troligeh hvar och en stadgat sin öfvertygelse och är färdig, att till pretoköllet yttra sina tankar; huruvida den bör återförvisas till utsko:tet eller icke. Afven jag vill icke göra mig saker alt stillatigande beledsaxa denna lilla varelse till silt treåtiga bvi-forum, utan är benägen att för alltid jordfasta den i. dess missbildade gestalt. I 4844 års throntal försåkrade Hans Maj:t att denna fråga icke skulle förfalla, och detta gaf kopp ,;derom ått den blifvande representationen skulle gröndas på rättvisa och moraliskt värde, för byilket allt måste vika. tgärder hafva visserligen nu bilvit vidtagne, men. motkraften har gjort sin rund på rteformernas bas na, så att det synes såsom vår Herre slagit siog Phbaraoner med blindhet, intilldess förbärdelsen gjort sig mogen till välförtjent straff. Doe pviitiska skakningarna utom oss böra vara en varning för folkrättens fräcke botare, att besinna hvad deras frit tillbhörer. Jag har alltid fö-. reställt mig, att bland ett folk, som antagit kristna läran till statsreligion. afeudgdyrkare icke skulle finnas, men här hafva vi fått se motsatsen, ithy att den första frukten af ministereförändringen visat alt guldet blifvit satt framföre det moraliska värdet, som ensamt borde bestämma åt hvar och ex den plats, han förtjevar. Folket ropar ännugevom sina ombud, deputationer och petitioner, efter en rättvis förändripg uti vårt förbatliga representatioussystem, och man bör kunna hoppas, att, så länge det godas försvarare än få klappa på rättvisans dörr, den slutligen måste öppnas. Frihetsträdet har slagit för djupa rötter, för aut kunna uppryckas, och det är mio öfvertygelse, att derest icke motsråndarne foga sig efter folkets röst, den minsta händelse kan sätta mican i brand. Ordningen, friden, samdrägten, förtroendet, med et ord alla samhällsband upplösas, när rätt och billighet örtrampas. När rättvisan, denna bufvuddygd, saknas, utbrister en stadigvarande inbördes stwid, och om någon fera fruktas för de fria institutiopernag framgång, kan den endast afvärjas genom uppfostran och undervisning. Hvem bar hindrat aennaä framgång ? Jo vidskepelse och ofördragsamhet. En åskädare af naturen och dess legar,. en betraktare af .menniskornas handlingar och en vän af det sanna, träffar i de förra anledning till vördnag och förundran samt i de sednare en orsak till häpDad. De som tro sig kunna hindra tidens : vagn i sitt lopp, böra påminna sig, att folket står framför dem med öppna ögon, och att bämnden väntar bakom dem, Fåängt har jag i det nya förslaget sökt uppleta bil!ighet och rättvisa, utan har jag funnit motsatsen nästan i hvarje S. De största orimligheterna har jeg ansett vara följante: Bestämmelsen för sjelfva valrätten är så tillkrång!ad att den lärer bl fva svår för någon att begripa och bka svår att tillämpa, äfvensom den i 8 S stadgsde valcensus utesluter en stor del af den jordbrukande klassen från rösträtt och tillägger den i stället åt sockenhandiverkare, orgelnister och kleckare. En sådan, eller en. klockare, zom hafver lön af socknen, för att sjunga Amen, har lika rösträtt med en egere af ett helt bemman, fom kan föda 46 hels familjer, och jeg frågar med rätta, är sådant billigt? Enligt 42 8, som angår vsalrätt för vår krigsmakt, är allt underbefäl uteslutet från rösträtt; men månne icke många underofficerare finnas, hvilka kunna, hvact förnuftet angår, mäta sig med dem, som innehafva keptens grad? Sedermera komma wi till embetsmannecorpsen, om hvilzen det stadgas att ten embetsman, som icke bar 800 rår inkomst, icke får deltaga i val till representant, af hvilket stadgande men måste antaga såsom följd, att en sådan person bar hvarken folkvett, eller naturligt förnuft, men bar han en inkomst af några skillingar öfver nämnde summa, straxt är han i besittning af desa egenskaper. Om förslaget I denna del skulle antagas, så skulle väl få embetsmän fisnas, som icke uppgåfvo sina inkomster till 800 rdr, ty ofvannämnda stadgende om valrätten skule sporra dem dertill. Går man till valbarheten i första kammaren, så finner man en sjelfskrifven corps, bestående ef penningefurster och högförnäme, hvilka komma att stifta lagar för rikets öfrige medlemmar. Vidare föreslås att kyrkoherdör i första klassens pastorater äro valberättigade till första kabomaren; men icke kyrkoherdar i 2:dra och 3:dje klassens pastorater, ehuru vi veta att första Klassen ofta icke är bättre än de tvänne fednere klasserna; och således änses mången som genom insinuätioner m.m. svingat sig upp till första klassens pastorat, när en sådan lycka bändt bhöonorh, öfverlögsen andra sina jemlikar. Ligger bäri någon rättvisä? Jag drager icke i betänkande att dertill svara rakt nej. 44 8 omtalar huru val till karsrarne skall tillgå, det ena nemligen med slutna och det andra med öppna sedlar. För min del anser jag det sednare bafva företräde, och roligt skulle det vard att veta, bvarföra valen icke skola tillgå på samma sätt. Jag är rädd för att någon fint ligger härunder, och tådant efszyr jsg, ty jeg älskar rent epel. 494 8 finner jag vara så beskaffsd, att om den kBtages såsom grundlag, öfre kemmearen ken i evigbet tiliintetgöra de åtgärder, som nedre kammaren vidtager, och således aldrig någon grundi:gsförändring kunna komma i fråga. I följd af hvad jag sålunda andragit, är jag föranlåten yrka, att ståndet i denna fråga fattar och uttrycker en gemersam tånka, och att denna bänvisas till eller medöelas Koastitutionsutsköttet. Om detta mitt förslag arteges, vill jag stdermera begära ordet och fortsätta mitt anörande. Häruti iostämde Pehr Gabrielson från Kronobergs och Anders Andersson från Örebro län. Berg! Gudmundsson sfrån Hallands län inlemnade ett skritligt anförande af följande innehåll: Då jag icke kunnat tillstyrka antagandet af det för-leg till ny Riksdagsordning m. m.. som Regeringen tili Rike:s Ständer afgifvit, är det min pligt att uppgifva skälen derför. Jeg skulle visserligen kunna bemta åtskölliga från en del. detaljer, som visa sig vara af det obestämda och ofullständiga skick, att vid verkställigheten många olägenheter måste uppstå: men äfven för min del öfvertygad, att om tlott sådane behöfde befaras, hvilka: snart kunde af den nya representationen sjelf föreslås till vättalaana da lalba handa. bön dsua antanandaE ad näe Fran