Aftonbladet – 30 juni 1848, sida 3

— RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Utom bankobokhällaren Carl Gustaf Almgren, hviiken :i går mot -borgenerhöll sin personliga frihet, och hvårom nämndes i en kort notis i Aftonbladet för i går afton, voro: äfven, . såsom. dehagare: i oroligheterna: den: 48 och 49 sistlidoe Mars, i kämnersrältens 2:dra afdelning från häktet upphemtade: Målärelärlingen Lundqvist, boktryckerilärlingen Sjöberg, samt ynglingen Kriiger, hvilka enligt aktors påstående voro anklagade att hafva deltagit i stenkastning och hurrarop: Alla tre nekade likväl och sade sig: endast varit overksamma åskådare vid besagde tillfällen, hvarföre de, på deras begäran att blifva stälde på fri fot, och sedan de på domarens tillfrågan huruvida de hade några anförvandter, som ville åtaga sig dem, uppgifvit, yogliogen Kräger, att han födde sig med att sälja cigarrer, och lärlingarne Lundqvist och Sjöberg, att deras mästare ville åter taga dem i tjenst, och dessutom aktor i målet icke fann skäl, i anseende till den ringa bevisning, som mot dem förekom, att dem längre i häktet qvarhålla, erhöllo rättens tillåtelse att tills vidare vistas på fri fot: dock skulle de, inom åttonde dagen derefter, till rätten uppgifva sina hemvist och icke vid kallelse till nya förhör uteblifva, vid äfvebtyr ätt genast åter blifva i häkte inmanade; Glasmästaren Albert-Boberg, hvilken också, enligt snickarlärlingen Rundmans vittnesmål,--skulle hafya deltagit i fönsterinslagning och Kurrarop.; Boberg nekade härtill på det bestämdaste, und r åberojande för öfrigt af den skriftliga förklaring ban afgifvit till polisens protokoller; dock -medgaf han, att han utanför Kastenhoff upptagit en sten, men just då hade en afdelbing af lifgardet till häst passerat gatan utföre; ifrån :Brunkebergs torg till Gustaf. -Adolfs torg, i så vildt traf, ätt menniskorna icke-hunno att .springa undan; och hvarigenom flera. blefvo öfverridna. Dervid hade Boberg åter bortkastat den sten han upptagit och skyndat till en ärbetare, som legat på gatan med blödande hufvud, för att låna honom sin näsduk till förband. På domarens tillfrågan: hvarföre han upptagit stenen och i hvad ändamål, svarade Boberg, att ban upptog den. derföre att han:såg andra göra så, och jemedan: man var i ständig fara att : blifva öfverriden. Glasmästaren Bobergs moder anhöll hos rätten, att emot borgen tå sin son på fri fot, hvilket aktor äfven, i anseende till Bobergs ungdom (ett par och tjugo år) samt den omständigheten, att Boberg en!igt sitt tillkärnagifvande hade sin moder och fyra syskon att draga, försorg omj:icke för :sin del viile vägräyså framt rätten fann skäl att dertill lemna sitt bifall; men sedan rätten tegit Bobergs begäran i öfvervärgande, -blef den märkvärdigt nog afslagen, -och Boberg återfördes till häktet; i . Landtbrukaren Lenholm, hvilken begärde att få veta orsaken hvarföre han så länge varit arresterad, likt en missdådare. Då aktor frågade bonom: Vet inte Lenholm det ännu?,. svarade Lenhölm helt lugnt: Nej; men det vore väl inte för mycket begärdt, att få veta det nu. Lenholm begärde äfven att blifva ställd på fri fot emot antaglig borgen; imeh som det borgen Lenholm. redan anskäffat ännu icke åtföljt handlingarne ifrån hofrätten, kunde