Aftonbladet – 6 juli 1848, sida 1

en varelss, sedan hon redan försakat kärleken och icke mer är mäktig af någon sann kärlek. I sinnlighatens berusning hafva många på Venus redan försak.l den kärlek, hvarefter de längta, när de genomträngas af en stråle af kärlekens anda, hvilken glimmar äfven der. Vsareserna på Venus betrakta sinnlig pjutning såsom sitt lifs bestämmelse, och djurisk fortplantning som en förtjenst, hvaröfver de äro stolta. Under föregilvande af att fullgöra fortplantningens pigt, döda de sig i sinnlighet och anse sig frikallade fråa hvarje annan pligt, hvars fullgörande icke afser slägtets förökande. . v De föröka sig som kaniner och sänka sig, såsom da, gerna I sin planets materia, för ett nitiskt fullgörande af den så kallade pligten att sörja för sin existens. Oafsedt sinnlighetens element likna innevånarne å Venus dem på vår jord, och komma dem till a natur så nära, att ingen väsendtlig skilnad eger rum. Deras väsendes öfvergång till innevånarne på jorfen hämmar ofta framskridandet i förädling, emeJan derzs natur stundom kungör sig och fjettrar mennistovare!son i sedligt slafveri, genom sinnlighet. Vi känna innebyggarne på vår jord. Namnet jord (srekiska Gäja, beslägtadt med Geino, föda encdes sakenligt. Man benämnde denna verld 2lighet med sina mörka menskliga begrepp, emejen man snsåg djurisk fortplantning som lifvets hufrudändamål och betraktade jorden såsom sflande och fortplentande. Mindre lågt materiell och mindre oärlig än inbyggarna på Merkurius, och mindre sinnlig än h-tblodiga varelserna på Venus bär menniskan icke omindre inom sig spår af beggedera. Vårt anda lif innebåtler ett frö till utveckling, hvilket slår wi I högra regioner och blickens stråle antyder ett smm:shsog med uttryckssättet på Uranus. den joråiska ofullkomlighetens band vandrar Dp utt jordens dy, betungad af materien hona2s andliga If är fjettradt, medan hom a fång, medelst sin viljas frihet, un underlägga sig materien.