Aftonbladet – 6 juli 1848, sida 2

Buenos Ayres; och det synes hafva varit händelsen, enligt några pepper I Perezosos portföljo Gud gifve att vil snert måtte få tidningar och bref från Calesto och Barigaldil suckade Dolores. pGu1 gifven, — ropade Hiaango, — patt S:; Paulo och Miaas Geraes snart måtte förena sig i resningen med Rio Grande, och att do tippra innebyggarno 1. enn pro Nanne Jaga bort den brasilianska kejsaren och sätta upp frihetsmös å Suar Loaf der bakom Reza-ön össan på Bu Och ett Skandinavien måtto proklamera sin enhet. Eit frits förenadt fosterland Från Nordkap bort till Eiderns strand! ropade kapten Finngren. En brytning skall förr eller eednara följa i alla folts och länders historiav, anmärkte Hinango. oMensklighetea skrider framåt. Imedlertid skadar intet så mycke; folkens sak, som småaktigheteender, föm dessa duodesherrskares provinciella litenhet, som betiena sig af en fitk af envälde, för ati spela sin roli sm endagsbjeltar, och, i stället för ätt fatta nationalitetens id, äro stolta öfver s:n provinclella lumpenhet, predika provincialhat och förskta menskiighetens anda. Och deriligger det onda, som motverkar alla nationers framskridande. Do eå kallade liberala äro småsinnade stackare. De se blott på sin landsort, utan att sträcka sin blick öfver fosterlandet. Deres själ rörer sig t en kubikrymd a! fyra fot, i stället för att höja sig till betraktelsen af deras tid. De inbilla sig, att de befordra folkets sik för ögonblicket, och splittra ejtt land. De hänga fast vid det förflutnas bokstaf, utan att anstränga sig för framtiden. De ttgga för frihetens sak, pressens frihet, likt qviniiga pultror ner, och glömma, att intet folk någonsin blifvtt fritt utan en blodig strid. Europas krönta bufvuden hafva länge icke varit de bittraste finender till folkens sak; utan de bittraste fienderna till densamms äro de konstitutionella talrickslickarna, hvikas hjertan äro lika trånga som deras länders gränser, hvit