Aftonbladet – 5 juli 1848, sida 2

errattelserna iran Frankrike Komma att beräfta eller motsäga den mening vi här framtällt. ee essä r INSKILD KORRESPONDENS FRÅN DANSKA KRIGSTEATERN. : Frörup Höi i Norra Slesvig d. 92 Juni. För att ni der hemma riktigt skola ku na fatta eskaffenheten och naturon af detia krig, måste jag örst göra en licen besarifning på terrängen. Här innes, gom bekant är, inga gärdesgårdar, utan lanlet är genomskuret af vallar och häckar, som, på ; å 400 alnars afstånd från hvsrandra, omgifva gärlena och bestå af hagtora och andra täta buskvexer. Bskom dissa ligger man i kedja och skjuter ill måls på hvsrändra, Når man hålllt på så unsfår en qvort eller något mer, börjar det blifva enormigt, och, för att göra slut på plöttrandet, ropar nan då till soldaterne: raskt öfver, gossar! hugarne drages, och hvar och en söker stii möjligaste törsta bast hugga en öppning genom häcken. När nan då väl kommit igenom, börja kulorna hvissla ch pipa omkring öronen på ett sätt, som är lätare at föreställa si-, än att bestrifva. Fienderna vifsa naturligtvis glads, för det de ändtligen få någon att sista på, och begagna sig också rätt fliigt af tilfället. Så snart 40 å 42 man lyckats bana sig väg genom bäcken, kommenterar befälhafvaren: Raskt framåt! Friskt på med bajonetten! Hurra!!l och nu bär det af emot fisndea med stormsteg. Fienden reser sig då också upp bakom sin häck och helear de framryckande med ett kul regn, dock, som jag förmodar, utan att sigta, ty på nära håll skjuta tyskorne alltid bom. Imedlertid aller naturligtvis en och snnan af de framstormande, och resten besätter häcken, som fienden, å sin sida, för det mesta har den höfligheten att lemna i språng, och, som man icke gerna vil stå tillbaka i ritostighet, så sänder man bonom uten vidare krus stt och annat biåbär med sig på vägen. Väl och rigtigt försvarade, skulle häckarna vara nästan. oinlagliga, ty de äro redan genom sin naturliga beskeffenhet så starka värn, att det fordras otröligt mycken möda och ansträngning, för att genombryta iem, och naturligtvis blifva svårigheterna mångJubblade, då häckearne äro späckads med bsjoneter, — Detta oaktadt, jsgada vi dock d. 28 Mösj Hennoveranare, Frunsvigare och Oidenburgare framför oss från häck till häck nära 4!, mil, men denna jagt räckte också tills de: blef mörkt. Som jag vet, att man i Linköping mycket intresserar g!g för Silfversto!pe, är det mig ett så mycket större nöje att, i afssende på honom, kunna lemna fullkomligt säxra uppgifter. Först och främet vill jag derför nämna, ett, oaktadt han alltid varit framme i elden, lefver han .dock och befinner sig vä. Hvad ryktet om hans och Lejoehufvuds befordren till kaptener avgår, så är det kelt och hållet ogrundadt. 8. är ännu premierlöjtnant och har, såsom sågan, i de affärer, ban bevistat, fört kompaniets skyttar. Den som tro, att befordran här i krig från premlerlöj:nant tilkepten går iflygande, misstager gig alldeles; af de officerare, som falia, äro nemligen nästan alla premierlöjinanter, emedan de alitid föra kedjan mot fienden, hvaremot kaptenen och anderlöjtnenten .vanlizen gå i reserven, så framt ej hela kompentiet är utryckt, och det händer sällan. Avarcera utom tur siulle ej heller någon och, då man känner Silfverstolpes tänkesätt, minst han vilja, emedan, så vidt jag sett, hvar och en uppfyller sin . ligt. I bataljen den 28 var S. med i främsta kedjan, i 9 timmar, och tycktes vara vid ett alldeles briljant humör. Han och Lejonhufvud förda fram centern mot en stark ficnåtlig tirsljörkedja, som understöddes af 6 kanoner, hvilka beskjöto de framryckande på omkring 200 alnars distans; kulorna äfverhöljde 083 med dem, under dot de fårade upp jorden omkring oss, men det oaxtadt togs häcken :Silfverstolpes pluton förlorade dervid endast 6 man, ehuru den framryckte i kedje. Affären den ö var onekligen vacker och hedrande för danska trupperna. Preussarne öfverrumplade med 47,000 man våra förposter, som blott voro 5000 man. : De blefvo: naturligtvis tillbakakastade, och vi ryckte ut med första brigaden. Ea stund såg det bra förtvifladt ut för. oss, men ett tu tre fingo vi på högra flygeln ett öfvertag, så att vi började avancera, och sedan var segern vår. Manekapet trodda på seger, och i en batalj gör en sådan tro nio tiondedeliar. Just kom vi började avancera, föll Lejonhufvud. Tepper, ädel, god, älskvärd och ren i sina seder, var han ett verkligt mönster för unga män. Också gjorda hans död ett djupt intryck på alla, som lärt känna honom. Samma dag stupade också, som ni redan veta, Sommelius; han fördes, svårt sårad, till Augustenburgs slott, men dog på vägen. Afzelius deremot lefver och mår väl; under sjelfva bataljen berättades, att äfven han var sårad, ten det var ej sanntLöwanskiold berällas nu vara död; säkert är, att han under reträtten i början at batsljen lemnades, mycket svårt sårad, i ett bus, som Preussarne sedan togo. Hans bekantskap pjorde jag under slaget, den 28 Maj. Beväpnad med en studsare; följde han då, som frivillig, några timmar med Silfverstolpes pluton; det var en rask karl. Tidningarrne hafya för öfrigt redan beskrifvit sjeliva batalierne för er. Den 46 Maj var vår förlust högst obetydlig. Den 28 Var vår förlust i döda och sårade omkring 430 och fiendens omkring 250 man. Den 3 Juni förlorade vi omkring 500 mar, och Preussarpe berätta att deras förlust då var öfver 100 man, men säkert är att vi, för vår del, begrofyo omkring 50 tyskar och hittade ne sssssonusrsmmmmmmnninnens mem