Aftonbladet – 10 juli 1848, sida 3

gick trängen till Roeskilde. Man hade sagt mig, att färden på jernbanan skulle vara särdeles bebaglig. Det kan jag för ingen del finna. Det skakar nästan värre än på ängbåt, oberäknadt det förfärliga rasslandet. Men fort gick det. Vid framkomsten till Roeskilde gick man in i en salong, der man fick vänta en stund, tills det anmäldes alt det var färdigt. Man steg då i diligencen eller i en bivagn, alt efter den nummer man hade, och så bar det af till Ringsted; der drack man kaffe, hvarefter resan fortsattes till Corsöer, der diligencen körde ända ned till ångbåten, hvarpå man genast gick om bord till Nyborg. Vid landstignivgen här bade man straxt en diligence tillreds, och fortill Odense. När jag kom dit, anmälde jag mig genast på kommandokontoret, der man sade mig, att jag skulle resa till Faaborg, och att jag skulle få egen vagn. Jag åt middag, och satte mig derpä i vagnen. Det var en jagtsagn med tvenne säten och två hästar, körde af en postiljon i röd frack, röd kappa, röd mössa, rödt bår, och 4ill på köpet rödt ansigte. Detta stycke väg till Feaaborg, 5 mil, reste jag ensam. I Faaborg läg jag öfver natten, Jag var der inqvarterad hos en fru Rosendal,om jag mins namnet rätt, som icke visste hur väl hon ville. Hon bjöd främmande för att underhålla mig; man sjöng ömsom svenska och danska sånger. Mo:gonen derpå skulle jag fara till Als, men som ingen ånghät kommit, nödgades jag resa till ett litet förjställe, Böyden, hvarifrån jag på en seglande färjbät gick öfver till Als. En artilleriofficer var med på båten. Vädret var hårdt, så att vi voro fem timmar på vägen. Sedan gjorde vi sällskap till Augustenborg, ett präktigt slott, der han lig inqvarterad. Derirån fick jag sällskap af en gammal krigskommissarie, allt uti min vagn. KI. 40 om aftonen kom jag ändtligen fram till Sönderborg, der jag inqvarterades på ett värdshus, Stadt Hamburg. Följande morgonen (Annandag Pingst) gick jag aut anmäla mig hos general Hedemann, som tog mycket väl emot mig, och visade mig till kommandokontoret. Man frågade mig der, om jag ville bli anställd vid jägarne, hvartill jag svarade ja. Jag fick genast ett bref till chefen, och sedan jag tagit ut mitt gage, reste jag från Sönderborg. När jag kom fram till stäliet, der corpsen låg inqvarterad, höll den redan på att bryta opp. Jag träffade endast en adjutant, och med honom åkte jag ned till (embarkerivgsstället, der jag blef presenterad för samtlige oflicerarne, läkare, auditörer m. fl., deribland tre svenska officerare, som nyss förut voro komne till corpsen. Efter åtta timmars väntan fingo vi ändtligen gå om bord. Tidigt morgonen derpå (der 43) landade vi vid Aarösund i Slesvig. Man trodde att preussarne skulle vara der. Vi ryckte fram och rekognoserade, men inga preussare syntes till; hvarföre vi återvände till fartygen, gingo om bord, och landade på ett annat stä!le (Heilsbaffe), hvarifrån vi marscherade bit till Allers by, och hafva legat här i natt. I ett sednare bref, dateradt Kollstrups by i norra Slesvig midsommardagen, heter det: Ifrån den 43 dennes tills nu har jag tillbragt tiden med ideligt marscherande fram och äter, lutan att se skymten af en fiende; och jag börjar frukta, att kriget slutas, utan att jag då kan säga, att jag luktat krutrök. Den 43 marscherade jag! till Skovhuus, der jag om natten låg på fältvakt, men blef aflöst redan kl. 4 om morgonen, emedan vi skulle lemna denna post för att rycka fram till Hammelöv, der vi bivuakerade, d. v. s. lågo i hamhydda och mådde ganska väl. Den 46 vid I middagstiden kom underrättelse, att förpostkedjan I var angripen: — nå, ändtligen, tänkte jag, — vil Iryckte genast ut, men stannade på halfya vägen, emedan förpostkedjan icke var angripen, och vi återvände således till Hammelöv, der vi tillbragte natten på samma sätt som den föregående. Dagen Iderpå kommenderades det Jägercorpset. der jag står — ehuru icke med jägaruniform försedd, hvilken, i förbigående sagdt är ganska vacker, mörkgrön med röda passpoaler, då jag deremot har In örkblå frack) (vapenrock) med röda klaffar och passpoaler samt ljusblå mössa och ljusblå byxor — till Cbristiansdals Mölle på fältvakt, och måste ligga der en dag och två nätter, hvaraf den första var den herriigaste natt jag upplefvat. Man trodde sig ha säkra underrättelser; att friskarcrna lågo gent öfver i skogen. Jag var poste-! rad med 530 man bakom en liten -skogsdunge, på! en höjd, derifrån man hade öfversigt öfver förenämnde skogsbryn, utan att sjelf kunna ses: jag skulle nemligen utgöra repli för den nedanföre vid qvarren posterade styrka samt för vedettkedjan. Ifrån kl. 44 om aftonen till 5 på morgonon var jag beständigt på fötter under ctt tidta!s förfärligt Islagregn och långa blixtar i alla väderstreck. Det var i sanning herrligt, när man dertill räknar den spänning, hvaruti jag befann mig i väntan på angrepp — intet ljud hördes, utom åskan ofvantill och regnets smattrande mot träden. Men — ingen fiende syntes eller hördes, ehuru det var den 48 Juni som ingick (årsdagen af slaget vid Waterloo — tyskarne fira nemligen gerna sådana dagar med angrepp). Följande natten låg jag och sof på en softa i qvarnen. Om morgonen kl. 40 den 49 blefyo vi aflöste. Det är eljest icke brukligt, att man är på fältvakt längre än 24 timmar i sender; vi åter lågo 40 timmar på vakt; men dette Jägercorps bar alltid njutit det företrädet att vara mycket anlitadt. Vi fingo ett ganska godt qvarter i byn Bjerndrup, der vi fingo hvila i 3 dagar, hvarpå vi återigen kommo på fältvakt vid Maugstrup, men denna gången endast i 24 timmar. Derifrån kom jag i går hit till Kollstrup, för att stanna här i tre dagar, hvarefter vi åter skola ut på fältvakt. I går, midsommarsafton, var jag i stabsqvarteret, der officerarne hade samlats för att åhöra musik, dricka en kopp the, spisa nägra smörgåsar (endast djuren äta i Danmark), och dricka glödgadt vin. Under de förra t:e fridagarne, då vi lågo inqvarterade en fjerdingsväg från Christiansfelde, var jag inne der ett par gänger. Det är cen liten ;uhyre nätt stad. Herrphutarne hafva der sina systerhus, brödrahus, enkehus och alla möjliga slags hus. samt ena med träd planterad esplanad med spiingbrunn. General Hedemann har der sist högqvarter, och i följd deraf var i staden mycket lifligt, och mänga olika uniformer syntes der. Gardets hussarer hafva en uniform, som är alldeles lika med svenska lifgardets till häst. förra uniform, endast med den skilnaden, alt dej ba röd päls, då våra ha hvit. En af de nämnda I fridagarna var jag också bjuden till en kollstion, jsom general Scbleppegrel!l, chef för venstra flankkären, gaf på sitt högqvaiter Favryraae. Jag var der och hade ganska nöjsamt. Utom det att general Schleppegrell sjelf är en ganska älskvärd menniska, träffade jag der flera bekanta, bland andra en norrman, med hvilken jag hade umgåtts under mitt vistande i Köpenhomn, och som jog vor glad att återse. ? : I afseende på de rykten man utspiidt derhemma om danska soldaten, tror jag mig kunna bestämdt vederlägga dem. Både efter hvad jag hört och I cjelf tvelkt mise miäsla sr ms oo ar:aaon x lancka!