Aftonbladet – 5 juli 1848, sida 3

le sista gestalterna kringfladdra oss, likasom för att aga afsked; slöjan faller, och vi sx dem icke mer. Drömverldens sferer bilda en serskild endlig region, ill hvilken ingen brygga leder, som man kan gå af gen vilja, och en dröms arbiträra minnen äro i tånd att väcka en nerfskakning. Hela universum låg då framör mig, under mig, ikt trädgården vid mitt hem på jorden, i hvilken ag hade lekt såsom barn och gosse. Tusende minren vaknade hos mig, och genier, som bade varit örenade med mig på en och samma planet, helsade nig och sörjde öfver min svåra lott..: Ord äro på jorden orgaren för tankens meddeling, på Ceres lukten, lik blomstrens vällukt, af wvilkas språk Vv: hefva en förnimmelse här: på jorien i blomstrens starka lukt. vidi deras) fröredning. På Jöpiter är solfärgen; liköröj en och morgontyningen, denux:orgah; på Saturnus tomen, den iarmoniska toner, hvilken vi här kalla musik, hvarned denna planets akustiska ring, som lättor ljudets irkelröre!se, står i förbindelse. På Uranus, hvarest n bögre grad af fulikomlighet eger rum, tjenar trålen till uttrycksmedej, i likhet med ögatsandliga luidum här på jorden. Hvad vi här äro ur stånd att uttrycka i ord, olkas der af en stråle, och mognetismens strå!ende erken bär på jorden bäntyder på det utbyte af tansar och känslor, som hos Uranus innebyggare eger um. På samma sätt som en clairvovant eller gomnambul märker de minsta tertar och röretser i en ;flägsen persons själ, så eger en ardlig beröring rum mellan varelserna på Urerus, ärskönt rymden åtkiljer dem. Megnetismers osynliga verken ger enlost ett svegt begrepp om det meddelnivgsmedel ch den förbindelse, som eger tum i Urani andliga fer, den högsta i vårt solsystem, till hvilken vår ingtan på jorden sträcker sig. (Forts) SG