Aftonbladet – 1 juli 1848, sida 2

skap tillhör minnesteckningen, och skulle leda från vårt ämne. Men hans verk talar bättre — känslans stumma språk säger mera än ord J som älsken, j veten det jn. Derföre om j kunnen under dessa vackra djurgårdspromenader rycka er sjelfva och edra i ögonvrån fästade lorgnetter från betraktande af. nslättens,själlösa-moddockor -— så-gån till Byströms Villa; skåden der buru den ohöljda skönheten kan ingifva dyrkan, huru en själ bor. i marmorny och bjefs och grannlat äro öfverflödiga för att upphöja det skönaste i skapelsen — Qvinnan; j skolen sedah medgifva, att modets jernspira är lika tryckande för skönheten, :som -Zenobias: :kedjor vid Hadriavi triumflåg, fast de voro af massivt guld. Qvarnström -har. redan verksamt utvecklat en talang, som skall i sin: ordning göra Norden heder. Ej mindre än nio utgöra de lyckliga tankar ban här lånat af Muserne i -lika många vackra etyder och statuer, som endast vänta att döpas i bronz, för att varaktige bevaras ål kommandevåldrar. Främst Står här skaldekungen Esaias Tegner: Vivat! Då Gustaf III första gången i Sergels: sällskap beskådade den statue af Endymion, som Konungen inköpt i Rom, och: som utgör svenska musei: dyrbaraste: egendom bland antikerne; begärde Kouungen höra bans tatuke. Sergel svarade blott: Ers majestät, gil mig en pris snusl Så ungefär måste man vid Tegners staty af Qvarnström känna sig, om man bar känt maninen, som han gick här i tiden. En beskrifning säger det ofullständigt, huru originelt ban står der med en! id, den barn synes färdig nedskrifva, och huru han myser, såsom ingen audans man eljest skullekunna: göra, klädd i prestrock, och en Virgilius ävdöck, — visitkappan, , som han kallade ; den, ligger kastad öfver axeln, ;kransen öfver nordmannabarpan, och armen stödd mot runstenen, Ledigare och lyckligare kunde , man ej tänka sig bonom, och en mera träffad likhet kan man ej önska sig. Som originell konstprodukt är den ;unique, af allt hvad expositionen i den väg eger. Ni, hvars svenska mannamod Frithiof eldat, som afIogeborg och: Möria Järt förstå hvad kärlek är, och i Nattvardsbarnen känt eder tro lifvad — gån att skåda Nordens skaldekung i lefvsnde bild, i blick: ech-väsende — snilletn, frammanadt af snilleband! Men det skall ej dröja förr än denna bild, utförd i stor skala och gjuten, snart uppfyller den länge väntade önskan, att.se en minnesvård rest åt Esaias Tegner. Må man tvista om platsen; den värdigaste blir Sveriges nationalmuseum ändock. Af det stora antal utmärkte män, som proporlionsvis till andra länder utgöra Sveriges stolthet och ära, finnes ännu blott en enda, hedrad af en minnesstod: Carl von Linnåe; och. likväl, ensamt af denne, natursystemets furste, finnes i det rika Hollands städer ingen större trädgårdsanlöäggning, der ej, hans staty eller byst finnes, likt Earerne och Penaterne på de gamles fridlysta härd. Vi minnas huru franska kejsardömets härskaror med -sänkta vapen defilerade förbi stenen-på Lätzens filip, och huru Kung Carl) än i dag är favoriten på alla italienska folkteatrar; men — de män, söm! dessa Sveriges stora hjeltekonungar hade att lacka för sina segrar, som visade dem vägen, som -fullföljde deras påbegynta värf, som ökade Sveriges länder — de hafva ingen minnesvård. — Ascheberg, Dahlberg, Stenbock, Helmfelt och Torstenson, .hvars tarfliga trädepitbafium i Riddarholinskyrkan bär: vittne om liknöjdhet och glömska, om ej han lefde i häfden: desse män synas efter årbundraden;vara berättigade en hyllning, . som nutiden: tröttvat alt skänka monarkerne. -: Den ;ären var dem ej längesedan ensamt förbehållen, likasom den i forntiden tillkom gudarne; men tack vare ljuset och.fribeten, den tillkommer också framlens enda sanne furstar, dem nemligen, som hedra oeh gagna menskligheten. I det aristokratiska, England förstår man bättre än annorstädes statyns santa betydelse; der uppresas sådane åt landets. utmärkta män, och London; ensamt räknar mersän sextio dylika offentliga statyer. Sveaborgs kejserliga besättning gör alla dagar honnör vid passerande af detv å borggården uppresta monumentet öfver Ehrensvärd; den, man : som: organiserat svenska krigsmaktens starkaste vapen, — artilleriet; — Cardelt bar endast ett sorftigt, monument på kyrkogården. Mycket kan göras ännn.. Den vanvårdade plats — omgifven af ruskiga inplankningar — artilleriplanen, kunde, sfröjd och prydd med några af svenska bjeltarnes minnesstoder, blifva em of bufvudstadens skönaste platser, Läget är hka skönt af! naturen utstakadt, som matier för statuerne der ligger utbredd i massan af dessa många tropheer; som till stor del sakna I 1 1 .