Aftonbladet – 30 juni 1848, sida 1

—-— ve — SAYS negrerna voro i stånd att anföra dem, och gaf qvinnorna den försäkian, att ban ville åtaga sig att efterspana och söka upptäcka mördaren, och ville återkomma nästa morgon och begrafva den döda kroppen. Men qvinnorna hörde honom icke, utan fortsatte silt tjut utan uppehör. För gubben i sin kemmare!, hviskade ban till Fransisco, fruktande ännu oupphörligen, att han måtte rusa på och strypa honom. Den galne förblef imedlertid stående på samma fläck, och stirrade liksom förstenad mot marken, på sin mördade stoftmask. Hvarföre stör ni mig, medan jag läser mina bref ? skrek han, då Fransisco med andra negren, närmade sig honom, för att verkställa Clostings befallning. bVi vilja följa er till er kammare, Sennor. Ni får der läsa edra bref, Seonorx. bBegrafven först denna stoftmask åt mig, och res bonom ett monument, ty han förtjenar ett lika godt monument som någon annan. Nu vill jeg läsa mina bref: men låt ingen störa mig. Bjud gästen att spisa med mig! Han tyckes mig vara en gentelman! en fullkomlig gentelman! Den mannen tycker jag om! Tag honom in i gästrummet, ech gif honom en jacka och nytt linne ). Den oycklige Daily gick i sin kammare, och öppnade åter några bref, medan han lade sig ned på en soffa med rörbotten. Fransisco tillåste sakta dörren utvändigt, och gick tillbaka till berr Clostipg, som använde all sin vältaligbet på att trösta den mördade mannens efterlefvande och erbjuda dem sina vänskapliga tjenster. . Qvinnorna satte också nödigt förtroende till den hvite berrn, och voro långt ifrån att hysa det minsta tvifvel och misstapke mot honom, emedan de hade känt honom i åratal såsom deras fyrfaldige mans affårsvän, samt aftorkade efterhand sina sorgetårar, tröstade af den omständigheten, att ödet hade fört till dem en hbyit herre, hvilken, såsom de hoppades, i många hänseenden skulle intega dep mördade mannens plats. Banko och Nols Observerade, efter de båda ne grernas ankomst, sin herre med det stumma för) En Brasiliansk sed vid en främlings ankomst.