Aftonbladet – 30 juni 1848, sida 3

blifver troligen allt hvad svensk heter mottagen som en vän och broder med öppna armar, och det vore så mycket beklagligare om under sådana förbållanden någon skulle, i skydd af gästvänskapen, intränga i kretsar af välvilliga och omisstänksamma personer, som icke betänka förderfvet, utan lätt låta inleda sig i farliga förströelser under den glädjeberusning som är helt naturlig, då man får välkomna deltagande bröder från denna sidan sundet. Skulle någon svensk i Danmark märka, att enl hans landsman vore nog äreförgäten att der idka otillåtna spel, så blir det en pligt för ho-1 nom, lika mycket mot den nation, af hvilken han är en individ, som mot de ädle bröder, i hvilkas land han vistas, att framdraga och blotta den, som så kan förolämpa hederns lagar. Det är icke utan skäl som insändaren fäster uppmärksamhet härpå, ehuru några bestämda uppgifter ännu icke kunna meidelas ;. men det säges att några i förra artiklarne omtalade eqvilibrister torde söka förtjenst på andra sidan sundet, sedan den tryter här hemma. Innan Insändaren öfvergår till de åtgärder, som hån anser vara af bebofvet påkallade för att förhindra spel-lastens otroliga skador, återstår alt nämna, att bland de meddelanden, som åtskilliga personer gjort för allmänhetens upplysande, förtjenar omtalas ett bref från Dalarne, deruti allvarligen klagas öfver spelaremanövrer, utförda der i orten af ens. k. löjtnant, vid namn Åsp-gr-n från Stockholm Insändaren har sökt upplysning om personen och blifvit underrättad att ban, som egentligen lärer varit underofficer vid stadsvakten, flera gånger gjort besök i medlersta trakterna af riket och alltid dervid gjort goda affärer på kille och biribi. Han är Likväl troligen närmare känd i Fahlun, och önskligt vore derföre att Fahlu tidning, som tyckes nitälska för spelets utrotande, ville omtala hans bedrifter. Landsortstidningarnes uppmärksamhet bör vara väckt, och de kunna göra den goda saken ett kraftigt handtag genom att hvar i sin stad bålla ögonen öppna. Allmänna opinionen om spel är ännu icke så sträng, som önskligt vore, och som sakens natur fordrar. Den fördömmer visserligen och anser såsom skändligt allt slags otillåtet spel; men med öfverseende betraktar dem sällskapsspelen, i hvilka man dock måste söka roten och upphbofvet tilf lasten. Allt spel är till sin natur ondt, Det är en med beräkning och egoism utförd operation för att tillvälla sig nästans egendom. I stället för den kristliga satsen: älska din nästa såsom dig sjelf, gäller vid spelbordet: ingen broder i spel. Ått, oaktadt en sådan grundtanke, spelet likväl kan byllas såsom ett godt sällskapsnöje eller åtminstone såsom ett oskyldigt tidsfördrif, härleder sig derifrån, att den sanna kristendomen ännu icke besjälar sällskapslifvet. Klokhetens konstiga beräkningar sättas i verksamhet för att öfverlista eller tillintetgöra motspelarens planer och sätta sig i besittning af hans penningar, och man tänker icke på, att detta sätt att beröfva honom hans egendom i sjelfva verket är mera fördömdigt, än att, med fullkomlig jemnlikhet på båda sidor, låta hazarden afgöra saken, ehuru äfven detta sednare innebär en missaktning mot försynen, som gifvit oss förnuftets herrliga gåfva. Ingen verklig kristen bör kunna så misstaga sig om sina pligter, att han antingen med fatalistisk liknöjdhet försummar förnuftets bruk, eller använder det för att egennyttigt, utan vederlag; tillskansa sig kristendomsbroderns goda. Vid spelbordet de vanliga sällskapskretsarne lägges imedlertid fröet i det oförderfvade sinnet till en olycklig passion, och allt efter som men lär sig betrakta sällskapsspelet såsom en oskyldig förströelse, tilltager äfven öfverseendet med spelets utsträckande öfver tillåtna gränser Det är eh beklaglig sänning att vår Manliga ungdom i hög grad hängifver sig åt spelets oädla sinnesretning. Det kommer sig deraf, att densamma i fädernehemmet lärt sig betrakta densamma såsom kelt oskyldig. Fäderna borde dock betänka, att på spelet med stort skäl kan lämpas det gamla ordspråket: man börjar ned en knappnål och slutar med en guldskål; ty den, som i barnaåren finner sin lust och glädje 1 att dyrka lyckträffens gudomlighet, den skall ock i mannaårens tid ifrigt söka tillfälle att våga stora summor, för att åtkomma dubbelt större. Mödrarne hafva kanske erfarit smärtan af att se sina makar mången gång på få ögonblick vid spelbordet bortslösa störa summor, eller åtminstone mer, än de haft råd: till, då de för vida mindre, som ämnats--till familjens bästa, ofta fått gå som snästa hvardagstiggare med otillfredsställda önskningar och afslagets bitterhet. De böra derföre betänka att deras söners verkliga lycka säkrast grundlägges genom att bilda sönerne till goda familjfäder, som icke för att tillfredsställa egennyttans nesliga drift, våga på spel de penningar som kunda sprida behag och trefnad i det husliga lifvet. Flickorna borde veta att kärlekens värsta fiende är den oädla spelpassionen, att de aldrig säkert kunna rå om de män, hvilka under spelets inflytelse äro mottagliga för hvarjehanda vilseförande lidelser, och att de af sådana bafya att vänta sig mångfaldiga -försummelser och obehag. De borde derföre lika mycket för sin egen sällhet, som för ynglingarnes bästa, förklata-allt slags spel krig, och kanske sådant icke skulle blifva utan påföljd. Det ligger i föräldrars, uppfostrares och anhörigas makt att i umgäpgeslifvet framkalla så många ädla förströelser! Korten beröfva ju sällskapet dess egentliga lif! Sinnet arbetar endäst för egoistiska beräkningar och äfventyrliga förhoppningar, i stället för att tanken borde riktas På, att sprida trafriåd och glädje till andra. Må hvar och en betänka, att de såsom oskyldiga betraktade sällskapsspelen, äfven då de gälla. bagateller, äro en bördig plantskola för ett oberäkneligt och skadligt ogräs! För den fullvexta generationen fordras andra botemedel, och skulle någon inflytelserik auktoritet eller person, af nit för det allmännas fästa, vilja lägga sig ut för erhållandet af en bättro författning, än den nu gällande, så fionas troligen vid konungens rådsbord flera än en, som räckte honom en bjelpsam hand dertill. Vi återkomma till frågan om hasardspelen. Ds nu gällande författningarna anse bankör och punktör lika felande och belägga dem med lika böter. I stället för att detta skulle afskräcka från doltagande i spel, leder det oftast blott derhän, att poHisbetjoningen får otroligt svårt att öfverbovisa dem, s0m spe t. Spelarne hafva jätt påfunonit en utväg att beröfva åklogaren alla vittnen. Det skor helt mm Aa, AA fs Islam rna I dad sa om se KL KG ww om om on få mt