Aftonbladet – 3 juli 1848, sida 1

Article Image
kanon framfördes mot barrikaden; men artilleriet emottogs med ett häftigt och tappert motIstånd; så väl manskapet som hästarna blefvo vedskjutna, och kanonen var nära att tagas, så att mera artilleri måste framföras, då en häftig eld under flera timmar fortsattes. Årago marscherar derefter, i spetsen för en bataljon, I mot en barrikad, i hörnet afrue des Mathurins, Joch Lamartine angrep likaledes en barrikad på Igatan S:t Severin. Dessa båda barrikader inItogos. Arago och Lamartine hafva härvid viIsat ett beundransvärdt mod. Uti gatan de la Harpe sköts med gevär ur alla fönster på nationalgardet. ; Handelsministern Flocon var den förste, som i nationalförsamlingen talade om dagens händelser. Han yttrade, att en nästan oväntad agitation hade i dag spridt sig öfver staden; den hade, så mycket den kunnat, dolt sin karakter och sin fana, eller rättare: den hade ingen annan fana, än oordningens. Det vore likväl nödigt att enhvar fick veta, att, bakom deana oordningens fana, stå alla de partier förenade, som i detta ögonblick konspirera mot republiken. (Här utropade flera röster: pJa, alla!,) Rörelsen må ske i en pretendents namn, eller i behofvets namn, så har denna olyckliga resning icke mer än en orsak; jag upprepar det, och denna orsak är: konspiration mot republiken! Om man upphemtade trådarna till denna agitation, i den punkt der de sammanlöpa — och jag hoppas att man skall göra det — så skall man sannolikt der finna någat annat, eller mera, än en pretendent, något annat än förvillade arbetare: man skall finna utlänningens hand med i spelet. Man bekrigar oss i detta ögonblick, icke med soldater, utan med lögnaktiga ryktens utspridande; man bekrigar oss med guldet, som köper fattigdomen, och försöker att förvandla dess goda afsigter till sambällsfiendtliga nppsåt. Republikanerna böra veta, att bakom allt detta icke ligger mer än en tanke: nemligen, all kunna öfverändakasta republiken och ä terställa despotismen. Under det detta yttrades af handelsministern uti nationalförsamlingen, tilltog stridens häftighet på flera punkter. En af de blodigaste episoderna passerade vid Port S:t Denis, hvarest de oroligaste af stadens befolkning redan länge förut haft en vanlig samlingsplats; Yeteoner Omkring och Töpader intar Något skött ännu blifvit lossadt: Till vapen! man mördar våra bröder,. Flere bland detta band buro gevär, andra pistoler, sablar eller jernspett; de bemödade sig tydligt att sprida oro i qvarteret och locka till sig arbetsfolket. Det första lyckades, så att alla bodar hastigt tillstängdes der de framgingo, men folket afvisade i allmänhet deras inviter med misstroende, eller mötte dem uti nationalgardes uniform. Det uppviglande bandet samlade sig slutligen vid den nyssnämnde porten, och stormade der in i ett handskmagasin. Under tiden började rappell slås af fyra trumslagare, eskorterade af 30 nationalgardister; då dessa fingo se barrikaden, avancerade de mot densamma med gevär i arm, gjorde tecken till barrikadkämparna att icke skjuta, och ropade att de på sin sida icke Iskulle gifva eld. Då de hunnit några steg från barrikaden, emottogos de icke dessmindre af gevärsskolt. I samma ögonblick lossades en salva från sidan, från det nyssnämnde handskmagasinet. Tio nationalgarXster stupade härvid, ett offer för sitt förtroende, och de öfriga måste draga sig tillbaka. Vid bullret af denna skärmytsling framstörtade omkring 400 nationalgardister, för att taga del i striden, och sökte eröfra barrikaden, men helsades af en väl underhållen eld, så väl från barrikaden, som från fönsterna i husen, der insurgenterna voro betäckta mot elden, hvaremotnationalgardet var helt och hållet blottställdt för deras skott. Insurgenterna, som märkte sin öfverlägsenhet, kastade sig nu, till ett antal af 2 till 300, öfver nationalgardisterna, af hvilka en del blef på platsen, och de öfriga måste draga sig tillbaka. Men i detta ögonblick anlände en bataljom af andra legionen, och angrep insurgenterna med salvor plutonsvis; ett starkt infanteridetachement kom straxt derefter för att undsätta dem. Dessa förenade trupper kunde nu agera med mera kraft, intogosnart, med fälld bajonett, barrikaden, samt drefvo insurgenterna från de kringliggande husen. Men denna seger hade kostat lifvet för 30 nationalgardister hvilkas lik nu bortfördes på bårar, i procession öfver bulevarden, som under tiden hade blifvit rensad af en stark kolonn, i forcerad marsch, under general Lamoricitres befäl. Ungefär med dylika detaljer, som de nu beskrifna, tilldrogo sig blodiga strider på flera andra ställen. På gatan Poisonniere stupade en mängd nationalgardister och soldater, likaså kämpades på tre eller fyra gator, uti den omgifvande trakten. Många visade härvid pro f på ett beundransvärdåt mod; en palionaigaraist elvir namn Leclerque, hvars son stupade dödtlligt sårad vid hans sida, yttrade: Min andra nson är hemma hos sin mor; jag går at hemta honom, han skall också veta att dö för ordningens sak,. Han tog derefter den sårade sonen på sina skuldror, bar honom hem och återkom efter en stund till striden med -Isin andra son. -I Vid Palais de Justice såg man redan på -Imorgonen åtskilliga grupper, klädda i blus, Lelt -Ityst placera sig i börnen af de trånga gator, a An datta megafon Tags. — Vr AA PO NM I ee I MM MM He FR MM OM SS vor bo 2 IR Tome bo I

3 juli 1848, sida 1

Thumbnail