Aftonbladet – 11 juli 1848, sida 2

Insurrektionens ledare och uppviglare jemte de som bidragit dervid medelst mord, föras till en ståndratt, och behandlas som rebeller tagna med vapen i hand. De öfriga fångarne dömas till deportiation och sändas genast öfver hafvet, Något som i hög grad förvånar fremlingen här, är anblicken af nationa!gardernes ankomst från provinserea till hufvudstaden. Men finner trupper som hitkommit 50 å 60 (eng.) mil på egen bekostnad. De medlöra egen provision; de bivuakera på gator och i trägårdar; de hafvå anländt för att för svara fosterlandet mot anarkien; och de ätervända hem äfven på egen bekostnad, utan hopp, utsigt eller ens trolighet att bekomma någon annan belöning eller utmärkelse, än medvetandet att värdigt hafva uppfylltt sin pligt. Jag har anmärkt en ganska karakteristisk omständighet förbunden med dessa tappra landtmäns uppträdande här. Jag såg qvinnor bland dem, hustrur som ej kunde förmå sig, att stanna hemma skilda från sina män i farans stund. Dessa qvinnor marscherade med fria, raska steg; de voro samtligen beväpnade med dragna svärd, hvilka de lärt sig föra med ett ojemförligt behag. Jag bar förut i mina berättelser vidrört de drag af grymhet och det barbari, som insurgenterne ådagalagt mat sina fångar, hvilka till största delen bestodo af soldater af mobila gardet, för det mcesta ynglingar under 20 år. Då jag säger att de begingo sådana gerningar som att skära tungorna ur munnen på dem, uppskära deras näsor, afhugga tår och händer på dem, och dylikt, omtalar jag likväl blott de minst vilda och afskyväckande dragen. Det är omöjligt att för civiliserade öron redogöra för de öfriga fasaväckande grymheterna, som blifvit begångna. Några parisertidningar säga med rätta, att efterverlden ej skall kunna tro, det individer inom en nation som sätter sig sjelf i spetaen för civilisationen, varit i stånd till dylikt. Befallning har blifvit utfärdad att under bela natten hålia ljus i fönsterna. Allmänt herrskar misstanke om någon ännau ej undertryckt komplott Hvad man nu befarar, är afskärande af gasrören, försök att sätta eld på bufvudstaden eller stt underminera vissa delar deraf och spränga dem i luten. Man träffar ota personer, som bära stora qvantiteter krut gömda i sina kläder. Ett väl klädt fruntimmer togs på gatan S:t Honorå och en myckenhet krut upptäcktes i hennes barm och under lifstycket. Nar man aftog hennes mössa och upplöste håret, fann man krutpaketer i hennes hårflätor. Talirika händelser, lika med denna, hafva förekommit på flera ställen