Aftonbladet – 30 juni 1848, sida 2

och enyttiga i att vägra italienarne deras lands na. turliga gränser och deras sammanslutning till et enda, innerligt förenadt folk. (Birall.) Ministeren bar trott sig böra betyga H. H. Italiens tacksamhet för framställandet, såsom det första grundvilkoret för fred och endrägt, att Italien bör återfå sina naturliga gränser. Ministeren har hoppats att denna förklaring, som tillika innefattar en förklaring af rättvisan i det italienska anspråket, måtte verka som en ny välsignelse öfver våra italieaska stammars vapen, och att konung Carl Albart måtte deri finna en By uppmuntran, att utan afbrott fullfölja sin seger. (Bravo!) I afseende på de nationer, hvilka genom hafven äro skiljda från oss, är det vår högsta önskan att de måtte låta oss sjelfva draga försorg om våra angelägenheter. Det största missöde, som i närvaran ie ögonbiiek skulle kunna hemsöka oss, vore en alltför uppbrusande och bandgriplig vänskap af någon större makt. Hvad det ädla och lärda tyska folket angår så hyst vi för detsamma både högaktning och tillgifvenhet; och vi äro äfven beredda: att åt österrikarne bjuda en vänskaplig hand, ifrån den dag, då dess siste soldat utrymt den sista tumsbredd af Ita. liens jord. Deputeraden Bonaparte begärde ordet, för at fråga, om detta program endast vore att anse för uttrycket sf den nuvarande ministerens tankar, eller omi det äfven inneattade furstens egna. Inrikesministern Terenzio Mamiani svarade programmet är ministerens gemensamma verk; alla dess ledamöter hafva deltagit i dess redaktion; men jag får tillika högt förkunna, att det blifvit helt och hållet godkändt af Hans Helighet sjelf. (Enhälliga bifallsbetygelser). Öfver verkan af detta programm förekommer i Semaphore de Marseille ett bref ifrån Rom, hvari yttras: Det österikiskt-jesuitiska partiet bar blifvit bestört öfver den ställning, som påfvemakten intagit genom denna förklaring. På deputeradekammarens ledamöter bar den åter gjort det lyckligaste intryck; och romerska folxet har på nyu biifvit-förtjust öfver Pius IX. Han är altjemnt den store påfven! Topade man. — En särdeles förslagen och verksam :prelat, af det österrikisktjesuitiska partiet, hade ansträngt sig på det yttersta för att qväfva programmet vid dess tillkomst; Pius afsatte honom utan omständigheter, så snart han hunnit förvissa sig om hans handlingssätt. UNGERN. Pest d. 44. Det illyriska upproret är på långt när icke qväfdt genom bombarderingen al Karlowitz; tvertom har först nu krigslågan blifvit allvarsamt tänd. Banen af Kroatien har derstädes organiserat resning i massa, och de upproriska raizerna i banatet skola redan uppgå till 45,000 man, som till större delen äro beväpnade med skjutgevär. De erhålla från Belgrad ansenlig tillförsel af ammunition. Vid Szegedin torde det oförtöfvadt komma till en öppen drabbning. Öfver 6,000 Szekler, till större delen :husarer från Siebenbärgen, hafva redan anländt dit, och 48 sexpundingar blefvo härifrån ditförde. Banen Jellachich, som herrskar med diktatorisk terrorism i Kroatier, förklarar på nytt i sin proklamation, att han på förhand underrättar konungen och erkehertig Frans Karl om alla sina steg, och att han, utan deras godkännande, ej företager något af vigt. Ståthållaren, erkehertig Stefon, har utfärdat en proklamation, hvaruti han uppmanar stadens innevånare till lugnets och ordningens upprättbållande, på det att intet hinder må möta konungens ankomst till staden.