Aftonbladet – 7 juli 1848, sida 3

sin säng, hvilka persedlar han derföre kade inlindat i papper och först förvarat i sin västficka, men derefter lagt ifrån sig i sin husbondes kök, hvarest de, af Johansson qvarglömde, sedermera af polisbetjeningen anträffats. Drängen Erik Petter Emanuel Lindyjren har erkänt att han, på sätt Pettersson uppgifvit, af honom tillhandlat sig den silfverkedja, som sedermera befunnits vara fru Richter tillhörig; dock utan att Lundgren haft vetskap eller misstanka om Pettersons olofliga åtkomst till densamma. Af handlingarna inhemtas att stölden hade blifvit upptäckt derigenom , att Lundqvist till en skeppare utbjudit åtskilliga guldoch silfverpjeser, bvilket skepparen till en polisuppsyningsman angifvit, och hvilket föranledde Petterssons och Lundqvists arresterande. Bland de i målet edeligen hörda vittnen, hafva polisbetjenterna Spångberg, Ekbom, Ahlström, polisgevaldigern Ytterberg, samt Juveleraren Richter, hvilka åtföljt Lundqvist till Djurgården, då han för dem utvisat det ställe, hvarest han förvarat de stulna sakerna, bland annatsammanstämmande berättat, att Lundqvist under vägen för dem förklarat, att han så väl kände sammansättningen af franska lås, att han på höft kunde göra en dyrk, som passade till dem, och att s. k. patent-hänglås voro försedda med en krokig fjäder, som han äfven förstod att undanrödja. Hvad åter beträffar Lundqvists påstående, att han af polisbetjenterna Spångberg, Ekbom och Ahlström blifvit misshandled, för att derigenom: pinas till bekännelse, samt en likadan anklagelse af Petterson att han blifvit af Ekbom under samma til och i enahanda afsigt misshandlad, så hafva de med anledning häraf aftörda vittnen intygat: Pigan Sophia Wilhelmina Colin, att hon, under den tid, då förhören angående ofvanberörde stölder höllos.i Kongl. Poliskammaren, en efterm. kl. omkring 5 sett Ekbom i stora yttre förmaket en trappa upp i polishuset tilldela Pettersson ett slag på munnen med handen, samt att, då Pettersson efter slagets emottagande spottat, vittnet tyckt sig förmärka blod bland spotten; hvaremot de i öfrigt afhörde : gevaldigern Gustaf Thomasson, polisuppsyningsmännen Johan Gustaf Ytterberg och Gustaf Kennedie, eburu de alla under den af Lundqvist uppgifoa tid varit närvarande, förklarat att de icke bemärkt något hot yttras emot eller någon misshandling ske å Lundqvist, samt att de ej heller hört honom beklaga sig öfver något sådant; hvarjemte Spångberg, Ekbom och Ahlström alldeles förnekat, att de med ord eller gerning på något sätt ofredat Lundqvist eller Pettersson. Öfver denna serskilda fråga har rätten utlåtit sig, att hvad först avgår Petterssons angifvelse mot polisuppsyningsmannen Ekbom; så anser rätten, att ehuru vittnet Collin uppgifvit, det hon sett Ekbom tilldela Pettersson ett slag på munnen med handen, Ekbom emot sitt bestridande icke kan anses lagligen öfvertygad att hafva på af Pettersson uppgifna sätt honom misshandlat, hvadan och då rätten finner värjemålsed i förevarande mål icke lämplig, Ekbom varder, i brist af full bevisning, från ansvar i denna del af målet frikänd; och då Lundqvist sjelf medgifvit, att han aldrig inför hr polismästaren beklagat sig öfver, att Spångberg, Ekbom och Ahlström genom hot och misshandlingar skolat pina honom till bekännelse samt berörda af honom gjorda angifvelse icke finnes på något sätt styrkt, utan fastmer de afhörda vittnena, (nemligen polisbetjenterna som varit närvarande vid de tillfällen, då de angifna förbrytelserna skola egt rum,) sammanstämmande förklarat, att de icke hört någon bota eller misshandla Lundqvist eller ens att han sig öfver något sådant beklagat, finner rätten skäligt att Spångberg och Ahlström samt Ekbom, äfven i denna del af målet, från allt ansvar befria. Då under rättegången för öfrigt utröntes, att Lundqvist förut en gång varit straffad för första resan stöld och dervid föröfvadt inbrott äfvensom för innehafvande af dyrkar, och nu, såsom sålunda öfvertygad om andra reswn stöld till värde af -5,753 rdr 47 ek. rge, bort böta tjufnadens värde fyrdubbelt samt undergå uppenbar kyrkoplikt, men för andra resan inbrott, dervid stöld föröfvats, likasom för det han andra gången blifvit beträdd med att innehafva dyrk, hvarför dock påföljden i bestraffningen för inbrottet inbegripes, afstraffas med 40 par spö, tre slag af paret, å en söndag undergå uppenbar kyrkoplikt i Nikolai församlings kyrka samt derefter å någon kronans fästning i 2 år till arbete hållas; samt Pettersson att för första resan stöld och inbrott i ena bot afstraffas med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, samt derefter i Nikolai församlings kyrka å en söndag undergå uppenbar kyrkoplikt. Drängen Johan Eric Johansson, som genom eget erkännande är förvunnen att, på uppgifne sätt, hafva: tjutnaden befrämjat, dömdes at. stånda tjufrätt och, såsom för första resan stöld böta tredubbla värdet: af det stulna, med 5,298 rdr 9 sk. rgs, eler, i brist; af böter, afstraffes med 28 dagars fängelse vid vat-! ten och bröd samt undergå uppenbar kyrkoplikt. — : Utslag blef dock i dsn emot Spångberg, Ekbom och Ahlström gjorda angifvelse om pinande till bekännelse, jemlikt 5ö kap. ö I rättegångsbalken och kongl. förordningen den 8 Sept. 4829 understäldt! Svea hofrätts skärskådande och pröfning. TFT ÅA NERE TGSAN YE RIPA.