Aftonbladet – 30 juni 1848, sida 2

ort mötte de största svårigheter för verkställandet af nödvändiga regeringsåtgärder; ja, man talade om afdankning i massa. Detta tillstånd skall vara afhulpet genom Henkels förslag; ministrarna hafva under närvarande förhållanden nog svärigheter ändå att bekämpa; det gäller att reparera och godtgöra hvad som sedan 48 år blifvit underlåtet och försyndadt; de borde derföre allraminst finna motstånd, just från det håll, hvarifrån de förra felen utgingo. Motionen vann allmänt bifall och remitterades till ett särskildt nedsatt utskott. Tumultet i Altenburg. Det i tisdagsbladet omnämnda tumultet i Altenburg bar, enligt med gårdagens post anlände underrättelser, antagit en ganska hotande karakter. Här, såsom på många andra orter i det alltmera förvirrade Tyskland, bade det kommit till brytning mellan folket och militären; folkets förbittring hade nått en sådan höjd, att blodiga konflikter icke kunde undvikas annorlunda än att de hertigliga sachsiska trupperna drogos tillbaka. Hela staden var i rörelse, barrikader voro uppkastade på alla gator. Eit tillkänvagifvande af sachsiska ministåren att trupperna dels redan aftågat, dels skulle afmarschera från staden, hade något lugoat sinnena, och man började redan nedtaga barrikaderna, då ett rykte utbredde sig att trupperna på hertigens befallning ämnade åter inrycka i staden. Detta uppretade sinnena på det högsta och borgargardeskommendanten gaf order till bäarrikadernas återställande, och man beslöt att ej förr borttaga dem, än den sista fremmande soldaten hade lemnat staden. Det är omöjligt att förutse huru allt dettaskall aflöpa.. Icke mindre än 530,000 beväpnade till det yttersta beslutna män ligga stridfärdiga i staden. Den 48 om morgonen inströmmade skaror af landtfolk. KI. 40 börjades barrikadbyggandet, hvarvid man gick ganska våldsamt till väga. Möbler, husgeråd och bräder släpades ut ur husen, för att användas till detta ändamål. Öfver 50 barrikader voro uppkastade. Slottet är på alla sidor inneslutet, och om ej de belägrade erhålla skyndsam bjelp, måste de snart gifva sig, af brist på lifsmedel. — Då hertigliga myndigheterna ville arrestera advokaten Erbe, en häftig republikan, trädde rationalgardet genast under vapen, lät slå generalmarsch och afsände ridande ilbud till Winotersdorff. Stormklockan dånade från Nikolaitornet. Snart fylldes staden med frivilliga; de ofvannämnde barrikaderna apprestes nu med förundransvärd skyndsamhet, för att med våld möta de hertighga truppernas intågande. Under dagens lopp hatva dessa barrikader blifvit starkt befästade. Flere deputationer till hertigen hafva blifvit utan följd. Genom en proklamation förklarades pu: Altenburg försvarar sin fribet, skyddadt af sina barrikader och innevånarnes oförskräckta mod. Deruti framställes till fursten följande vilkor: 4:o afskedande af den nuvarande ministeren, samt oförtöfvadt bildande af en ny, bestående af von Braun, Pierer och Cruciger; 2:o landtdagens sammankallande till den 24 Juni d. å.; 3:0 fullständig amnesti; 4:o afskedande af den inhemska militären och återkallande af den fremmande; 3:o, Erbe, Dolitszsch, Donai och Cruciger hafva öfverbefälet i staden tills vidare. — Den 49 fortfor man att bygga nya barrikader; vid middagstiden erhöll sachsiska militären order att draga sig tillbaka. Allt beror nu på om hertigen antager förlikningspunkterna, ITALIEN. I Romerska Deputeradekammaren upplästes den 9 Juni ett programm för ministerens åsigter och syften, under kyrkostatens nu grundlagda konstitutionella samhällsordning. Det afhördes med entusiasm så väl af ledamöterna, som de talrikt församlade åhörarne. Bland de märkligare ställena deri förekomma följande: Vår furste qvarstannar, i sin egenskap af de troendes fader, inom sin himmelska myndighets område, han lefverder i dogmernas lugna frid, utsändande Guds ord kring vyerlden, bedjande, välsignande och aflösande. Såsöm verldslig styresman och folkets konstitutionelle höfding, öfverlåter han deremot åt er visdom, att ombesörja större delen af samhällets timliga angelägenheter. Grundlagen, förenande helgden af hans personliga och politiska kallelse möd hans andliga, förklarar hans handlingar för oantastliga, och att han kan endast vara upphof till det goda, men på intet sätt delaktig i det onda. Ur denna synpunkt betraktad skulle den konstitutionella monarkiens id kunna sägas uppkommen särskildt för kyrkostaten, om den icke angorstädes redan blifvit försökt (Bifall). De rådplägande församlingarne hafva blifvit kallade att bistå fursten vid fulländandet af den konstitutionella såmhällsbyggnaden, — att åt friheten förläna helgd, och åt religionen förkofran (Bifall). Hvad den gemensamma italienska angelägenheten beträffar, så hafva vi, alltifrån vårt tillträde, gjort allt hvad som kunnat göras, för att befordra dess framgång. Vi hafva ställt våra troppar och friskaror under Carl Alberts omedelbara befäl, under förbehåll likväl åt påfven och hans regering af alla de prerogativer och rättigheter, som vårt samhälles trygghet och värdighet påkalla. Församlingenskall inhemta detta af traktatsvilkor, som komma att meddelas benne. H. H. har lika mycket i följd af sina apostoliska, som sina italienska åsigter, önskat att kunna mellankomma mellan de krigande, och söka bringa vårt gemensamma fäderneslands fiender till insigt af det på samma gång grymma — ——r—r—8r — ——X—j -E—————— 72 ————00—— LA2