkets välfärd. Då en hvar af oss inser omöjligheten för allmogens vid nästa riksdag sammankommande ombud, att antaga det kongl. förslaget, är det vår heliga pligt att söka bereda ett annat; och då vi icke lära kunna finna oss vid antagandet af det som utsk:s majoritet föreslagit, böra vi med enighet och beslutsamhet antaga det, som af vår ståndsledamot i utsk., medbrodren Bengt Gudmundsson blifvit framstäldt, och hvilket, jemte det att detsamma erkänner de principer, som redan åren 4840 och 1844 af Bondeståndet omfatiades, samt uppstäldti nära likhet med det som ståndet vid 1845 års riksdag förklarade utgöra sina gemensamma tankar, nu är lämpadt efter de åsigter, som i reformsällskaperna samt i särskilda petitioner från landsorterna, undertecknade af många tusende aktningsvärda män af alla folkklasser, visat sig byllas af folkets stora majoritet. Jag förenar mig alltså i de gjorda anmärkningarna mot Konstitutionsutskottets utlåtande, samt föreslår äfven för min del: Att Bondeståndet, med biträdande af de åsigter, som uttalas i medbrodren Bengt Gudmundssons, utsk:s utlåtande bifogade, reservation, måtte såsom sina gemensamma tankar förklara det förslag till vallay och till förändringar i Regeringsformen samt Tryckfrihetsförordningen, jemte den nya särskilta i Regeringsformen, som Bengt Gudmundsson, i enlighet med nämnde reservation afgifvit, samt, såsom sådana den till Konstitutionsutskottet hänvisa. Härmed förenade sig till alla delar Gustaf Pettersson, Lars M. Knutsson och Anders Jonsson från Östergötbland. Pehr Östman från Westernorrlands län hade under den korta tid han varit representant mer och mer insett behofvet af förändring och förenkling i vårt representationssystem. Han har äfven uppdrag af sina kommittenter att härtill bidraga. Då vi nu inse behofvet af ett förbättradt representationssystem, blifver den andra frågan, buru det skall vara inrättadt, om det bör vara efter folkets i allmänhet eller vissa individers önskan. I ett fritt land, sådant som Sverige, trodde han det böra vara efter folkets, men det är fråga om sådant nu är möjligt, ty vi veta, alt många försök blifvit gjorda, men utan någon framgäng. Hans oförgripliga tanka var, att representationen bör vara inrättad i enlighet med folkets vilja, och med folkets menar han den sjelfständiga delen af Sveriges invånare, som utgöra sina onera till staten. Han frågade: Är det oss nu förelagda förslaget inrättadt i enlighet dermed ? och fortfor: Jag kan icke jaka härtill, ty jag har trott valrätten böra tillkomma hvar och en som kontribuerar till staten, att ingen borde gynnas eller lemnas företräde framför den andra, och att en riktig uppskattning af det sanna menniskovärdet bordt ligga till grund. Vi hafva sett hvilken oro och hvilka sår statskroppen fält, icke allenast utom, utan äfven inom oss. Det är visserligen svårt att åstadkomma en reform till allas belätenhet, då ingen vill afstå på: got åt den andra, men jag har trott, att hvar och en bordt offra något, för att sammanjemka till något godt resultat. Förslaget har visserligen sina goda sidor, ithy att detborttagit sjelfskrifvenheten, men det är icke i alla afseenden bra för folket. Vi hafva sett följderna af penningeväldets och aristokratiens makt, och vi böra önska att aldrig återfå sådana tider, Förslaget är dessutom så inveckladt, att man knappt kan begripa detsamma, j